Dåligt sällskap

Här stämmer man träff på stan med sin äkta hälft. För att han ska agera åsna, det vill säga bära mat. För en gångs skull. Ett brev betyder så mycket och kuvertet från Uffe på Ica innehöll en Mors dagspresent på 100 kronor. Förutsatt att man handlade för 1000 och mat för den summan är mer än jag orkar bära.

Samtidigt vet jag att det är lügens att shoppa ihop med den mannen. Han bara dog när jag slet upp brevet från Uffe och ville pricka av rabatter. Sallad 14:90, butiksblandad (? men den var god) Skagenröra 99 kr/kg, 2 paket Bad & Toalett 30kr, Persikoyoghurt 3 kr rabatt, ett dussin ägg 16:90.

Plus allt annat som var på upphällningen hemmavid. Som olja, vinäger, plastpåsar, rengöringsmedel, tandkräm, mjöl, socker. Med mera. Med mera. Och sen gällde det att hålla koll på totalsumman. Det vore pinsamt om displayen visade Att betala: 975:00. Så jag blev snuvad på Uffes hundring.

Slutsumman hamnade på 1073:50 (tack magister Karlemyr för huvudräkningen) och jag kom till och med ihåg att ta fram alla kuponger i kassan. Maken packade kassarna snabbt och drog iväg långt innan jag var klar med betalning och den obligatoriska kvittokollen. Han ville antagligen inte riskera att jag skulle bli ännu pinsammare. Genom att ha anledning att gnälla över något på remsan till exempel.

4 reaktioner till “Dåligt sällskap

  1. Idag sprang jag iväg till affären med ett paket glass i handen. Pojken handlat dyr glass, som visade sig lös och isig när vi hällt upp den. ”För skämmigt att gå tillbaka!” Nänä, inte upptinad, omtinad och upptinad glass för 45 spänn!

    -Men hälften är ju uppätet! invände killen i kassan.

    -Upplagt på tallrikar och smakat på, tycker du verkligen att jag skulle hällt tillbaka den? Räcker det inte att se den här sörjan? Vill du smaka också?

    Det ville han inte. Jag fick gå och hämta en ny, men alla av den sorten var lika sörjiga så jag tog en annan mindre känslig sort.

    Hur skämmigt som helst sa barnen i korus när jag kom hem. Men slevade snällt i sig.

    Pojken tycker t o m det är skämmigt att dra ”förmånskortet” eller ta emot kvittot när han handlat för lite.

  2. Visst är det konstigt att närstående skäms för att man hävdar sin rätt. Maken skäms till och med om jag provsmakar när man demonstrerar matvaror i butik.

  3. Hos oss är vi eniga vi skäms båda två över rabattkuponger men utnyttjas ska de. … jag har en kontantkassa på jobbet med för många 50 öringar som säkert utan mannens hjälp skulle bli värdelösa. Jag hoppas jag inte behöver vara med nästa gång han betalar 20 kronor i mynt, tror det är så många han har kvar. Det var hans förslag då jag berättade om mitt bekymmer.

  4. På Konsum har vi kassor där man sköter sig själv och då brukar jag passa på att betala med mynt. Så jag slipper ilska blickar från kön bakom. Oftast betalar jag med kort, men lunchpupongerna generar en del växle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s