För en gångs skull tänkte jag deklarera flera dagar före bäst-före-datumet. Jag har invaggats i förhoppningen att det för första gången ska räcka med ett sms att jag godkänner Skattemyndighetens förtryckta. Men vad ser jag på blanketten? De förväntar sig att jag fyller i en N3-blankett? Varför då? Jo, jag har ett gammalt underskott i tidigare, nerlagd näringsverksamhet.
Betyder det att jag hela mitt återstående liv måste bifoga en meningslös blankett, med samma underskott på 7717 kr år efter år? Verkar det klokt? En bibba blanketter till, som någon pappersvändare ska kontrollera och arkivera. Nej, jag tog till rutan för övriga upplysningar och deklarerade frankt att man får titta sig i månen efter några N3-papper.
Konsekvensen är att jag måste lämna det fysiska papperet till Skatteverket. Det blir en lagom promenix på söndagseftermiddagen.
Tvåan och jag hade ett resonemang om det är någon vits att lära barn hur man hanterar pengar. Hon hade läst en intervju med en bankkvinna som gav råd till föräldrar i ämnet. Kvinnan verkade totalt arbetsskadad och rekommenderade att om barnen hade slut på fickpengarna, kunde föräldrarna låna ut en summa. Det viktiga i sammanhanget var att barnen skulle betala en uppläggningsavgift på lånet.
Jag tror inte att man kan lära någon hur man ska hantera pengar, inte ens med det egna exemplet. Det är helt enkelt en läggningsfråga. Den slutsatsen har jag kommit fram till genom högst personlig empirisk forskning.
Exemplet M
M föräldrar var noggranna och själva väldigt ekonomiska. Dessutom gjorde de enligt alla förståsigpåares råd för att lära sina barn.
När M och hans bröder sommarjobbade gällde följande: Om de sparade pengar, fick de behålla 2/3 av det intjänade. En tredjedel skulle sättas in på bank och en tredjedel fick de spendera. Den återstående delen fick de betala hemma. Ville de inte spara, fick de behålla hälften och den andra halvan tog föräldrarna hand om.
Mitt exempel
Min mammas ekonomiska sinne var uselt. Alla pengar bara försvann utan att hon riktigt kunde redogöra för vart. Kom det brev från Skatteverket vågade hon inte öppna dem och hela hennes liv var det någon annan som skötte hennes räkningar. Men så hade hon inte heller någon ambition att lära oss barn något i ämnet.
Vi behövde inte betala ett öre hemma när vi jobbade på skolloven. Jag var så bortskämd att jag beklagade mig över att mamma höll inne månadspengen när jag hade egna pengar.
Resultat
Inte lärde sig M och hans bröder att hantera pengar. Värsta brister har den näst äldsta brorsan. Han har konkat och fått lämna hus och hem.
Däremot har syrrorna och jag full koll på den egna ekonomin. Värst är Syrran, hon har koll ända inpå öresnivå. Så noga är inte jag utan nöjer mig med att utgifterna inte överskrider intäkterna. Så underskottet i näringsverksamheten var ett undantag.