Självkänsla

När jag gick i mellanstadiet var jag ihop med en kille. Han hette Göran Söder och var  snabbast i klassen på matte. Alltid först klar med talen och viftade med handen och undrade vad han skulle göra resten av timmen.

Jag var imponerad. Ända tills vi fick tillbaka resultatet av det stora matteprovet. Självklart förväntade jag mig att Göran skulle ligga i toppen. Så var icke fallet. I själva verket var resultatet sämre än mediokert. Vafalls? frågade jag magister Olsson. Som förklarade att bara för att man är snabb behöver man inte alltid begripa vad man gör.

Hm, tänkte jag. Och spiken i kistan kom i slutet av vårterminen. Då kom Göran till skolan med den kortaste snagg  jag någonsin sett. Han var olycklig och gav mig carte blanche. ”Gör slut om det är är för mycket. Eller snarare för lite” sa han.

Då gjorde jag det. Slut. Inte för att jag brydde mig så mycket om hans stubb utan för att han trodde att jag gjorde det.

Praktikaliteter

Några förflugna ord från min bror sitter som etsade i Makens minne, trots att de uttalades för 30 år sedan. Brorsan kommenterade då lätt förvånad att Maken fått jobb som fastighetsskötare. ”Va, särskilt händig är han ju inte”. Jo,jo. Det är än idag oförlåtliga ord.

I morse for lilla solparasollet ner från entrébalkongen och la sig uppochner på grannens uteplats en våning under oss. Långt ifrån staket och grind. En grind som dessutom är låst eftersom grannen inte är här och knappast kommer att dyka upp förrän tidigast i höst.

Till saken hör att det var jag som ställt parasollet så tokigt att vinden fick tag i det.
Jag tyckte att parasollet kunde ligga kvar där det låg och det var nog för att utmana Maken. Beväpnad med en teleskopstång, ett kvastskaft, en sopkvast, några buntband och en rulle gaffatejp började han fiska från vårt plan ner till grannen. Själv flydde jag upp på taket och tvätten. Jag såg framför mig hur det ena redskapet efter det andra skulle följa efter ner till parasollet.

Men efter bara några minuter annonserade Maken sin seger över elementen. Parasollet var återbördat utan spill och han var inte sen att gratulera sin uppfinningsrikedom. Och ge Brorsan en känga för den svidande kommentar han gjort sig skyldig till långt tidigare.

Sömnen

I alla år har jag sovit mellan 5 och 6 timmar per natt. Under många år gällde det även på helgerna. På den tiden vi hade städfirma gjordes det mesta av jobbet när andra var lediga. Framför allt på tidiga morgnar.

Numera är det andra tider som gäller. Kvällsmänniskan i mig finns kvar, men nattsömnen har förlängts med ett par timmar. Inga problem att knoppa sju till nio timmar i ett sträck. Och har jag inte druckit vin sover jag som klubbad. Men har å  andra sidan lite svårare att komma till ro.

Nu undrar jag om jag under alla tidigare år dragit på mig en enorm sömnskuld. Och om den någonsin går att betala tillbaka. Låt säga att jag under 40 års tid har sovit två timmar för lite varje natt, så blir det i runda slängar en skuld på ungefär 30.000 timmar. Om jag betalar igen tre per natt, så är jag ikapp om 10.000 nätter. Det vill säga om drygt 27 år.

År 2047 är jag alltså skuldfri. Det sammanfaller med att en annan skuld borde vara färdigarmorterad. Enligt alla prognoser ska lägenheten här i Spanien vara vår till 100% det året. Det gäller bara att hålla sig vid liv så länge.

Byar

Nordostliga vindar viner runt knuten. Från kuling till storm. Jag klarade av morgonpromenaden genom att hålla hårt i hatten. Men temperaturen är helt okej,
runt 24 °C.

Vi lyssnar uppmärksamt efter postisens moppe. Ännu har inte Lillsyrrans munskydd dykt upp trots att det gått två veckor sen hon postade kuvertet. Vem vet, munskydd kanske är en ny hårdvaluta, som lätt kan försvinna någonstans på vägen. Eller så gör Coronan att postgången tar betydligt längre tid än vanligt. Postnord lägger i alla fall in den brasklappen.

Sonsonen ringde och meddelade att han fått jobb. Telefonförsäljning. Han var glad och vi gratulerade. Han hoppade av gymnasiet i början av året. Skoltrött. Inte världens bästa tajming kan man tycka. Med tanke på att en massa enkla jobb försvunnit från marknaden. Men arbetslivserfarenhet är inte fy skam. Kanhända upptäcker han att utbildning har sina poänger.

