Utflykt

Kalles kaviar, Ahlgrens bilar, senap, Daim. Så såg inte inköpslistan ut, men är man på Ikea är det svårt att passera svenska matshopen utan att köpa något. Vi tog alltså en tur till Murcia idag eftersom det är kallt och regnar. På inköpslistan stod däremot filtar till takterrasen, sittdynor (befintliga har mögelfläckar), smutstvättskorg (befintlig är allmänt ofräsch och trasig), vinglas (reserv om befintliga skulle gå sönder).

Jag har också saknat en såskanna. Den jag hade tidigare ingick i en porslinsserie som jag sålde på Blocket. Det ser lite fånigt ut att hälla upp lite sås i en stor tillbringare, när man har gäster. Det blev en liten bringare istället. I glas så den går att köra i mikron.

Vi köpte fyra plädar och en tunna med lock att förvara dem i.
Plus en träskiva som ska ligga ovanpå kylskåpet, som står på takterrassen. Sen slank det också ner servetter och galgar i varukorgen. Plus lite annat smått och gott. Jag var dessutom på jakt efter en plåtburk till tepåsarna, men de som fanns var alldeles för juliga för min smak.

Och man har börjat jula till det lite här och var. I byarna sitter det julbelysning tvärsöver bygatan. Och folk har stora, påpälsade jultomtar som klättrar krampaktigt på fasader och balkonger. Inte så dekorativt, om ni frågar mig.

Vi tog vackra vägen hem från Murcia. Inte motorvägen. Det finns en snirklig landsväg som passerar förbi en stor vattenreservoar, rakt ut i ingenting. Efter ett drygt halvår i Spanien har vi lärt oss att uppskatta landskapet. Utan att jämföra det med hur det ser ut i Sverige, där det onekligen är grönare. Och nu är vintersolen står lågt framstår bergen brutalare än någonsin.

Två flaskor senap står nu i skåpet ovanför spisen så nu klarar jag mig några månader till.

Annons

Helvetet är

Jag skulle vilja göra ett tillägg till det gamla skämtet om hur ett europeiskt helvete skulle se ut. ”Helvetet är där engelsmännen lagar maten, svenskarna står för humorn …” osv. Det är definitivt stället där spanjorerna har hand om adressregister och husnumrering.

När vi ska på besök hos folk gäller det att ta till extra tid om man inte varit där tidigare. Även om man har tillgång till en GPS eller Google maps. Eller båda för den delen. Ibland går inte gatan att hitta, eftersom det lika gärna kan vara Calle, Carretera, Carrer eller Avenida i början av namnet. Eller till och med något helt annat.

Vi fick till exempel adressen där vi skulle hämta upp Lillsyrran. En gata i en förstad till Benidorm. Vår GPS ville inte kännas vid gatunamnet Carrer Les Flors men svalde Calle Les Flors på samma postnummer. Men det var inte rätt ställe. Tur att mobiltelefoner finns så vi kunde få en länk till Google maps som tog oss till rätt ställe mindre än en kilometer bort. Hur kommer man på idén att ha snudd på samma gatunamn inom ett och samma postnummerområde?

Husnumreringen är ännu mer kaotisk. Det kan finnas flera hus med samma nummer på en och samma gata. När vi var hembjudna till ett par på Calle Garcia Mendez nummer 20, kom vi också fel först. Ytteliggare ett hus på gatan hade nummer 20. Och så är det hela tiden.

Ibland finns det husnummer organiserade på samma sätt som i Sverige. Det vill säga vänster sida av gatan har ojämna nummer och högra har jämna. Men det kan man inte gå på, eftersom det är framför allt byggarna som sköter husnumreringen. Och då blir det lite hipp som happ.

Vi skulle till en familj som bor på nummer 65 på en gata där det inte bara finns ett hus med 65 utan minst 10 stycken. Gatan kantas av olika kvarter eller urbanizacióner som har egna identiteter. Vi skulle leta efter nummer 65 i husgruppen med namnet Zeniamar 10. Och det var inte så lätt att de olika Zeniamarerna kom efter varandra på gatan. Nej, nummer 10 låg bredvid nummer 6, som i sin tur låg bredvid Zeniamar 3.

