Pengar och pyttipanna

Hur sjutton kan man få 9000 i restskatt när man hela tiden betalar skatt enligt tabell? Och hur i hela världen kan man få 1200 tillbaka när man betalar enligt tabell? Varje år är det likadant. Jag får restskatt och Maken får tillbaka, och i år var skillnaden större än någonsin. Men det är väl bara att betala och se sur ut.

Under tiden får jag glädja mig åt påskledigheten. Och åt att barnbarnen kommer hit från Spanien. Det ska bli trevligt med lite liv i luckan. Hoppas att kompisarna här hemma håller sig hemma trots påsklov. Jag misstänker att ett av resans viktigar syften är att hänga lite med gamla bekanta. Och då menar jag andra gamla än farmor och farfar.

Diskussionens vågor har gått höga hos oss i några veckor. Som vanligt när vi ska planera semestern. Men nu är det bokat och bestämt. Det blir Florida i september. Med hyrbil och inget är lämnat åt slumpen; alla övernattningar bokade i förväg. Så lite våghalsiga är vi.

Vi räknade ut att senast vi var i USA var när vi firade 20-årig bröllopsdag. Alltså 1991. Jag hade bestämt för mig att den resan hängde ihop med Lockerbie-attentatet. Att vi fick biljetter för en spottstyver eftersom det blev en massa avbokningar efter det dådet. Men när jag googlade på saken visar det sig att attentatet skedde 1988. Så den billiga resan ägde nog rum ett par år tidigare.

Sommartiden är ett otyg, enligt mitt förmenande. Stör min biologiska klocka otroligt. ”Men det är väl bara att du lägger dig tidigare” säger Maken. ”Bara och bara, säger den som har sömnens gåva och kan somna när, var och hur som helst” tänker jag. Och hör i nuläget ljudliga snarkningar från sovrummet.

Och inte blir det bättre av att det spöregnar hela dagen. Veckans enda dag då jag skulle ha en teoretisk möjlighet till långpromenad. Igår valde jag som vanligt att ägna mig åt hushållsbestyr. Vilket visade sig vara ett dåligt alternativ. Med tanke på vädret.

Nu ska jag ägna mina anträngningar åt dagen middag. Moussaka, som jag tänkte pröva utan att steka auberginen i stekpanna. Utan grilla den lite lätt i ugnen först. Så vågad och experimentell är jag.

Annons

Alla dessa dagar

Nej, jag är inte sjuk. Men det här med bloggandet är ungefär som träning; ju längre uppehåll, desto motigare är det att komma igång. Nu har det gått nästan tre veckor sen sist och jag ska försöka ta mig i kragen.

Jag gnetar på både hemma och på jobbet. Och skyller influensan på att jag åker allmänna kommunikationsmedel numera istället för att promenera till och från jobbet. Plus sitter i kontorslandskap istället för i eget rum. Då verkar det inte spela någon roll hur mycket man spritar och tvättar sina händer.

Som jag sagt tidigare, vore mitt jobb så mycket lättare om det inte fanns en massa användare. Men ibland är de en källa till glädje. Jag har ändrat innehållet i en rapport och ville att en av användarna skulle godkänna resultatet. Jo, det funkade att få listan på mejl eller på skärmen. Men att skriva ut gick inte alls. Konstigt, för när jag skrev ut på min närmaste skrivare gick det hur bra som helst.

Vi chattade via Lync under gårdagen utan att det printades så mycket som en sida. Idag gick jag upp en trappa till brukaren i fråga och kunde efter några minuter konstatera att skrivaren han skickade utskrifterna till hade drabbats av papperstrassel. Och vi blev lika glada båda två över att problemet var så pass lättlöst.

Nyheten om planet, som störtade i franska Alperna har väl knappast undgått någon. Svärdotterns lillasyster har varit i Barcelona senaste veckan. För att kolla på fotboll. Hon flög hem idag och skriver på fejan: ” Sjukt att jag först tänkte boka flyget tillbaka till Sverige med planet som kraschade…” med hashtaggen Gudärgod.

Min första illasinnade tanke var att, nu far du allt med osanning. Varför välja ett flyg med byte, när det finns billiga direktflyg? Men då tyckte Maken att jag var orättvis. Man kan få alldeles vansinniga förslag på flygsajterna. Resor på korta sträckor som är dygnslånga bara för att de är några kronor billigare.

Okej, hon kanske funderade över Germanwings. Men då har jag annat att störa mig på. Somliga kommentarer till exempel. En av kompisarna skriver: ” Ibland är de där uppe verkligen med oss…”. Den gudsuppfattningen delar jag verkligen inte. Varför dog två bebisar och ett gäng skolbarn? Var de mindre värda än Linda, som av någon anledning valde en annan flight?

Nej, i min värld beror den typen av olyckor på ”tid och oförutsedd händelse” och inget annat.

Nemisis

Ja, jag borde veta bättre, gamla mänschan, än att uttala mig tvärsäkert. Även om jag gjort det med framgång massor av tidigare år. Alltså att mena att jag är immun mot influensa efter 1976. Det är jag uppenbarligen inte. Vet jag bestämt efter att ha varit utslagen fyra dagar med feber.

Måndagen började bra. Jag tog mig till jobbet, som vanligt. Under förmiddagen fick jag en irriterande hosta, som tilltog allt eftersom. Framåt eftermiddagen kröp huvudvärken på och började jag känna mig ganska vimmelkantig så jag bestämde mig för att ta mig hem. Jag hade med mig ett par kuddar jag köpt på Åhléns och min tanke var att backa köpet på hemvägen, eftersom färgen inte riktigt passade till nya vardagsrumsmattan.

Jag fick tvinga mig att korsa Odengatan och förbannade den person som placerat heminredningen långt i butiken och en trappa ner. Självklart var det kö till kassan. Men jag lyckades hålla mig på benen, lämna tillbaka kuddarna och ta mig till T-banan.

På hemvägen har jag tre alternativ: åka till Zinkensdamm med stillastående rulltrappor, till Mariatorget och gå 500 meter eller till Hornstull och ta 4:ans buss tillbaka till Zinken. Jag stod och valde: Zinken out of the question – inte med den höga trappan upp och med den huvudvärken, Hornstull tar för lång tid – en kan få vänta i evigheter på bussen om det vill sig illa, det får bli Mariatorget och gång. Även om jag känner mig svimfärdig.

Hem kom jag och jag kröp omedelbart ner i bingen och sov. Och gjorde så i stort sett hela tiden fram till igår eftermiddag. Då jag vaknade till och började känna mig lite hungrig. Ett sundhetstecken. Idag är jag ännu lite bättre så förhoppningsvis är jag tillbaka på jobbet på måndag.