Idag är det Klas-dagen men firandet uteblev. Klas var Makens äldsta bror som dog för ett par år sedan och begravdes just den 28 maj. Några runt honom har ambitionen att det datumet ska vara en minnesdag. En tillfälle där alla som vill träffas på något matställe. Men så blev det inte i år. I stället planeras en picknick om ett par veckor. Som vi av geografiska skäl avstår ifrån.

Vinden håller i sig och jag börjar fundera på vad vi ska ha till middag. I går var tanken att vi skulle ha vitlöksgratinerade champinjoner till kycklingen. Jag upptäckte nyss att formen med svampen stod kvar i ugnen. Gratinerad och klar. Men det får ingå i hushållets matsvinn. Tyvärr. Jag tar inga risker med mat som stått i rumstemperatur i ett dygn.

Dag 72

Jag ångrar det jag skrev om att spanjorer respekterar karantänregler. De flesta kanske, men definitvt inte alla. I helgen kom några, närmare bestämt fyra, farande i två bilar och öppnade till sin lägenhet i kvarteret. Spolade av sina uteplatser och åkte och handlade.

Min misstanke är att de kom de 6 milen över bergen från Murcia. Mot alla regler, givetvis. Inte nog med att de kom hit, de ställde ut sina solstolar på den allmänna ytan OCH tog ett dopp i poolen. Sen låg de i sina stolar i skuggan under palmerna och läste. Det var nästan så jag ringde 162 och rapporterade.

Men om allt går vägen kommer vår region, provins, kommun levla upp till fas 2 om en vecka. Då kan vi också nyttja poolen om vi skulle känna för det.

Någon, kanske spanjorerna från Murcia, kontaktade någon som kunde ta sig in i garaget och få tyst på larmet som tjutit ett dygn.

Jag har läst klart Lundells Vardagar 2. Gubben är bara för gnällig emellanåt. Och hypokondrisk. Men jag är glad att han blivit sams med sina barn. För hans skull, om inte annat. Så ensam som han verkar.

Nu har jag lånat Testament av Nina Wäha på bibblan. En grym historia så här långt (65 sidor). Varje gång jag lånar en e-bok gläds jag över att jag köpte en läsplatta. Det finns ett ställe inne i Torrevieja som säljer begagnade böcker, men det känns sådär i dessa tider.

Husligheter

Igår åkte dammsugaren fram. Den värdelösa, men den enda. Därefter moppen. Min upplevelse är att jag måste städa oftare här än vad som krävs i Stockholm. Måste vara det ständiga korsdraget som drar in en massa sand och damm.

Men å andra sidan får jag ägna de två första dagarna i Vasastan åt att gå över lägenheten för att ens vilja ta av mig skorna inomhus. Sonsonens bästa gren är verkligen inte städning. Inte heller diskning. Jag brukar köra porslinet, glasen och besticken i diskmaskinen efter att jag rengjort maskinen. För säkerhets skull.

I Spanien är vattnet väldigt kalkrikt och jag har äntligen fattat att jag måste ladda saltbehållaren med just salt. Och inte köpa de billigaste diskmedlen.

När jag ändå är inne på vitvaror så är tvättmaskinen på takterrassen minst sagt lynnig. Om jag inte använt den på några dagar tar det knappt två timmar att köra en maskin med 60 °C. Är det tätt mellan varven tar det drygt tre timmar för samma program. Undrar just varför?

Maskinen står i ett skåp på taket tillsammans med varmvattenberedaren. Och den, alltså maskinens skal, har börjat rosta endast fyra år gammal. Men å andra sidan, här rostar även det som är rostfritt.

Jag bytte sänglinne igår, så det blev två omgångar i maskinen. Det tog större delen av dagen. Torkningen dåremot gick fortare. I sol och vind på taket.

Det här med att ha rutiner för städning och tvätt har jag helt kommit av mig med. Helg och söcken är det numera ingen större skillnad på. Lakanen byts när det ser ut att behövas. Städat blir det när jag inte står ut med fläckarna på golven. För fläckigt blir det. Och någon i hushållet lämnar fotspår efter sig. Stora sådana så jag svär mig fri.

Karantänaktiviteter

Man kan ju bli galen för mindre. Ett larm tutar hela tiden. Det har tjutit sen igår kväll. Vi har lokaliserat att det kommer från det igenbommade garaget snett över gatan. Är det en bil där nere i underjorden som fått spel? I så fall hoppas jag på att strömmen i bilbatteriet snart är slut så vi får lite lugnt och ro.

