Alltså, jag åker gärna med på bilturer men kör helst inte. Jag blir mer och mer osäker på om jag tolkar synintrycken rätt. Och då känns lite väl riskabelt att ansvara för framfarten.
Och tänk så mycket lättare det blivit att ha bil. Förr var man tvungen att kolla däcktryck och oljenivå med jämna mellanrum. Plus hålla reda på när det var dags för service. Inte numera. I alla fall inte när man har en liten pärla som vår. Där inne någonstans bor en assistent. Vad hon heter har jag ingen aning om. Inte Siri, Alexis eller Ingrid i alla fall.
När vi startade bilen från långtidsparkeringen meddelade hon: Inom 30 dagar är det dags för service. Meddelandet återkom varje gång vi tog en tur. Och för var dag räknade hon ner antalet dagar. Nästan så det blev lite tjatigt efter ett tag. Och det kändes mer och mer uppfordrande.
Härom dagen dök assistenten upp igen, men med ett helt annat budskap. Nu var det trycket i ett av däcken som inte höll måttet. Aj, aj var det punktering, eller? Punka är lite jobbigt när man inte har reservdäck och eftersom det var 34 grader bestämde vi oss för att det var alldeles för varmt för att göra något oss åt saken.
Nästa morgon kunde vi konstatera att inget av däcken såg platt ut, så vi puttrade iväg till närmsta mack där man kan kolla och fylla på däcken gratis. För det kan man inte överallt. På många ställen får man pynta 1€ för det nöjet. Det visade sig att vänster bakdäck hade tappat lite luft. Vi fyllde på och sparade värdena för de nya lufttrycken.
När vi ändå var igång, åkte vi in till Torrevieja för att boka servicetid på Volkswagen. Men där var jalusierna nerdragna. Antagligen för någon lokal fiesta. Det är helt omöjligt att ha koll på alla helgondagar. Men igår blev bokningen av.
Jag stegade in på den kombinerade försäljningslokalen och verkstadsmottagningen. Verkmästaren var ny för mig, men pratade engelska. Men det blev lite språkförbistring. Siffrorna i registreringsnumret var inga problem. Däremot bokstäverna. Innan han fattade att en av dem var ett V, alltså enkel-v, hade vi gått igenom en massa konsonanter och jag tagit fram papper och penna.
Vi fick en tid den 20/9. ”Vad är det för veckodag?” frågade jag utan att fatta svaret. Sa han tisdag eller torsdag? så jag tog fram mobilen för säkerhets skull. Det är en tisdag, vilket är bra. Då krockar det inte med Makens rehab.
Efter den servicen hoppas jag att assistenten håller sig lugn ett tag. Allt hon har att komma med är väldigt stressande för pensionärer.
frktjatlund 