Härom dagen innehöll en av morgontidningarna en artikel, som beskrev krånglet som uppstår i samband med att en av parterna i äktenskap avlider.
Förutom alla vanliga saker, som behövde ändras och avslutas, så ägde kvinnan i artikeln en bostad i Italien vilket ställde till extra problem: ”kostnader för notarier, tolkar, auktoriserade stämplar, kopior och administration kring ärendet landade uppskattningsvis på 35 000–40 000 kronor.” Och jag tror inte att det är mindre besvär här i Spanien. man kan knappt vända sig utan att anlita en advokat.
”Om någon av oss blir sjuka, så säljer vi lägenheten här, på studs!” sa jag. Och såg framför mig alla papper som måste översättas, otaliga besök hos advokater och notarier och kontakter med skattemyndigheter. Man blir trött bara av att tänka på det. För att inte tala om banker och mäklare innan allt är klart. Nej, de som tycker att Sverige är byråkratiskt vet inte vad de pratar om.
Maken blev lite putt och undrade om jag önskade livet ur honom. Nej verkligen inte. Men man får väl ha lite framförhållning utan att folk drar paralleller med Arbogakvinnan.
frktjatlund 
Det verkar krångligt! En annan bloggarvän har nyligen flyttat till Madeira, och har tagit paus från bloggande pga stress över myndigheter och papper och regler som ska klaras ut.