Men postnummer är man bra på. Och det är viktigt att kunna sitt eget. I många affärer vill man registrera köpen på kundens postnummer. Så jag kan rapa upp 03191 om man så väcker mig mitt i natten. Även om jag inte begriper varför man har postnummer som börjar med en nolla. Men det är nog en yrkesskada.

Mer än en tummetott

Äntligen sitter de spanska registreringsskyltarna på bilen. Två till tre veckor blev till sex. Först skyllde man fördröjningen på sjukdomsfall på bilbesiktningen. Men vi fick skyltarna i vår hand, med beskedet att vi inte fick sätta på dem på bilen förrän allt var klart hos bilregistret i Alicante. ”Vi ringer!” När det gått drygt en vecka utan att vi hört något åkte vi till kontoret vid bilbesiktningen. ”Har ni inte fått vårt mejl? Allt var klart den 30/10.”

För det första skulle de ringa oss. Vilket aldrig hände. Och för det andra finns det inget mejl i någon mejlbox. Inte ens i skräpposten. Men jag gnällde inte, vad skulle det tjäna till? Vi hade begärt offert från ett par försäkringsbolag och åkte till det kontor som gav oss bästa pris. Helförsäkring med självrisk på 200€ kostar 369€ per år. Dyrare än den i Sverige, alltså.

För att avsluta bilens svenska registrering vill Transportstyrelse ha de fysiska skyltarna tillsammans med intyg om registrering i annat land. Allt är nu postat och klart. Och när svenska försäkringsbolaget får uppgifter om avregistreringen, betalar de tillbaka pengar för det vi betalat i förskott.

Bilkörning
Nu har vi åkt runt undercover en dag. Lekt inhemska med förhoppningen att folk ska sluta tuta på oss. För de gör spanjorer när man inte kör lika tokigt som dem. Körstilen i allmänhet går ut på att man gasar på så fort det går, oavsett hastighetsbegränsning, tills man ligger uppe i arslet på framförvarande. Och om framförvarande håller hastigheten eller kör några kilometer under, blir spanjorerna väldigt irriterade.

Landsvägen utmed kusten är enfilig i båda riktningarna utmed Torrevieja och där är det alltid kö. Oavsett hur många eller få bilar som ska ta sig fram. Just bara för att folk kör så ryckigt. Plötsliga inbromsningar hela tiden och man gör väldigt lite för att underlätta för andra bilister.

Jag kan bara komma på en situation när folk sköter sig exemplariskt: När utryckningsfordon behöver komma fram. Då lämnar man plats i mitten av vägen genom att alla håller ut på respektive vägren.

Pengatvätt
När vi ändå var inne i Torrevieja i fredags gick jag på banken. Och det var Maken som orsakade ärendet. Jag borde ha lärt mig efter 45 år att han inte är att lita på. När jag tömde tvättmaskinen låg det en sedel på 5€ i två halvor på trummans botten. ”Var kan den här komma ifrån?” undrade jag. ”Oj då, det måste vara från mina byxfickor. Men då borde det finnas en tia också. Jag stoppade ner växeln från restaurangen.”

Jag hade kollat noga, tyckte jag, utan att hitta annat än femman. Snurrat trumman flera varv innan jag matade på med ytterligare en tvätt. Men tydligen inte tillräckligt, för när jag plockade ut den färdiga tvätten låg tian där på botten. I två delar.

Sedlarna torkade och tejpades ihop. På banken var man väldigt tveksam och slog ifrån sig, tills jag sa att jag var kund i banken. Lösningen blev att de satte in 15€ på vårt konto, med förbehållet att om det var något fuffens med sedlarna skulle man ta ut summan igen.

Lite lotteri men bättre än ingenting, tycker jag.