På eftermiddagen igår gav vi oss ut på en shopping spree. Besökte fem butiker. Först ut var Carrefour eftersom vi vill ha ett bord till entrébalkongen. Ja, vi har redan ett, men det är lite väl litet. Först tänkte vi ersätta befintligt med ett större, men vi har bara sett runda glasbord med ett hål i mitten, avsett för ett parasoll och det är inte aktuellt. Därför bestämde vi oss för att köpa ett exemplar som är likadant som det vi har.

Eftersom kina-ladan som vi köpte bord nummer ett i, har varit stängd, tog vi oss till Carrefour som även har lite utemöbler. Vid ingången stod en väktare som kollade att alla kunder hade munskydd och handskar. Då tog jag fram min hemsydda ansiktsmask och fick okej på den. Handskar hade jag inga och inte heller butiken, men väktaren pekade på rullen med plastpåsar.

Precis innanför grindarna hade man ett ställ med munskydd. Larmade, trots att de inte var så dyra. Är munskydd månne morgondagens bitcoin? Jag tog ett 10-pack för 6 €. Om någon skulle ha synpunkter på mitt egentillverkade.

Nej, något godtagbart bord fanns inte där, så vi rundade kina-ladan igen för att se om man hade öppet. Och det hade man trots att butiksytan är större än 400 kvadratmeter. Men för att kunna ha öppet hade man spärrat av halva butiken. Där fanns ett likadant bord men i fel färg.

Därefter bunkrade vi mat och på Mercadona och Lidl. Så nu har vi så vi klarar oss en vecka till. Minst. Med det som finns i frysen klarar vi oss två. Minst.

Sista butiken vi besökte ligger på gångavstånd från oss. Den är inte särskilt stor, men har en manuell köttdisk där Maken gillar att handla. Det blev en rejäl nötkotlett som tillagades på grillen.

Larmet tjuter fortfarande så jag tänker ladda ner gårdagens Spanarna på mobilen och sätta proppar i öronen. Det blir schyst ljud istället för det enerverade larmet. Samtidigt som jag tar några tusen steg på uteplatsen i markplan.

 

Diagnos

Jag försöker skriva en inköpslista, men är alldeles för rastlös. Försöker läsa Lundells vardagar, men är alldeles för splittrad. Och retar mig på mej, sej, dom, säjer och tillbaks. Mens och medans. Precis som han förväntat sig av inkrökta mänskor.

I hate when jag uppfyller alla förväntningar!

Fördomar

Jag har trott att spanjorer är ungefär som italienare eller ryssar. Att man inte litar på myndigheter utan försöker hitta finurliga sätt att kringå överhetens regelverk. Så verkar det inte vara. De flesta runt oss verkar följa reglerna för karantän. Man är ute och rör på sig de tidsintervaller som gäller för sin ålderskategori.

Däremot har britter bekräftat mina fördomar. Vi har ett par som bor i kvarteret och de har hela tiden tummat på reglerna: åkt iväg i bilen båda två, trots att regeln var endast en i bilen, haft vänner, flera åt gången, som kommit och haft lajbans på takterrassen, trots att besök hos andra varit no no. Och så vidare.

Även vänner bekräftar att ”deras” engelsmän uppfört sig ungefär likadant. Kommit hem till varandra och umgåtts ungefär som vanligt.

Första dagen vi fick vara utomhus över huvud taget, mötte vi det brittiska paret  och mannen höll upp händerna och gjorde v-tecknet när han hälsade glatt med ”Freedom!!”. ”Ska ni säga” sa Maken och jag. Som gjort lite som fallit er in hela tiden.

Spanjorer är inte alls så mañana som jag trott. Visserligen gillar de att sitta på barer och dricka öl och äta tapas. Men inte bara. De cyklar gärna omkring i lycra eller joggar längs strandpromenaderna. Eller bara promenerar lite stillsamt.

Men lite slappare har reglerna hållits de senaste veckorna. Och hundarna är väldigt välmotionerade. Ja, jag kan erkänna att vi överskred vår utmätta utevistelse i morse med en halvtimme. Men så fick jag ihop över 10.000 steg före frukost.

Eder

Jag har tidigare påstått att jag bara tar till svordomar när jag städar, kör bil eller sitter vid datorn. Igår och idag kan jag konstatera att det även gäller när jag syr.  Köttigare eder än de jag muttrar får man leta efter.

