Alkemisten

Eftersom jag tillbringade helgen tillbakalutad, passade jag på att läsa. En oläst deckare visade sig vara fullständigt värdelös. Efter flera meningar av typen "Han strök sig fundersamt över sin perfekta haka" höll jag på att få upp frukosten och bestämde mig för att byta bok.

Ögonen föll på Alkemisten av Paulo Coelho. Enligt baksidestexten hade den förändrat livet på människor. Men jag kanske är för korkad för den typen av böcker. För mig kändes det mesta som snömos.

Sen undrar jag hur mycket svensken i gemen vet vem Melkisedek var, hur den israelistiske överstepästen var klädd och hur man använde urim och tummin. Så fort bibliska ämnen är på tapeten i frågesporter så verkar folk inte känna till de enklaste detaljer.

Never too rich or too thin

Så är då äntligen det lilla arvet skiftat och pengarna har landat på kontot. Det betyder att digitalkameran är betald utan räntekostnader. Sen får vi komma överens om vilka hål övriga pengar ska stoppas i.

För två år sedan lyckades jag gå ner 35 kg. Tyvärr har jag inte kunnat hålla det utan sakta men säkert lagt på mig hekto för hekto, så att jag har återtagit hälften igen. Och det går inte lättare att bryta den uppåtgående trenden nu när jag är tvungen att åka kommunalt till jobbet istället för att gå. Det är bara att hoppas på att foteländet bättrar sig.

Förutom fotproblemet, så håller jag på att bli förkyld. Jag som tillhör de inbillningsfriska och avskyr att vara borta från jobbet och det var åratal sedan jag var sjukskriven. Det har hänt att jag jobbat hemifrån, men det blir inte riktigt samma sak. Det är svårt med arbetsdisciplinen när hela hemmet ropar på åtgärder.

Spik i foten

Det är så det känns. Förmodligen har fotvalvet säckat ihop efter min arga långpromenad från morsan i veckan. Somliga blir straffade genast. Nu värker det i alla fall inte hela tiden, utan bara när jag stått för länge. Gå annat än inomhus är inte att tänka på. Får se om jag blir tvungen att jobba hemifrån.

Vi var barnvakter fredag-lördag. Lillkillen vaknade redan kl 5:30. M hade vänligheten att tillbringa morgontimmarna med honom i vardagsrummet medan jag slumrade vidare. Så gott det nu gick med en spik i foten. H var här på kvällen med S och kusinerna hade jättekul ihop. Lillkillen L var mycket förvånad över att S kan prata numera.

När L skullen kissa ropade han att det var fel på toan. Något av barnbarnen hade slängt i två obegagnade toarullar. L sa: ”Det är nog S, eftersom hon är så busig”. Jag tror att det var L själv, men lät det hela bero.

Vi var tvungna att ge återbud till en middag/samkväm hemma hos IM på grund av min fot. De bor i Gamla Stan, fem trappor upp utan hiss. Vi har aldrig varit i deras nya lägenhet, så det var en missräkning. De har lyckats avveckla flera ”klassiska” stockholmsadresser, Bastugatan, Fjällgatan och nu Gamla Stan.

Råsop

Nya kvasten (hösta hönset) slår till. Idag blev vi informerade om att ledningen har för avsikt att rekrytera ytterligare en person till vår avdelning (systemutveckling). Det känns lite shaky. När jag kom till gruppen var den dubbelt så stor som idag. Det var inte bra. Allt var mycket mer ineffektivt. Om det uppstod problem någonstans i systemet så tog felsökning mycket längre tid. Berodde det på någon förändring som lagts in, som man inte kände till? Dubbelt så många gjorde dessutom hälften så mycket. Det tog att pinka in revir. Nu känns det som vi har våra givna roller och positioner och kan jobba på.

Jag kan förstå argumenten att det behövs av säkerhetsskäl och om vi ska kunna ta in ytterligare verksamheter, men det känns inte positivt. Det är bara att vänta och se.

Onsdag kväll är filmkväll hos oss. Då släpps veckans nya DVD-skivor. Igår såg vi Bröderna Grimm. Jag gillade den och det brukar jag oftast göra när det är Terry Gilliam som står bakom. Förra veckan såg vi The Island, en science fictionrulle. Oftast brukar jag tycka såna filmer är fåniga, men den tyckte jag inte var så pjåkig.

Förr var vi flitiga biobesökare, men nu är vi lata innehavare av hemmabioanläggning och 42” vägg-TV. Hemma i soffan kan man bre ut sig och slipper höra en massa distraherade tuggande och prat. Ska man snacka kan man lika gärna gå på café. Dessutom går det att bryta filmen och pausa när man känner för det.