Dags för väsentligheter

När man handlar på Carrefour, och det gör vi då och då, får man kassakvitton som är meterlånga eller ännu längre. Den längsta delen är den vanliga specifikationen över inköpta artiklar. Resten innehåller diverse värdelösa erbjudanden. Rabatt på italienskt porslin, 25 % på någon Moulineux-mackapär, gratisöl sin alcohol, nipper från joyas-avdelning, vatten av något udda märke.

Men det finns bättre erbjudanden än de i kvittoform. Varor som är märkta 3×2, alltså ta tre betala för två. Jag har bland annat köpt maskindiskmedel, tonfiskburkar, olivolja, gin- och vinflaskor på den typen av erbjudanden. Alltid varor med lång hållbarhet som jag ändå förr eller senare skulle ha köpt.

En annan variant är delvis i kvittoform. I förra veckan, när barnbarnen var här, möttes vi av stora röda skyltar när vi klev in på Carrefour med budskapet: 40 % på leksaker och cyklar. Plus en lång harang med finstilt. Då plockade jag upp mobilen och tog ett kort på texten, som jag lät Google översätt tolka. Det var flera om och men i villkoren. Man skulle köpa leksaker för mer än 50€ och det skulle resultera i en utprintad kassakupong med 40 % av summan, som man kunde användas vid ett annat tillfälle, tidigast dagen efter.

Och mycket riktigt, en decimeter av kvittot innehöll en rabattkupong på 23,08€. Som vi inkasserade igår. För ett par veckor sedan var lockropet: köp alkohol momsfritt. Upplägget var detsamma, köp idag och få en rabattkupong som gäller från imorgon. Något för Systembolaget?

Hur som helst, ett fiffigt system för butiken. Självklart köper man också annat än det som är rabatterat när man ändå är där. Och sen tvingas man tillbaka ytterligare en gång för att få sin utprintade rabatt.

Annars handlar vi mest på Lidl eller Alcampo. Alcampo har en fiskdisk som gör en tårögd. Folk kan vänta hur länge som helst på sin tur. Expediten tar ur eller filear fisken om man så önskar. Lite besviken är jag över hummern (priset högre än i Sverige) och att djuren oftast är levande.

Alcampo har vanliga extrapriser. Plus att om totalsumman på köpet blir högre än 30€ får man en kupong med en kod som gör att man kan tanka bensin till ett lägre pris. Och Lidl har också varor till extrapris, plus att man ligger på en lägre prisnivå på det mesta.

Och vill man vara riktigt om sig och kring sig, kan man gå in på den här sajten, som har samlat kringliggande affärers reklamblad och botanisera var man kan göra bästa kapen.

Häng inte upp dig på petitesser

Maken är dyslektiker och det är verkligen inget att skratta åt. Men ibland är det svårt att låta bli att fnissa lite. För han har en benägenhet att stoppa in bokstäver där han tycker att det passar. Trots att de inte ska finnas i ordet. Han glädjer sig när han blir glad, vilket jag inte brukar invända så mycket emot. Men det finns annat.

En gång i världen hade vi en tjock-tv av märket Sony. Med en skärm som kallades wide screen. När Maken fick frågan om vilken tv vi hade, sa han bestämt ”Vi har en Sony wild screen. Och självklart surfar han fortfarande runt på World Wild Web med sin dator.

När Peter Forsberg började importera Crocs, kallade Maken skodonen för Froppa-tofflor. Men hallå, importören heter Forsberg – inte Frorsberg. Men det felaktiga uttalet hänger fortfarande kvar i hans huvud.

När Donald Trump blev USA:s president döptes han raskt om till Trumpf i efternamn. Och nu när Martin Timell är på tidningarnas löpsedlar och webbsidor får även hans namn en extra bokstav: han nya namn är Martin Timnell och inget annat. I konsekvensens namn heter brodern Anders likadant.

Tilläggas kan att Maken själv blir irriterade när folk plussar på en bokstav som inte finns i vårt efternamn. Flertalet vill gärna lägga på bokstaven N även där; Sannberg blir oftare Sandberg än något annat.