Helvetet är

Jag skulle vilja göra ett tillägg till det gamla skämtet om hur ett europeiskt helvete skulle se ut. ”Helvetet är där engelsmännen lagar maten, svenskarna står för humorn …” osv. Det är definitivt stället där spanjorerna har hand om adressregister och husnumrering.

När vi ska på besök hos folk gäller det att ta till extra tid om man inte varit där tidigare. Även om man har tillgång till en GPS eller Google maps. Eller båda för den delen. Ibland går inte gatan att hitta, eftersom det lika gärna kan vara Calle, Carretera, Carrer eller Avenida i början av namnet. Eller till och med något helt annat.

Vi fick till exempel adressen där vi skulle hämta upp Lillsyrran. En gata i en förstad till Benidorm. Vår GPS ville inte kännas vid gatunamnet Carrer Les Flors men svalde Calle Les Flors på samma postnummer. Men det var inte rätt ställe. Tur att mobiltelefoner finns så vi kunde få en länk till Google maps som tog oss till rätt ställe mindre än en kilometer bort. Hur kommer man på idén att ha snudd på samma gatunamn inom ett och samma postnummerområde?

Husnumreringen är ännu mer kaotisk. Det kan finnas flera hus med samma nummer på en och samma gata. När vi var hembjudna till ett par på Calle Garcia Mendez nummer 20, kom vi också fel först. Ytteliggare ett hus på gatan hade nummer 20. Och så är det hela tiden.

Ibland finns det husnummer organiserade på samma sätt som i Sverige. Det vill säga vänster sida av gatan har ojämna nummer och högra har jämna. Men det kan man inte gå på, eftersom det är framför allt byggarna som sköter husnumreringen. Och då blir det lite hipp som happ.

Vi skulle till en familj som bor på nummer 65 på en gata där det inte bara finns ett hus med 65 utan minst 10 stycken. Gatan kantas av olika kvarter eller urbanizacióner som har egna identiteter. Vi skulle leta efter nummer 65 i husgruppen med namnet Zeniamar 10. Och det var inte så lätt att de olika Zeniamarerna kom efter varandra på gatan. Nej, nummer 10 låg bredvid nummer 6, som i sin tur låg bredvid Zeniamar 3.

Men postnummer är man bra på. Och det är viktigt att kunna sitt eget. I många affärer vill man registrera köpen på kundens postnummer. Så jag kan rapa upp 03191 om man så väcker mig mitt i natten. Även om jag inte begriper varför man har postnummer som börjar med en nolla. Men det är nog en yrkesskada.

Annonser
Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

Mer än en tummetott

Äntligen sitter de spanska registreringsskyltarna på bilen. Två till tre veckor blev till sex. Först skyllde man fördröjningen på sjukdomsfall på bilbesiktningen. Men vi fick skyltarna i vår hand, med beskedet att vi inte fick sätta på dem på bilen förrän allt var klart hos bilregistret i Alicante. ”Vi ringer!” När det gått drygt en vecka utan att vi hört något åkte vi till kontoret vid bilbesiktningen. ”Har ni inte fått vårt mejl? Allt var klart den 30/10.”

För det första skulle de ringa oss. Vilket aldrig hände. Och för det andra finns det inget mejl i någon mejlbox. Inte ens i skräpposten. Men jag gnällde inte, vad skulle det tjäna till? Vi hade begärt offert från ett par försäkringsbolag och åkte till det kontor som gav oss bästa pris. Helförsäkring med självrisk på 200€ kostar 369€ per år. Dyrare än den i Sverige, alltså.

För att avsluta bilens svenska registrering vill Transportstyrelse ha de fysiska skyltarna tillsammans med intyg om registrering i annat land. Allt är nu postat och klart. Och när svenska försäkringsbolaget får uppgifter om avregistreringen, betalar de tillbaka pengar för det vi betalat i förskott.

Bilkörning
Nu har vi åkt runt undercover en dag. Lekt inhemska med förhoppningen att folk ska sluta tuta på oss. För de gör spanjorer när man inte kör lika tokigt som dem. Körstilen i allmänhet går ut på att man gasar på så fort det går, oavsett hastighetsbegränsning, tills man ligger uppe i arslet på framförvarande. Och om framförvarande håller hastigheten eller kör några kilometer under, blir spanjorerna väldigt irriterade.

Landsvägen utmed kusten är enfilig i båda riktningarna utmed Torrevieja och där är det alltid kö. Oavsett hur många eller få bilar som ska ta sig fram. Just bara för att folk kör så ryckigt. Plötsliga inbromsningar hela tiden och man gör väldigt lite för att underlätta för andra bilister.

Jag kan bara komma på en situation när folk sköter sig exemplariskt: När utryckningsfordon behöver komma fram. Då lämnar man plats i mitten av vägen genom att alla håller ut på respektive vägren.

Pengatvätt
När vi ändå var inne i Torrevieja i fredags gick jag på banken. Och det var Maken som orsakade ärendet. Jag borde ha lärt mig efter 45 år att han inte är att lita på. När jag tömde tvättmaskinen låg det en sedel på 5€ i två halvor på trummans botten. ”Var kan den här komma ifrån?” undrade jag. ”Oj då, det måste vara från mina byxfickor. Men då borde det finnas en tia också. Jag stoppade ner växeln från restaurangen.”

Jag hade kollat noga, tyckte jag, utan att hitta annat än femman. Snurrat trumman flera varv innan jag matade på med ytterligare en tvätt. Men tydligen inte tillräckligt, för när jag plockade ut den färdiga tvätten låg tian där på botten. I två delar.

Sedlarna torkade och tejpades ihop. På banken var man väldigt tveksam och slog ifrån sig, tills jag sa att jag var kund i banken. Lösningen blev att de satte in 15€ på vårt konto, med förbehållet att om det var något fuffens med sedlarna skulle man ta ut summan igen.

Lite lotteri men bättre än ingenting, tycker jag.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Dags för väsentligheter

När man handlar på Carrefour, och det gör vi då och då, får man kassakvitton som är meterlånga eller ännu längre. Den längsta delen är den vanliga specifikationen över inköpta artiklar. Resten innehåller diverse värdelösa erbjudanden. Rabatt på italienskt porslin, 25 % på någon Moulineux-mackapär, gratisöl sin alcohol, nipper från joyas-avdelning, vatten av något udda märke.

Men det finns bättre erbjudanden än de i kvittoform. Varor som är märkta 3×2, alltså ta tre betala för två. Jag har bland annat köpt maskindiskmedel, tonfiskburkar, olivolja, gin- och vinflaskor på den typen av erbjudanden. Alltid varor med lång hållbarhet som jag ändå förr eller senare skulle ha köpt.

En annan variant är delvis i kvittoform. I förra veckan, när barnbarnen var här, möttes vi av stora röda skyltar när vi klev in på Carrefour med budskapet: 40 % på leksaker och cyklar. Plus en lång harang med finstilt. Då plockade jag upp mobilen och tog ett kort på texten, som jag lät Google översätt tolka. Det var flera om och men i villkoren. Man skulle köpa leksaker för mer än 50€ och det skulle resultera i en utprintad kassakupong med 40 % av summan, som man kunde användas vid ett annat tillfälle, tidigast dagen efter.

Och mycket riktigt, en decimeter av kvittot innehöll en rabattkupong på 23,08€. Som vi inkasserade igår. För ett par veckor sedan var lockropet: köp alkohol momsfritt. Upplägget var detsamma, köp idag och få en rabattkupong som gäller från imorgon. Något för Systembolaget?

Hur som helst, ett fiffigt system för butiken. Själklart köper man också annat än det som är rabatterat när man ändå är där. Och sen tvingas man tillbaka ytterligare en gång för att få sin utprintade rabatt.

Annars handlar vi mest på Lidl eller Alcampo. Alcampo har en fiskdisk som gör en tårögd. Folk kan vänta hur länge som helst på sin tur. Expediten tar ur eller filear fisken om man så önskar. Lite besviken är jag över hummern (priset högre än i Sverige) och att djuren oftast är levande.

Alcampo har vanliga extrapriser. Plus att om totalsumman på köpet blir högre än 30€ får man en kupong med en kod som gör att man kan tanka bensin till ett lägre pris. Och Lidl har också varor till extrapris, plus att man ligger på en lägre prisnivå på det mesta.

Och vill man vara riktigt om sig och kring sig, kan man gå in på den här sajten, som har samlat kringliggande affärers reklamblad och botanisera var man kan göra bästa kapen.

Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

Häng inte upp dig på petitesser

Maken är dyslektiker och det är verkligen inget att skratta åt. Men ibland är det svårt att låta bli att fnissa lite. För han har en benägenhet att stoppa in bokstäver där han tycker att det passar. Trots att de inte ska finnas i ordet. Han glädjer sig när han blir glad, vilket jag inte brukar invända så mycket emot. Men det finns annat.

En gång i världen hade vi en tjock-tv av märket Sony. Med en skärm som kallades wide screen. När Maken fick frågan om vilken tv vi hade, sa han bestämt ”Vi har en Sony wild screen. Och självklart surfar han fortfarande runt på World Wild Web med sin dator.

När Peter Forsberg började importera Crocs, kallade Maken skodonen för Froppa-tofflor. Men hallå, importören heter Forsberg – inte Frorsberg. Men det felaktiga uttalet hänger fortfarande kvar i hans huvud.

När Donald Trump blev USA:s president döptes han raskt om till Trumpf i efternamn. Och nu när Martin Timell är på tidningarnas löpsedlar och webbsidor får även hans namn en extra bokstav: han nya namn är Martin Timnell och inget annat. I konsekvensens namn heter brodern Anders likadant.

Tilläggas kan att Maken själv blir irriterade när folk plussar på en bokstav som inte finns i vårt efternamn. Flertalet vill gärna lägga på bokstaven N även där; Sannberg blir oftare Sandberg än något annat.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Dagens diskurs

För somliga är en bra historia viktigare än vad som är sant. Själv gillar jag en bra historia men är inte beredd att tumma på sanningshalten hur som helst. Sådana petitesser bekymrar inte Maken; han skarvar värre än en storfiskare.

Senaste tiden har jag hört honom berätta om hur det var när vi kom till Spanien. Hur korkat vi hade packat och hur mycket vi behövde köpa eftersom vi inte hade fått med oss det allra mest väsentliga. Alla våra nya och gamla bekanta har fått i sig den, i mina öron osanna skildring. Idag upprepade han samma berättelse för två av våra oskyldiga barnbarn. Efteråt tog jag honom åt sidan och sa att det han just så livfullt skildrat inte alls var med sanningen överensstämmande.

Alltså, vi kom ner till vår lägenhet dagen innan vårt flyttlass skulle levereras. Och själva endast iförda handbagage och en incheckad väska. Väskan innehöll bland annat två luftmadrasser. Alla möbler och allt i köksväg skulle komma med flyttlasset.

Under första kvällen insåg vi att vi behövde något att sitta på. Golvet kändes inte som något bekvämt alternativ. Ta sig upp utan att kunna stödja sig på något är ingen barnlek. Speciellt inte för Maken. Vi åkte iväg till en av de otaliga kinamarknaderna och köpte två stolar och ett litet cafébord i glas.

Sen åkte vi till en stormarknad och köpte två koppar plus diverse frukostmat. En billig stekpanna fick agera kokkärl. Und das war Alles. Dagen efter klockan 10:30, när flyttlasset var uppburet, packade vi upp åtta koppar, åtta stora tallrikar, åtta djupa, åtta assietter, skålar, elvisp, mixerstav, full uppsättning av glas och bestick, köksknivar och kastruller. Stekpanna var det enda som fattades i packningen, men den hade vi inhandlat på Alcampo kvällen före.

Alla dessa detaljer har Maken förträngt. Enligt honom saknade vi det mesta första tiden. Och för drygt ett år sedan körde vi till ner Spanien i en bil som vi köpte först ett halvår senare. Med bara trams i bagaget. Och när jag påpekar det ologiska i hans version får jag äta upp att jag var så enfaldig som ville ta med mig mina vinterkängor. Något som jag borde ha envisats med eftersom jag skulle ha glädje av dem när vi åker till Stockholm i februari.

En annan av Makens och mina stötestenar är begreppet ”hemlighet”. I min värld är det ett förtroende som man förväntar att mottagaren inte för vidare hur som helst. När vårt bostadsköp i Spanien fortfarande var på planeringsstadiet, säger Maken till en av våra vänner: ”Vi håller på att titta på att flytta utomlands när vi går i pension. Men det är en hemlighet, så berätta inte.” Och sen vek han ut både länge och väl i ämnet.

”Varför sa du att det är en hemlighet? Du berättar ju om det för alla som vill höra på? Varför skulle just Tina beläggs med tystnadsplikt? Fattar du inte hur besviken hon skulle bli när hon får klart för sig alla andra vet om din så kallade hemlighet?”

”Vaddå, det är väl ingen höghelig hemlighet? Med dödsstraff som följd om man pratar bredvid mun. Vem har pratat om tystnadsplikt?” Och så får jag äta upp att jag har en alldeles för fyrkantig hjärna, medan han är kreativ och fantasifull. Beredd att använda gamla begrepp på nya sätt.