Skitväder

Min syrra, som är betydligt mer social än jag, berättade att hon har en granne som inleder alla samtal med högljudda klagomål på vädret. Antingen är det skitväder eller för kallt/varmt eller så regnar det småspik, för torrt, blåsigt och vad det nu kan vara för fel.

Syrran bestämde sig för att förekomma grannen med att själv börja samtalet med ”Vilket härligt väder!”. Gubben ryckte till och hummade några gånger tills han kom på ”Men igår var det riktigt skitväder”.
Det är bara kapitulera inför såna människor.

Jag till och från jobbet varje dag. Det blir totalt 9 km. I det här väglaget känns det som det går åt 40% energi mer att förflytta sig. Efter förmiddagens sammanträde kände jag en molande träningsvärk i låren, när jag reste mig. Hoppas det går åt 40 % mer kalorier, det kan jag behöva.

Moderskänslor

Lillsyrran ringde och undrade om jag kunde titta in till mamma efter jobbet. Visst, sa jag och tog tvär+tunnelbanan dit klocka sex. När jag kom satt modern och väntade på att hemtjänstpersonalen skulle komma. Nu kommer de bara en gång per dag och det är när det är dags för lunch. Nej, nej, de skulle strax komma, sa mor. Inte, då. Till slut fick jag tillåtelse värma soppan och hon fick i sig några skedar.
Sen babblade morsan på oavbrutet, osammanhängade och såg sårad ut om man inte verkade tillräckligt intresserad. Till saken hör att om det hon berättar är sant, så har man alla gånger hört det förut. Om man inte gjort det, så kan man vara ganska säker på att hon ljuger. När det gått över en timme, sa jag att jag måste hem. Då blev hon riktigt förorättad över att jag inte ville höra allt hon hade på hjärtat.
Min moder kommer att gå till historien som en av den mest självupptagna människa som någonsin levat. Och nu när hon är gammal och skröplig tycker hon förmodligen att omgivningen ska stå ut med vad som helst. Hon har en teknik att fylla etern med sin egen röst. När hon inte kommer på vad hon ska säga så fyller hon ut tomrummet med ”Men i alla fall så …” eller ”Nu ska du få höra …”.
När hennes man levde hade de många vänner och bekanta. Mycket för att han var trevlig och de var gästfria med mat och alkohol. Nu har flera av dem dött och de som fortfarande lever orkar inte med att umgås med morsan. Hon begriper inte varför ingen hör av sig, fast man tycker att det är uppenbart. I hennes sällskap sker inget tankeutbyte.
M pratade med sin mamma minst en gång om dagen, när hon levde och tycker att jag hör av mig alldeles för lite till min mor. ”Du har ingen rätt att gråta när K är död” brukar han säga och medan jag satt där vid köksbordet hos henne tänkte jag att det kommer jag inte att göra och kände mig snudd på som en psykopat.
Jag träffade en kvinna vid ett tillfälle och en av hennes första frågor var om min mor levde. När jag svarade ”ja” tyckte hon att jag borde vara jättelycklig. Hennes mor dog när hon var liten och hennes uppfattning var att en mamma borde vara sin dotters bästa vän. Jag tänkte, i mitt stilla sinne ”Du känner inte min mamma”.
För att rensa hjärnan kände jag mig tvungen att promenera de sju kilometrarna hem. Det var lite jobbigt i snömodden. M tyckte att vi kunde gå ut och äta. Men eftersom vi blev bortbjudna i söndags hade vi en massa mat i kylen som behövde gå åt. Så det blev lax och sallad hemma.

Grodlår

Vi var och kollade på Peter Carlsson & Blå Grodorna igår kväll tillsammans med M:s bror med fru. Äldre brorsan skulle också med, men han låg på sjukhus för ryggskada. Som tur var gick hans biljetter åt, så det blev ingen ekonomisk förlust. Det var fullsatt och en väldigt trevlig föreställning. Före konserten åt vi teatermeny på Duval och efteråt spädde vi på med lite dryck på en sunkig pub.
 
Vi brukar alltid avhandla våra respektive problembarn och vad de har lyckats göra sedan vi såg senast. Ett riktigt pity-party med andra ord. Faktum är att det känns mycket lättare efteråt. Det finns andra som har problem och ibland värre än våra.
 
Jobbet har varit sisådär senaste tiden. Jag tycker att jag få hålla på och ”torrsimma” medan jag väntar in att andra ska bli med sina bitar. Vissa dagar känner jag mig lika välkommen som en fläskläpp.
 