I Stockholm har jag min gamla kompis sen 45 år, Bernina, som oftast gör som jag vill. Här i Spanien har jag en Singer som verkar ha en egen vilja. Och den är inte alltid i linje med min.  Men som vanligt får man det man betalar för. Min Singer köpte jag när vi flyttade hit. På Lidl till det facila priset av 99 €. Inte konstigt att den konstrar.

Dessutom, varje gång jag ska köra fram och tillbaka för att fästa tråden, försöker jag föra backspaken åt fel håll. Uppåt istället för neråt, eftersom det är så man gör på gamla Bernina.

Men nu har jag knypplat klart för den här gången och maskinen är tillbaka i garderoben igen.

Som vanligt var vi ute och promenerade imorse. Inte så mycket folk i rörelse och de flesta saknade munskydd. Precis som tidigare. Men det beror nog på att man bara behöver ha på sig ett om det inte är möjligt att hålla tvåmetersdistansen till andra.

Lillsyrran har köpt ett par proffsigare skydd med två andningsventiler. Hon postade dem för en vecka sedan så jag hoppas att de dyker upp i nästa vecka.

Det är fortfarande väldigt lugnt i vår by. Man får inte förflytta sig utanför det sjukhusområde man tillhör och det gör att Murcia- och Madridborna får hålla sig hemma.  Deras sommarhus står fortfarande igenbommade. Vanligtvis kommer de och öppnar upp för säsongen till påskhelgen.

Ledningen för Valenciaregionen, som vi tillhör, vill inte gå vidare till fas 2 på måndag. Det betyder strikta utegångsregler minst en dryg vecka till. Nästan så att jag får lust att dra till med några väl valda kraftuttryck.

Neduppskalning

Det är inte lätt att begripa vad och vilka regler som gäller. Tidningen El País har en engelsk version på nätet, som jag brukar konsulterna. Enligt den befinner vår region i fas 1 av deeskaleringen sen en dryg vecka tillbaka, men plötsligt upptäckte vi i morse att avspärrningarna av stränderna tagits bort. Och vad betyder det i praktiken? Får man bada? Sola? Promenera?

image_77423c00-8b85-4b89-b32f-390321b4cc35.img_3791

Enligt BOE, där spanska staten publicerar information, ska man ha munskydd på allmän plats från och med i morgon. Men inte alltid och man har inte specificerat vilken typ. Så jag ägnade dagen åt att sy ett eget. Burda hade ett gratismönster på nätet. Jag klippte och knåpade men resultatet blev alldeles för tätt och varmt. Glasögonen immade igen på direkten. Den ofodrade version två blev bättre och får duga tills vidare.

Att sy är alltid ett äventyr. Timmarna går och den mesta tiden ägnas åt annat än sömnad. Som att leta efter saker. Eller att plocka upp knappnålar. Eller stryka. Och jag upptäcker att jag fortfarande begriper tyska ganska bra. Det man inte kan, lär man sig. Bügeln  betyder stryka, till exempel. Det hade jag ingen aning om.

På morgonpromenaden (9978 steg) såg vi en härfågel och undrade vad den gjorde där i parken. När jag googlade på saken upptäckte jag att det även finns en varfågel. Fågellivet här i Spanien är inte alls lika livat som i Sverige. Och det kan jag sakna.

Runt oss är det mest gråsparvar, duvor, svalor och koltrastar. Ett gäng kraxiga och stökiga munkparakiter håller till i palmerna vid strandpromenaden. I saltbassängerna finns det en massa sorter som jag inte kan namnen på och de håller hårt på social distansering. Flamingos känner jag igen, men det är i stort sett allt. Och de är inte lika rosa som de i Florida.

Jag ser fram emot fas två av deeskaleringen. Då ska man få motionerna lite mer när det passar en. Förhoppningsvis går vi över i den på måndag.

 

Bakhyvel

Jag behöver sen sån. Alltså en brödkavel, men i mitt huvud är det begreppet bakhyvel som gäller. Varför vet jag inte, kanske är det någon av barnen som är ursprunget.

En gång hade jag en kavel med en löstagbar mittpinne. Funkade suveränt tills mittpinnen kom bort. Och någon använde själva kaveln för att slå i en spik. Sen vet jag inte vart den tog vägen.

Nu skulle jag ändå vilja ha en kavel. Med ett halvt kilo jäst i kylen som bara ropar på mig. Jag har använt mig av tomflaskor men det går inte så bra att kavla ut tunn deg med dem. Naanbrödet i förra veckan blev lite väl tjockt, men fåglarna blev glada.

rodilloBrödkavel heter rodillo på spanska. Med tillägget de cocina eftersom rodillo kan vara vilken rulle som helst. Som färgroller, trådrulle eller en sån där rullanordning man monterar cyklar på för att cykla på plats. Det återstår att se när vi kommer till en affär som säljer husgeråd.

