Den bättre sidan

Apropå Cruellas kommentar om fina gårdar i innerstan, så har vi själva tillgång till en sådan. Och det beror på att vår hyresvärd en gång på 1970-talet köpte fastigheterna i större delen av vårt kvarter och rev staketen mellan gårdarna.

Det finns en liten gräsmatta och en lekplats. Träd och välluktande gersminbuskar, rabatter med blommor plus rhododenron i norrlägen.

Det tråkiga är bara att Maken tvärvägrar att spendera ledig tid där. Han jobbar i fastigheten och kan inte sticka ut näsan utan att någon hyresgäst vill prata med honom. Om jobb. Och det orkar han inte med.

Att gården nedanför vårt sovrumsfönster ser så tråkig ut beror på att vi delar utrymmet mellan husen med tre olika bostadsrättsföreningar. Och de lär knappast komma överens om någon ändring som kräver konsensus.

Annons

Nä nu!

Stockholms läns landsting har en hemsida, som heter Mina vårdkontakter. Det vet jag eftersom SLL oombett skickar sms till mig. Med engångskoder och uppgifter om att jag borde logga in eftersom jag har svar att hämta på sajten.

Det har pågått ett halvår med ett par sms i månaden. Hittills har jag ignorerat deras meddelanden, men i morse fick jag en påminnelse om att jag hade en läkartid på Trollbäckens vårdcentral kl 10:00. Och då fick jag nog. Författade därför ett mejl till landstinget.

Hej!
Jag får sms till min mobil från er. Idag kom en påminnelse om att jag har en tid på Trollbäckens vårdcentral. Varför skulle jag ha det? Jag är varken sjuk eller bor i närheten av den vårdcentralen. Är inte heller ansluten där. Ta bort mig ur ert register er, tack! Mobilnr: 0722-334455.
//Victoria Sannberg

Och fick följande svar med vändande mejl:

Hej!
Mest troligtvis har någon annan invånare registrerat fel mobilnummer vid bokning av tid och detta bör därför vara ett engångsfall. Mina vårdkontakter har av integritetsskäl inte möjlighet att ändra i de kontaktuppgifter som en invånare har angett efter att ha identifierat sig och loggat in i Mina vårdkontakter utan den andra invånaren kommer då att märka att de ej får sina påminnelser och ändra dessa själv till nästa gång.

Med vänlig hälsning
Robert

Det var det dummaste jag hört på länge! Ska jag behöva lida för att Landstinget har fel i sitt register? Borde inte jag som innehavare av mobilabonnemanget kunna stoppa sms:en? Det kan man ju på andra typer av tjänster. Dessutom har jag fått betala för deras meddelanden som anlänt när jag varit utomlands.

Nu är det dags för rättshaveristen i mig att ta strid för min integritet och mitt mobilabonnemang. Känner jag rent spontant!

In my backyard

Så här ser det ut på vår lilla bakgård nedanför sovrumsfönstret. Ett svartmålat plåttak med ljusinsläpp till källarplanet sticker upp ur asfalten. Inte någon av innerstadens vackraste ytor och den används till just ingenting.

Utom när kvarterets barn tröttnat på den fina, stora och lummiga gården med gungor, sandlåda och en pytteliten rutschbana. Då kommer de hit och klättrar upp på plåttaket och sätter sig grensle över taknocken.

Där sitter de och skanderar ”råttan, råttan, råttan” i kör. Om och om igen tills de av någon anledning tröttnar och klättrar ner igen och försvinner tillbaka till andra sidan av gården.

Upprinnelsen är att för flera år sedan bodde det flera råttor i blomlådorna vid muren och gnagarna var inte särskilt skygga utan kutade runt på vår och angränsande bakgårdar. Snabbt som ögat tog de sig uppför murar och staket. Och möjligheten att skåda råttor när man satt på plåttaket var god.

Det var som sagt flera år sedan. Råttorna är förgiftade och numera döda och de barn som nu sitter och skriker ”råttan, råttan, råttan” fanns inte på råttornas tid. Utan har ärvt leken genom muntlig tradition från sina äldre kamrater. Det vore intressant och höra med dem om det vet varför de gör som de gör.

En alldeles vanlig lördag

Jag är inte den som stiger upp i första taget när jag är ledig utan försöker somna om, om jag skulle vakna tidigt. Det fungerade kl 05:18, 06:07 och 7:14. Men kl 08:03 var det lügens. Då klev jag upp och hämtade upp tidning på hallgolvet och satte mig vid köksbordet och grep mig an med läsningen av DN.

När det var klart tog jag itu med lördagskrysset, där det visade sig vara ett fel. Två nyckelord hade blivit hopskrivna till ett. Bitnikotinsyra, va e de fö ting? Nej, det ska vara bit vågrätt, som blev låt och nikotinsyra lodrätt som i sin tur blev niacin. Skärpning på korrekturläsningen anbefalles.

Frukost och disk. Bäddning och tvättning. Lite krattning med dammsugare i gångarna och påklädning. Därefter dags för inköp. När jag skulle korsa Ringvägen halkade jag och for i backen så det tjongade i knäskålarna. Jag lyckades ta emot mig med händerna utan att bryta något. Men det gjorde så ont att jag mådde illa.

Ett par gick strax bakom mig. Mannen undrade hur det gick och kvinnan sa: Du slog dig i knäet. Som om jag inte visste det. Och förresten var det i båda knäna. Men jag var glad att det var på väg till affären och innan jag hade ryggsäcken full med varor, som extratyngd. Då hade det nog blivit värre.

Men vad var det som fick mig att stå på öronen utan vidare? Jo, jag halkade på en liten vit plastpåse, som låg och gjorde sig osynlig på ett av de vita sträcken strecken på övergångsstället. Ett offer för den ökande nedskräpning, kan man säga. Eller för att jag gick mot röd gubbe och hade blicken fäst på biltrafiken istället för på underlaget.

Nu när jag väl är hemma, känner jag mig som barn på nytt. Vill helst lägga mig och sova bort värken i knäna. Sen funderar jag på att skriva en ilsken insändare till lokalblaskan. Antingen om medborgarnas brister eller så om gatukontorets.