Döden, döden, döden

Fast inte riktigt ännu. Bara en viss föraning när jag kraschade vid middagsbordet i förra veckan. Plötsligt ramlade jag ihop medvetslös, men Maken fångade upp mig innan jag trillade av stolen. ”Vad håller du på med?” sa jag när jag vaknade till sans. ”Jag undrar just detsamma? Vad håller du på med?”.

Efter några förvirrade minuter och diverse telefonsamtal blev jag hämtad av ambulans och vidarebefordrad till sjukhus. Epilepsi, stroke eller blodtrycksfall? Ingen vet. EKG, datortomografi, magnetröntgen visade ingenting speciellt, mer än ett vätskefyllt område utanför hjärnan, på högra sidan. Men det kan lika gärna vara medfött. Så jag svävar fortfarande i ovisshet. På måndag är jag kallad till EEG-mätning.

Att vistas på sjukhus är ingen barnlek. Det piper dygnet runt och medpatienterna låter. Nisse i sängen tvärs över salen var inte glad. Han mådde skit och inte blev det bättre av att Ryssland invaderade Ukraina. Sonen Niklas, som jobbar på bank målade upp en massa ekonomiska komplikationer och dottern Ulla tyckte att han skulle se till att bli utskriven. ”Vad fan ska hem och göra? Jag mår inte bättre där”. Sen gruvade han sig en lång stund för kärnvapenanfall.

Peter i sängen bredvid lät inte så mycket. Det var han alldeles för illa däran för. Sondmatning, dropp, blöjor och tvätt. Uskor och sköterskor kom och gick hela tiden.

Efter ett dygn blev jag utsläppt och hämtad av dotter och svärson. Sen dess har jag varit onaturligt trött och sovit 10 till 12 timmar. Ibland någon timme dagtid, något som jag vanligtvis aldrig gör. Men nu börjar jag känna mig lite bättre.

Idag orkade jag ta mig ner en sväng i tvättstugan. Bara för att upptäcka att någon hällt ut en hel kaffekopp i hissen. Så kan vi inte ha det. I tvättstugan finns mopp och mopphink. Jag fyllde hinken med vatten, men när jag skulle lyfta ner den på golvet lossnade handtaget från trasiga fästen och hinken med vatten for i golvet. På vägen ner hamnade en del av vattnet på min kjol och i högerskon.

Då tappade jag nästan orken. Jag torkade av kaffet på hissgolvet lite hjälpligt men resten fick vara. Nu hänger tvätten i torkskåpet och när andan faller på hämtar jag upp den. Före klockan två. Annars blir inte Lund på två trappor glad.