Igår tog vi oss till den skandinaviska butiken. Jag är inte så petig annars. Utom när det gäller senap. Då är det Slotts som gäller. Affären var öppen och senap fanns. När jag ändå var där köpte jag några sillinläggningar, men det fanns ingen gräddfil. Så det blir creme fraiche istället. Som heter nata fresca här. Alltså färsk grädde.

På väg till matvaruaffären blev vi stoppade av polis. Han undrade vart vi skulle och varför. Var vi bodde och om vi är residenta. Hur länge vi varit i landet och sen ville han se körkortet. Det kryllar av poliser här. Både Guardia Civil och Policía Local. Det sägs att Spanien är ett av Europas polistätaste länder. Bara Turkiet har fler.

Och det är väl därför landet kan ha så stränga karantänregler. Till skillnad mot Sverige. Där polisen har svårt att sköta den vanliga brottsligheten.

18.V.20

Den här veckan blir jag 68. Nej, jag har ingen åldersnoja. Vanligtvis. Men har kanske blivit smittad av Ulf Lundell. Läste just i Vardagar 2 hur han uppnådde samma aktningsvärda ålder och tänkte ”om 12 år är jag 80”.

Lite scary känns det.

Dag 65 i Coronakarantän

Vi valde att stanna kvar i Spanien när utegångsförbudet infördes. En takterrass plus 60 kvadratmeter under tak smäller högre än 52 utan vare sig balkong eller uteplats. Dessutom innehåller lägenheten i Stockholm en 18-åring som knappast lär hålla distansen till fästmö eller polare.

Tanken, i början av februari, var att vi skulle ta en tripp norrut i slutet av april, stanna några dagar för att hemförsäkringens tvåmånaders reseförsäkring skulle starta om. Men de flygen blev inställda. Så här sitter vi nu och lär få vänta till hösten innan det kan bli av.

Våren har varit ovanligt kall och regnig i år men du verkar värmen vara på ingång. Idag kan man sitta i skuggan i t-tröja utan att frysa. Alltid något! Mäklarannonserna skröt med ”320 soldagar per år”. Så är det alltså inte i år. Årets 45 osoliga dagar är förbrukade sedan länge.

Nu när man lättat lite på restriktionerna börjar vi varje morgon med en promenad vid halv nio-tiden. I en dryg timme strosar vi runt och kollar in hur olika byggprojekt går framåt. Och undrar om husen/lägenheterna någonsin kommer att bli sålda. Om lågprisbolagen, som Ryan air och Norwegian går i putten lär inte nordbor stå i kö precis.

Ett kvarter i vår by har stått öde i över tio år. Antagligen gick byggaren i konkurs 2008 när det gick utför för fastighetsbranschen förra gången. I början av mars påbörjade en byggfirma renoveringen av husen och vi lider med dem om det skulle bli samma visa igen, att köparna lyser med sin frånvaro.

I vår provins får folk inte vistas ute hur som helst. Vi som är 14-69 år får vara ute kl 6-10 och 20-23 och vi satsar på morgonpasset. Om det inte regnar. Nästa vecka lär det bli fritt fram för andra tider. Något att se fram emot.

Nu aviseras det att munskydd ska bli obligatoriskt när man vistas på allmän plats. Något att inte se fram emot. Eftersom jag inte fattar var man ska få tag på skydden.

Jag har skickat Maken till mataffären beväpnad med en inköpslista och det har funkat bra hittills. Redan från dag ett stod en väktare vid ingången och beordrade kunderna att sprita händer och handtag till kundvagnen. Alla försågs med engångshandskar och man hade markerat i golvet hur man skulle hålla avståndet i kassaköerna.

En fördel med inköpslista är att det inte går åt lika mycket pengar, som när man strosar runt lite på måfå. En nackdel är att jag fyller på listan vartefter jag kommer på vad som behövs. Det gör att saker och ting kommer i oordning. Grönsakerna kan hamna både här och där till exempel. Därför har jag en idé om en ny app. Om jag var minsta entreprenör hade jag gjort den själv.

Upplägget:

  1. Inköpslistan skrivs in i mobilappen lite huller om buller precis som vanligt.
  2. När man kommer till affären öppnar man appen och tar ett kort på den QR-kod som sitter på entrédörren och vips så sorteras alla varor i en logisk ordning, efter hur affären har disponerat sina varor.

Då undviker man att spendera längre tid än nödvändigt bland eventuella superspridare.