Modern har kommit hem från sjukhus och idag var jag och syrran där. Igår kväll hade syrran pratat med mamma på telefonen och då hade hon varit helt förvirrad och trott att hennes döde make hade uppstått. Idag verkade hon mer sansad, men det är inte riktigt krattat ända fram längre.
 
Innan jag drog iväg imorse hade jag städat och medan jag var borta hade M röjt ännu mer och köp frukt och lagt upp i skålar. Man borde alltid ha det prydligt, det verkar rent nervlugnande.

Nya kvastar

Nytt högsta höns gör att det svajar lite i organisationen. Många känner, inklusive jag, att de måste visa framfötterna mer än vanligt. Kontorschefens kropp sa ifrån med sjukskrivning, som följd. Jag kastade ur mig häromdagen till mina lunchpolare om de skulle kunna tänka sig att hoppa in på chefsstolen. Själv skulle jag inte komma ifråga, eftersom jag jobbar i en annan del av verksamheten, men om man beslutade att sätta in någon vikarie så skulle det med största säkerhet vara någon av dem jag käkar & fikar med.

Ingen påstod sig vara tänd på jobbet, många uppgifter är lite trista: möten, budgetarbete m m. Nå, i fredags kom I och berättade att hon fått erbjudandet och tackat ja. Kul för henne. Men jag undrar hur hon kommer att göra sig i ledningsgruppen. Hon trivs bäst i långbyxor och långkoftor och har med sig matlåda varje dag. Om hon inte börjar luncha ihop med övriga avdelningschefer kommer¨jag att reta livet ur henne.

Upplyst tillvaro

Äntligen ny bänkbelysning i köket. Efter veckor av födslovånda och utflykter till Clas Ohlsson kom halogenspottarna på plats. Resultatet är över förväntan, men det krävde 5 timmars ryggläge på diskbänken för M. Spotlighten sitter monterade på ekplankor, som matchar de nya bänkskivorna. Nu återstår ”bara” målningsarbetet.

Söndag i Norrtälje: M hade föredrag och efterdet var vi hembjudna till H:s (dotterns) svärmor på lunch. Hon bor i ett fantastiskt hus strax utanför tätorten. Efter maten blev det fika och småprat, framförallt om det gemensamma barnbarnet.

Middag med hämtmat hos H. Efter det taa-raah-ade M sin belysningskonstruktion för svärsonen.

Vi lyckades använda bilen trängselskattens första dag och jag begriper mig inte på hur Vägverket uppdaterar statusen på betalningarna. På ”mina skattebeslut” står det att vi har 0,00 i skuld, trots att det i statusen står att passagen inte är betald. Deras Kundtjänst säger att det ska vara så.

Nu är jobbet igång med full fart igen. Det dröjer mer än 13 veckor till nästa kortvecka.

Apelsiner mm

Tidigare år ifann sig apelsinsäsongen dec-feb med billiga apelsiner från Spanien. Var har de tagit vägen? Nu kommer apelsinerna från Grekland och är inte särskilt billiga.

Trettondagskvällen tillbringade vi på indisk restaurang tillsammans med yngste sonens familj och sonens svärmor med 12-årig dotter. Barnbarnen vägrade att äta annat än ris. Största orsaken till det tror jag var att farfar proppat i dem choklad strax före middagen.

C:s (= sonens) svärmor gör allt för att stärka hans självkänsla. Sedan han vid de senaste högskoleproven haft 1,7 poäng tycker hon att han är ett geni, som borde kasta sig över läkarutbildningen. Hon tar varje tillfälle att höja honom till skyarna. Jag och M sitter förundrat och lyssnar. Vi har svårt att se det genialiska i C:s personlighet och dessutom svårt att tänka oss att han skulle klara annat en tvåveckors snabbkurs.

Det finns kanske orsaker till att familjen flyttade närmre svärmor, eller?

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!

När mina barn var små läste jag Det blåser på månen för dem. De älskade boken och identifierade direkt mig (inte utan orsak) med Dina och Dorindas guvernant. Därav mitt alias.

Jag trodde i min barnsliga enfald att alla begrep vad "Det där har varit i säck innan det kom i påse" innebär. Jag råkade säga det på jobbet och då visade det sig att det bara var en av ca 10 st som hade hört det tidigare. Övriga såg ut som fågelholkar och skyllde på att de var från landet eller att de inte var från landet. Det kändes nästan som jag hade hittat på det själv, men SAOB bekräftade uttrycket under ordet "påse".