Då och då dyker dikten om hur mycket viktigare det är att göra andra saker än att städa, upp i mitt Facebook-flöde. Dikten är bra men ändå lite irriterande kan jag tycka. Inte för att jag tycker att det är så roligt att damma, skura toaletter, vika tvätt och torka golv. Nej det är betydligt trevligare att göra annat.
Men något har hänt under årens lopp. Förr kunde jag ”glömma” tvätthögen i soffan, middagsdisken i köket, röran i sovrummet så fort jag inte hade oredan i blickfånget. Så är det inte nu. Allt måste undan innan jag kan koppla av och göra det jag verkligen gillar.
Det har varit flera artiklar på temat hur mycket generna påverkar vårt beteende genom livet. Och hur det bara blir värre med åren. Ta min pedantiska mamma, till exempel. Hon gillade att bjuda hem hela familjen på middagar. Men med åren hade hon inte ro att sitta med och umgås runt bordet. Nej, avdukning och diskning skulle klaras av så fort som möjligt. Nästan så man kände sig bortstädad innan det var dags för kaffe.
Och hon brukade säga: ”Det var kul när ni kom, och ännu roligare när ni gick!”. Som ett skämt från början, men med åren kändes det snarare som en sanning.
Riktigt så illa är det inte med mig. I alla fall inte än. Och jag kan trösta mig med att jag har plöjt igenom en hel del böcker, skrivit, vandrat i berg, simmat i floder, upplevt väder och umgåtts med människor. Det där med att måla, musicera och påta i trädgården lämnar jag så gärna över till andra med större talang.
frktjatlund 
Den dikten var ny för mig. Härligt flöde i den. Min mamma var totalpedant, den genen hoppade över mig och gick direkt till dottern. Men jag vill ha det städat och snyggt omkring mig trots att jag ideligen lägger saker lite överallt. Jag fattar inte varför jag tror att det är bekvämast så – det går fortare att lägga att på sin rätta plats. Det ena jag vill, det andra jag gör.