Så försvann årets sommarlov fortare än kvickt. Och barnbarnen som skulle vara här i två veckor blev kvar i det mer än dubbla. Jag hoppas bara att de inte hade det alltför långtråkigt. Vädret var ju inget vidare och vi jobbade hela tiden.
Å andra sidan gjorde den längre vistelsen att kusinerna hann komma tillbaka från sin semester och flickorna kunde hänga lite med varandra. Mest över sina mobiler. Men tillsammans. Noa kidnappade min dator redan dag ett och ägnade dygnets ljusa och mörka timmar åt att spela. Vände på dygnet mer eller mindre. Men är man tretton, på det fjortonde är det kanske helt normalt.
Maken ägnade säkert en timme igår åt att få fason på min laptop. Gisslantagaren åt och drack medan han spelade. Billys pan-pizza, chips, ris-i-frutti och annat livsuppehållande sköljdes ner med päronsoda och Dr Pepper. Hela datorn var rent ut sagt läbbigt nerkletad. Och sånt är Maken en hejare på att åtgärda. Och nu är maskinen som ny.
Ja, sommaren går mot sitt slut. Men det är inte det minsta synd om oss. Trots att vi fortfarande är nyktra och bleka. Vi gjorde en veckas paus med alkoholtorkan och försvarade oss med att en kan inte åka till Spanien och avstå från Rioja. Det vore rent omänskligt och onaturligt. Eller tjänstefel, som Leif GW skulle ha sagt.
Vi var alltså i Torrevieja och kollade på fastighetsbeståndet. Eller snarare det planerade. Bestämde oss för en lägenhet med takterrass, som förhoppningsvis kommer att stå klar nästa sommarsemester. Om byggaren håller det han lovat. För oss gäller det bara att fixa det ekonomiska.
En annan sak, som vi har att se fram emot ligger knappt två veckor framåt. Då är det äntligen dags för oss, som jobbat hela sommaren att ta en längre semester. Tre veckors Road Movie i Florida är planerat. I en convertible till Makens stora glädje. Själv är jag, som vanligt skeptisk och skulle föredra AC.
frktjatlund 