Jag vet inte hur mycket kyckling jag klämt i mig de senaste åren. En hel del kan jag lugnt påstå. Nästan varje lunch har jag tagit med mig en kycklingsallad hemifrån och ätit till lunch på jobbet. Och 99 gånger av 100 har jag tillrett fågeldelarna själv.
Nu kan jag påstå att jag har varit noggrann och följt alla råd. Behandlat kycklingen som om den vore fisk. Det vill säga alltid diskat kniv och skärbräda innan jag använt dem till annat. Och sett till att köttet varit ordentligt genomstekt. Trots att jag inte känt någon, som drabbats av magåkomma efter att ha ätit kyckling.
Så är det inte längre. På kort tid vet jag om flera. Först var det Tvåan, som fick rejäl magsjuka med blodiga diarréer. Hög feber och inget verkade hjälpa. På sjukhuset konstaterade man att det rörde sig om en infektion av campylobacter. En bakterie som inte är att leka med.
I går ringde Svågern, alltså Makens bror. Det var illa med både honom och hans son. De hade ätit färdigmarinerade kycklingklubbor. Som de haft inne 10 minuter längre i ugnen än vad som stod i anvisningarna på förpackningen. Därför brydde de sig inte om att köttet var lite rosa. Och det straffade sig ordentligt.
Båda två åkte på campylobacterinfektion. Rejält. Svågern fick dessutom blodpropp i ena benet. Sonen har råkat ännu värre ut. Infektionen satte sig på tjocktarmen så man fick öppna magen och ta bort en bit av tarmen. Han ligger fortfarande kvar på intensivvårdsavdelning.
Förutom all oro så uppstår det konstiga administrativa problem. Både Svågern och sonen insjuknade på sommarstället i Skåne. Och uppsökte förstås sjukvården där. Men nu vill landstinget i Skåne föra över sonen till det landsting där han är skriven snart som möjligt. Och då menar jag rent fysiskt, trots att det handlar om över 70 mil.
Varför kan man inte cleara pengarna sinsemellan istället? Flytta slantarna mellan landstingen vore betydligt lättare än att skicka ut sjuklingar på vägarna.