Hur som helst, jag tycker att en god historia ska vara någotsånär logisk och sann. Lite kryddning skadar inte, men det får inte vara hur huvudlöst som helst.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Spill

När vi var turister i Spanien upplevde vi sophanteringen som ett mysterium. Var skulle man göra sig av med sitt skräp? Vi smög oss längs trottoarerna och dumpade våra påsar i gröna plastkärl i hopp om att ingen skulle konfrontera oss med att vi åkte snålskjuts på andra. Men nu tror vi oss fatta hur man ska göra.

I vår by har folk helt enkelt inga personliga sopkärl. Lite här och var står det gröna plastbaljor med lock och där slänger man sina hushållssopor.

På bilden längst till vänster finns ett exempel på hur de kan se ut.

Det är inte viktigt i vilket kärl man kastar sitt skräp, utan det är bara att slänga där det passar. Och har man grovsopor, i form av möbler och madrasser ställer man dem bredvid en gröning och under någon av veckans nätter kommer sopbilen och hämtar. Där ställer folk även trädgårdsavfall, avklippta grenar, nedsågade träd och annat som skulle göra en svensk sopgubbe skogstokig.

Det fyrkantiga blå kärlet är avsett för kartong och papper. Man plattar till lådor och annat skrymmande och stoppar in det ”brevinkastet” högst upp.

Nästa kärl, det vill säga det gula, brukar vanligtvis ha samma format som det blå. Och det är avsett för plast och metall. Man slänger alltså tomma plastflaskor, tetrapak, läsk-, öl- och konservburkar i ett och samma kärl. Enda förbehållet verkar vara ”Solo envases”, alltså olika behållare.

Det högraste, den gröna behållaren, är avsedd för glas. Både färgat och ofärgat i en och samma balja. På sina ställen kan man även göra sig av med begagnad hushållsolja. Då är behållaren orange. Det friteras flitigt i spanska kök och använd olja ska helst inte hamna i avloppssystemet. Batterier tar man med sig till stormarknaden.

Hur duktiga är folk på att separera sitt skräp? Ingen aning, men förmodligen inte lika duktiga som tyskarna. I Tyskland är det hårda bud och detaljerade regler så man vet aldrig om man gör rätt eller fel. Själva sorterar vi ut glas, plast och kartonger. Annat papper har vi just inte. Det har hänt en gång att vi haft anledning att separera olja efter att ha friterat calamares.

Endera dagen ska vi bättra oss och även plocka ut burkar, men eftersom vi använder shoppingkassarna för att bära iväg skräpet tar det emot att sortera ut kladdiga saker.

Förresten har man börjat ta betalt för plastpåsar i matvaruaffärerna även här. Inte mycket, bara 5 cent styck. Men det är tillräckligt för att de flesta har med sig stadiga shoppingbagar, som stormarknaderna säljer för 50-60 cent. Effekten har blivit att det inte alls blåser runt lika mycket tunna påsar i naturen. Och skulle man börja med någon form av pantsystem för burkar och petflaskor skulle det förmodligen se ännu bättre ut.

Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

Identitetsproblem

Alla bilar vi haft genom åren har hetat mänskliga namn baserat på bokstäverna i registreringsnumret. Vi hade till exempel en Merca som hette Ludwig efterbokstavskombinationen LDW på skylten. Lillsyrrans barn blev inspirerade och försökte få till något av MOO231 på deras bil, men det enda de kom på ”Mormor + Olle = osams”. Efter mamma och hennes make, som hette Olov. Och som var osams i verkliga livet. Eller snarare: morsan skällde oavbrutet på sin make. Nu har vi fått våra spanska registreringsskyltar och när vi fixat spansk försäkring är det dags att skruva fast plåtarna på bilen.

Om jag ska dra förhastade slutsatser av det jag ser i form av registreringar som rullar runt på vägarna så finns det ett gammalt och ett nytt system. Det gamla består av en eller två bokstäver, som anger var i landet bilen registrerats. M för Madrid, MU för Murcia, A för Alicante, V för Valencia osv. Därefter kommer några siffror och ytterligare en bokstav. I det nya systemet har registreringen fyra siffror följt av tre konsonanter.

Vi hade hoppats på en skylt som inkluderar våra initialer eftersom de nyaste skyltarna vi sett börjar med J. Men vi fick en registrering som börjar med K. En bokstav som vi ännu inte sett på bilar i verkliga livet. Och vad kan man få ut av bokstavskombinationen KDV. Det enda jag kunde komma på var kadaver. Not so very funny. En bekant föreslog Kindvall, men jag är skeptisk. Kindvall säljer Ford, inte VW.

Jag tar tacksamt emot namnförslag!

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar