Alfombra, maquina de coser y tumbona

Jag trodde att jag dokumenterar det mesta. Antingen på bloggen eller i sociala medier, men det är uppenbart att det finns luckor. Jag vet att vi ett år gav oss själva en bröllopspresent: en stor blå matta med svarta zebraränder, som skulle pryda vårt vardagsrumsgolv. Men nu vet jag inte vilket år vi införskaffade den, men det var högst fem år sedan. Vi lät mattan ingå i flyttlasset till Spanien, trots att den var i största laget för vardagsrummet här/där.

En annan nackdel med den mattan var färgen. Blåfärgade textiler och solljus är ingen bra kombo. Trots att jag hela tiden stängde ytterdörren för att solen inte skulle lysa in, så blev den blå färgen bara blekare och blekare. Plus att vi spillde saker som inte gick att få bort. Den kändes helt enkelt ofräsch, trots sin ringa ålder.

När vi var på Ikea tidigare i veckan ropade en matta på oss med locktoner som ”Slitstark, fläcktålig och enkel att sköta”. Passar oss precis och dessutom var priset mindre än en tiondel av den gamla. Då gör det inte så mycket om man spiller saker. Och när vi ändå var i farten köpte vi några sektioner av kökshyllan Omar. För att få upp saker från golvet.

Idag gjorde jag ännu en investering. Köpte en pryl, som det var över 40 år sedan jag gjorde senast. Jag inhandlade en symaskin. På Lidl. Ifall jag skulle få för mig att sy några fodral till madrasserna som vi har till solsängarna. Det befintliga tyget är vitt och blir solkigt bara man tittar på det. Det är visserligen tvättbart, men skitjobbigt att ta av och sätta på.

Förresten, solsängarna är en historia för sig. Vi köpte dem förra sommaren och har inte använt dem särskilt mycket. Det är mesta Maken eftersom jag helst håller mig i skuggan. Dödsstöten kom när Maken fick för sig att han skulle sova på takterrassen. I en solsäng. En aktivitet som sängen inte höll för. Ena hjulet gick tvärs av vid fästet.

För en vecka sedan hittade jag ordersedel och kvittot på solsängarna. Här ska reklameras, tänkte jag och tog med den trasiga sängen och kvittot till Jysk. Det visade sig att det var två års garanti på prylarna. Finemang, då är det väl bara att ni tar fram en ny. Nä, nä. Så lätt gick det inte. Jag hade visserligen ordersedel och kvitto, men saknade det som verkligen behövdes vid reklamation: en garantisedel. Den skulle jag ha fått vid leverans.

– Men hallå! Det finns datum på både order och kvitto. Ni kan väl inte ha levererat varorna tidigare än så? Det tog ett tag och lite högljutt resonemang men till slut fick jag en ny solsäng. Utan någon garantisedel. Och nu har Maken liggförbud. Endast lättviktiga individer får nyttja sängarna.

Hur det har gått med lägenhetsbytet? Jodå, paret som tittade på vår bostad vill gärna byta. Jag har mejlat dem att det inte kan komma på fråga förrän efter årsskiftet eftersom vi har en del åttagande med folk som kommer hit på besök under hösten.

Vi enades med att återuppta kontakten senare eftersom ingen utav oss egentligen satt i sjön.

Annonser
Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Reträtt

Det börjar dra ihop sig. På tisdag flyger vi tillbaka till Costa Blanca och sommarvärme. Två veckors svalka har känts bra för kroppen. Jag har promenerat mer totalt sett än vad jag gjort på flera månader. Och konditionen har förbättrats tack var fyra våningar utan hiss. Nu orkar jag gå uppför utan att pausa på vägen.

Jag har hunnit med ett par luncher med dem som jag jobbade närmast med på reseföretaget och en middag med två nära medarbetare från Pacman. Trevligt båda återseenden, framförallt middagen. Vi ventilerade högt och lågt från tiden när det begav sig. Hur roligt vi hade haft det på jobbet. Så pass att det stack i ögonen på andra arbetskamrater.

Jag fick tillfälle att upprepa mitt mantra: Om man ändå visste bra man hade det, när man hade det bra. Då skulle man uppskatta det och inte bara ta det för givet. Att det varit goda tider vet man bara i efterhand.

Lillsyrran ska eventuellt följa med oss tillbaka till Spanien och stanna en vecka. Hon ringde igår och tipsade om att Clas Ohlsson har 40 % på solcellprodukter.
– Men Maken har redan inhandlat ett antal lampor.
– Men då kan han väl gå tillbaka och be dem återköpa det han köpt och sen köpa det igen. Fast mycket billigare.

Sa Lillsyrran. Då känner du inte Maken, sa jag. Själv har jag kunnat göra den typen av manöver, men aldrig i livet att han skulle nedlåta sig till något dylikt.

Hur det har gått på lägenhetsfronten? Ganska hyfsat, tror jag. Vi har tittat på tvåan i Vasastan och det var kärlek vid första ögonkastet. Precis det som skulle passa oss, både i storlek och i månadskostnad. Maken var med och tyckte också att allt såg bra ut. Men han gruvade sig för att kontakta vår andrahandhyresgäst. Trots att kontraktet gäller på ett år, med villkoret tre månaders uppsägningstid om något skulle inträffa under perioden.

Nu har något inträffat, tycker jag. Jag har fått hudförändringar av solen och skulle behöva spendera värsta månaderna i Sverige. Plus ha friheten att åka fram och tillbaka när jag känner för det. Det man brukar kalla hemlängtan.
– Äsch, säg som det är. Du skulle helst vilja bo i Tvåans ficka, om du fick som du ville.

Nu tycker inte jag att Observatorielunden är dotterns ficka precis. Utan fem kilometer därifrån. Men en ganska lagom promenad. Och inom en femminutersradie ligger Lidl, Hemköp, Ica och Systembolaget. Plus ett antal restauranger om man är lagd åt det hållet.

Efter mycket stånk och stön från Makens sida, kunde vi komma överens med paret i Vasastan och vår andrahandshyresgäst om en visning av vår lägenhet. I morse var paret här och såg glada ut över den gröna innergården med grillmöjligheter, de myckna tvättstugorna och framför allt av bastun.

Vi väckte andrahandshyresgästen. Han hade varit ute på galej till morgontimmarna. Till vår glädje hade han både pyntat och städat. Det var nästan så jag hade lust att flytta in själv. Bytesparet såg glada och nöjda ut. Möjligen att de tyckte att badrummet var i minsta laget och språkade sinsemellan om att någon tvättpelare var de inte i behov av. När det fanns tvättstuga. Så olika man kan vara; I hate tvättstuga, och har redan räknat ut hur jag ska få in en maskin i deras badrum.

Sopkalle på Hornsbruksgatan har också hört av sig. Han har en tvåa men den är 500 dyrare, så den avvaktar vi med. Plus ett triangelbyte där en lägenhet på Bastugatan ligger som en stoppkloss. Det är den som är intressant för oss men jag säger som man brukar: om det är för bra för att vara sant, så är det förmodligen inte sant.

”Sekelskifteshus, nyslipade trägolv och nymålade ytskikt, kakelugn, skafferi och diverse originaldetaljer. Grön innergård. Boytan är på 75 kvm och månadshyran på 6500 kr.
Bredband, kabel-TV, hiss, öppen spis, badkar, dusch, vindsförråd”

Alldeles för mycket för pengarna om ni frågar mig. Kostnaden borde ligga på minst 7500. Och dessutom finns tillägget: ”Bilder kommer snart”. Just det får mig att tvivla ännu mer på seriositeten eftersom det ännu inte dykt upp några bilder. Inte ens en planlösning.

Om jag tittar på annonsens löpnummer drar jag slutsatsen att den aktiverades för nästan ett år sedan. Snart är en betydligt kortare period än så i min värld. Så jag är tveksam. Och det har jag mejlat till övriga triangelbytare, som inte heller fått fatt i bostadsinnehavaren.

Stockholms bostadsmarknad är onekligen spännande. Nu tänker jag dra ut på sista varvet runt Riddarfjärden för den här gången. I morgon blir det nog inte tid för längre promenader. Jag har bokat både klippning och tvättstugan. Egentligen alldeles för mycket på en och samma dag, när man är pensionär.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Som en hästägare

Nej, det stämmer inte; jag har inte någon häst. Men om man ska tro Johan Glans så kunde det vara sant. Han hävdar i en show att hans flickvän är hästägare och som det kostar. Större delen av inkomsten går till kusen och det enda som pengarna räcker till i matväg är produkter av lågprismärket Eldorado.

Igår fick jag hedersuppdraget att köpa raklödder på burk. Helst en flaska som går att ta i handbagaget. En sån liten förpackning fanns inte på Hemköp och då tog jag den billigaste sorten, Eldorado, för hela 12:95. Då gör det inte så mycket om man får vaska det som blir över.

Hemköp på Hornsgatan har för övrigt Söders kassaste kassalinje. Alltid kö och det händer inte att de ropar ut att det behövs fler öppna kassor. Som man hela tiden gör på Ica, när folk börjar köa upp. I den kassan jag ”valde” satt en trött kvinna. Enligt kvittot heter hon Extraexpedit13. Och jag frångick min vana att kolla kvittot på plats. Först när jag hade tagit mig upp alla 94 trappstegen upp till lägenheten såg jag att raklöddret hade blippats in tvenne gånger.

Eftersom det redan hade mörknat och jag inte hade minsta lust att göra om de 94 stegen i brådrasket, tog jag en tur till Hemköp i förmiddags. Extraexpedit13 jobbade inte idag och Olivia, som satt i kassan ville inte ge mig tillbaka pengar för en produkt som jag inte köpt. ”Det är många som köper två av samma sak.”

Det vet väl jag också, men om jag vill luras så skulle jag verkligen inte tagit den billigaste produkten. ”Men jag blir ansvarig inför min chef om jag ger dig pengarna.” Sa Olivia och ringde upp chefen för att få råd. Som ungefär tyckte ”Ge kärringen pengarna” och då gjorde Olivia det.

Varför berättar jag det här? För att illustrera hur olika Maken och jag är. Häromdagen var han på Clas Olsson och köpte rispapperslampor som går på solceller. Kassörskan var ny och höll på att sjabbla fram och tillbaka. När Maken kollade kvittot såg han att han betalat för sex lampor, trots att han bara köpt fem.

– Gick du tillbaka och fick rättelse?
– Nej, tok heller. Jag var ju redan i tunnelbanan.
– När ska du lära dig att kolla kvittot på en gång? Sa jag.

Så nu har vi betalat för en lampa som vi aldrig fått och den kostade betydligt mer än 12:95. Och Maken skulle aldrig drömma om att begära rättelse. Han skulle ha dött om han varit med mig idag på Hemköp. Och stönade när han såg att jag köpt raklödder av märket Eldorado.

– Det är för att vi ska ha råd med en häst, sa jag.

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Sen sist

Vårtan
Nej, det blev inget kirurgiskt ingrepp på min näsa. Farbror doktorn tittade i mikroskop och tyckte att det som återstod av min vårta var alldeles för lite för att ens rispa i. Då får jag väl lita på att den farbrorn vet vad han talar om.

Tanden
Maken däremot, han med den hiskeliga tandvärken och hamsterutseendet, fick dåliga besked hos tandläkaren: ”Tanden måste bort!”, sa hon. Men Maken ville inte göra ingreppet förrän efter helgen. Dels på grund av separationsångest; tanden har suttit där den sitter i 60 år. Och dels för att rädda helgen, då vi ska ut till Ettans lantställe.

Tillfälligt boende
Vi bor alltså i sonens lägenhet i stan. Den ligger i samma kvarter som vår egen. Ettan med fru bor själva ute på landet. Väldigt snällt av dem och det ger oss en viss motion. Deras bostad ligger på fjärde våning och fastigheten saknar hiss. Mellan gata och lägenhet är det 94 trappsteg. På våning två brukar vi gå ut på vädringsbalkongen och låtsas beundra utsikten över innergården. Medan vi i smyg återhämtar andan.

Lägenhetsbyte
I måndags fick jag ett mejl från en kille som är intresserad av lägenhetsbyte. Han har en liten tvåa i Vasastan, alldeles på gränsen till Östermalm. Helt klart intressant för oss. Bilderna han lagt ut på nätet ser riktigt proffsiga ut. Levande ljus på bordet och snittblommor. Undanplockat och välorganiserat. Huset är byggt 1912. Jag har förklarat läget för vår del. Att vår bostad är uthyrd och det är inte aktuellt med något byte förrän tidigast om tre månader.

På tisdag ska vi dit och kolla. Jag har redan varit och smygtittat på fastigheten och ringt förvaltaren för att höra om det är några större renoveringsplaner för fastigheten i fråga.

Shopping
Nu tänker jag gå ut på stan och handla. Jag ser till min stora glädje att Ica Aptiten har ett väldigt frestande extrapris på Wettexdukar. Som inte finns att tillgå i Spanien.

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

Avstämning

Vårt kvarter
Ljudbilden från poolområdet genomgår förändringar vecka för vecka. Både vad det gäller övervägande språk och hur det låter. När svenskar och norrmän var i majoritet lät det väldigt mycket om barnen. Förra och förrförra vecken var det flest fransmän och deras barn hördes knappt. Nu verkar det bara vara spanjorer som har semester kvar och de tränger ihop sig. I Casa Göransson bor det för närvarande tio personer i sex tillgängliga bäddar.

Blommorna
Maken har inhandlat två system som ska pytsa ut vatten med jämna mellanrum. Ett för växterna på taket och ett för dem som står i rabatten på markplan. Dit har vi även flyttat kryddträdgården, så att också de växterna ska få vatten medan vi är i Stockholm.

Vattenanordningen på takterrassen fungerade utmärkt på en gång. Det gjorde däremot inte den på markplan. Därför tog Maken sin lilla polygrip för att montera isär speleverket för att se vad som var fel. Det skulle han inte ha gjort. En fjäder for iväg ut på stenläggningen, men dessutom någonting annat som hamnade där den inte syntes. Och det är svårt att leta efter något som man inte vet utseendet på. Men efter två dagars sporadiskt sökande återfanns den saknade delen. Nu återstår det bara att utvärdera om vi kan lita på den automatiska bevattningen.

I värsta fall får vi prata med Cummings. Det är en permanentboende engelsk familj i vårt kvarter. De livnär sig på den typen av service och två veckors vattning på markplan borde vara överkomligt.

Citronträdet på taket verkar trivas, trots blåsten. Det blommar och nya frukter dyker hela tiden upp. På ett toppskott syns sex små kart och det gör att det tar emot att beskära växten. Trots att den spretar iväg alldeles för mycket.

Adressändring
Tvåan hade med sig reklamationsblanketten för den ickefungerande adressändringen. Jag har fyllt i den efter bästa förmåga. Ja, den innehåller frågor som är omöjliga att besvara. Som till exempel: Vid hur många tillfällen har försändelser distribuerats fel? Eller: Vilka är avsändare på felaktigt distribuerade försändelser?

Hur i hela friden ska jag veta det? När ingenting kommit oss tillhanda på över två månader. Det enda vi med säkerhet kan säga är att räkningen på fordonsskatten aldrig kom fram som den skulle. Det gjorde däremot kravet från Kronofogden tre månader senare.

Betalningsanmärkningen är bortplockad hos fögderiet eftersom skulden är betald. Men om något ytterligare ärende hamnar hos dem inom två år så väcker de upp anmärkningen igen. Så nu vill det till att posten sköter sig.

Lägenhetsbyte
På den fronten finns det inget nytt. Folk med annonser ute verkar inte ha särskilt bråttom. Eller så har de alldeles orimliga önskemål. Tror sig sitta på verkliga pärlor själva och inväntar en drömlägenhet: massa kvadratmeter större än de själva har att komma med och helst med en lägre månadskostnad. Plus badkar och balkong. Sekelskifte och högt till tak. På en lugn innerstadsgata där det är lätt att hitta parkering. Gärna högt läge med tillgång till hiss och stor innergård.

Eller så är det vi som har för höga krav.

Annars
Maken ligger i dvala med århundradets värsta tandvärk. Själv går jag runt och skrotar. Förbereder oss för morgondagens resa till fäderneslandet med tvätt och annat praktiskt. Som kylskåpstömning med mera.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Försöka duger

Nu börjar jag mer och mer påminna om Syrran. Hon som varit på väg att flytta sen hon flyttade senast. Det vill säga för 12 år sedan. Varje gång vi talas vid är det något nytt på gång: ett radhus i Växjö, en lägenhet i Alvesta, en i Värnamo eller bostad i Tingsryd. Hon har flera vänner och bekanta i Småland. Därav destinationerna.

Själv har jag levlat upp en nivå i mitt både-och-boende och börjat kolla runt på på olika bytessajter. Så himla svårt kan det väl inte vara att byta en innerstadslägenhet mot en mindre dito. Dottern lyckades med tvärtom, mindre till större, för sex-sju år sedan. Även om jag minns att hon och maken hennes använde åtskilliga helger till att gå runt på Söder och sätta upp lappar.

Vad har jag kommit fram till efter flera timmars forskning i bytesannonser? Särskrivningar är legio. Samma med felstavningar. Att original är rättstavat är verkar vara väldigt originellt. Och somliga bilder som folk publicerar är för sorgliga. Det ligger skräp på golvet, blommor hänger och slokar, använda kläder på stolar och sängar, disk framme som borde plockats undan, byrålådor står på glänt för att de är så fullproppade att de inte går att stänga, resväskor står på golvet, kläder hänger på utsidan av garderobsdörrar. Ja, listan kan bli lång.

Och många verkar ha orimliga önskningar och tror att de sitter på ett guldägg. Vårt postnummer, som börjar med 117, står inte särskilt högt i kurs. Det är 116 & 118 som gäller, det vill säga östra och centrala Södermalm. Inte vårt begynnelsenummer, eftersom vi delar det med Liljeholmen och Gröndal. Aj, aj, det är ju förorter och inte innanför tullarna.

Ett annat krux är att det kostar pengar att lägga ut en annons. Och vi sitter inte precis i sjön eller kan byta bostad imorgon eftersom vi har en andrahandshyresgäst boende hos oss. Nåja, jag har hittat en gratissajt, bytbostad.se, och lagt in vår lägenhet på den. Flera av objekten som jag sett på betalsajterna ligger även där och jag har anmält intresse på fyra av dem. Nu väntar jag bara på att någon ska höra av sig.

Jag kanske borde kontakta Syrran och ventilera ämnet med henne?

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Om sanningen ska fram

Nu har vi snart bott på Costa Blanca i fyra månader och jag kan konstatera att jag vill ha både och, helt enkelt. Inte bara det ena eller andra. Alltså, jag tycker alldeles för mycket om Stockholm för att avstå helt från stan. Och jag tycker att temperaturer över 30°C är i klibbigaste laget. Idealet vore att tillbringa perioden från juni till mitten av september i Sverige och resten i Spanien. Är det för mycket begärt?

Den perfekta lösningen vore att hyra ut lägenheten i stan till studenter under läsåret och bostaden i Spanien till semesterlystna under sommarmånaderna. Men då blir konsekvensen att vi inte har något egentligt eget hem. Och jag ser framför mig ett enormt slitage. På båda bostäderna.

Dessutom krävs det en del pappersarbete, framförallt i Spanien. För att hyra ut måste man vara registrerad hos myndigheterna. Dessutom ska eventuella inkomster beskattas efter avdrag av kostnader, typ el och vatten. Skattesatsen här är visserligen lägre än den i Sverige, men säg den svensk som kan deklarera på egen hand? Där sticker en liten advokat fram sin behjälpliga, men kostsamma näve.

Och kan man inte vara på plats själv, vilket man inte kan om man befinner sig i Stockholm, behöver man anlita någon som sköter nyckelutlämning, städning och tvätt. Och det är inte gratis. Faktiskt ganska dyrt, 20-50% av intäkterna. Plus att man som uthyrare är ansvarig för den åverkan som ens hyresgäster kan åstadkomma i de allmänna utrymmena. Allt sammantaget gör att jag undrar om det inte totalt kostar mer än det smakar.

Vår lägenhet i Stockholm är egentligen större än vad vi behöver. Sovrum nummer två används bara när barnbarnen är på besök och det sker mer och mer sällan. Och när det sker kan vi lösa sovfrågan på annat sätt. I den bästa av världar byter vi den bostaden mot en mindre med ett par tusenlappar lägre hyra. Då kanhända har vi råd med både och.

Om drygt en vecka kommer vi i alla fall ha titthålspermission. Två veckor i Stockholm då jag ska gå till läkare och ta bort min vårta (keratoakantom) från näsan. Kruxet är bara att den försvunnit nästan totalt, alldeles på egen hand. Men de får väl skära bort det lilla som är kvar och skicka iväg det på analys. Huvudsaken är att jag får komma till Stockholm.

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar