Byggverksamhet

Den här veckan ska det byggas. En hel eftermiddag och kväll. Byggbasen hoppas på fint väder, själv önskar jag mig regn. För en gångs skull. Då kanske jag slipper spela kubb och boule, som inte precis är mina tekoppar.

Vi ska alltså ägna oss åt lagbygge även kallad Team Building. Helt okej om ni frågar mig om man bortser från utelekarna. Hellre frågesport inomhus. Kanske för att jag är betydligt bättre på det sistnämnda.

Här hemma byggs det just ingenting. Snarare tvärtom. Den utdragbara undersängen i barnbarnen rum bestämde sig för att falla i bitar. Inte plötsligt utan mer pö om på. Först var det hjulen som lossnade ett efter ett. Sen föll ribbottnen ur sina fästen och ner på golvet och omöjliggjorde utdragandet totalt. Så vi började dra fram madrassen med sängkläderna istället. Och halva undersängen har förpassats till grovsoporna.

Bygget av lägenheten på Costa Blanca går framåt och likaså papperarbetet. Fullmakten med Notarius Publicus intyganden ska skickas med kurirpost till advokaterna i Spanien. Varför kurirpost och inte rekommenderat brev? undrade jag. Och fick svaret: Då kommer försändelsen så småningom hanteras av spanska postverket och då vet man aldrig om papperen hamnar i rätt händer. Sa advokaten.

Äldsta barnbarnet är här och han bygger ingenting. Inte ens med Lego. Nej, jag tror knappt att Noa har märkt att allt Lego är borta. Sally har övertagit ägandet. Hon bygger fortfarande, men helst med rosa och turkosa klossar. Så jag vet inte om hon har någon större användning av piratskepp, brandstationer och Indiana Jones-tempel.

Byggnads varslar om strejk. Och det gör även sjöbefälsföreningen. Waxholmsbolaget ska tas ut från imorgon. Hur kommer det att bli med båtlinje 85, som jag frekventerar? ”Om strejken bryter ut innebär det att trafiken på … linje 85 (Riddarfjärdslinjen) ställs in från midnatt natten mellan den 11 och 12 april.”

Då får jag ägna mig åt att bygga muskler istället. Gå hela vägen. Det kommer att ta lite längre tid men det kommer att gå.

Mellanrum

Vi är mittemellan två barnbarn. Ett var här från Spanien i förra veckan, på påsklovet. Hängde med gamla kompisar vilket oftast betydde att tjejerna shoppade. Ett vanligt fritidsintresse för flickor i tonåren.

Flera gånger åkte de till Moset. Eller MOS. För ingen vettig människa orkar säga Mall of Scandinavia. Speciellt som själva namnet är så utomordentligt fånigt.

Den 7 kommer barnbarn nummer två hit. Inte för att shoppa. Tror jag. Han ska istället ledsagas till Eastman för tandställning.

Båda två flyger hem med Fakirflighten med stort F: avgång lördag morgon klockan 6. Inte kul att sitta och skumpa i en taxi när det vore betydligt skönare att ligga kvar i sängvärmen. Sovmorgnar är heliga ting.

Beska piller

Det händer att barnbarnet Sally är hemma hos oss under helgen och då tycker hon att det är roligt att hon ägna några minuter åt att fylla på våra medicindosor för kommande vecka. En tablett med blodtryckssänkande för varje veckodag åt oss var. Min ask är lila och Makens grön så att vi lätt kan skilja dem åt.

Härom veckan när Sally satt och pressade ut tablett efter tablett och stängde facken ett efter ett, sa hon plötsligt: Men vad gamla ni är!

Och det går inte att gå i svaromål eftersom jag minns när jag första gången träffade farmor. Alltså inte min riktiga farmor, utan hon som var Styvfaderns mor. Då var jag ungefär i samma ålder som Sally är nu och farmor, som föddes 1896, var i min ålder. Och i mina ögon var hon förfärligt gammal.

Här en suddig och misshandlad bild från slutet av 1950-talet. Familjen tillsammans med farmor i vårt vardagsrum och Brorsan bakom kameran. Och det skulle inte förvåna mig om han framkallat fotot själv på lilla toaletten. Som han ockuperade och använde som mörkrum. På golvet sitter Syrran, Lillsyrran och längst ut till höger jag själv. Suddigast av oss alla.

farmorNär bilden togs var farmor drygt 60 och hade varit änka i nästan 20 år. Hon arbetade inte en enda dag i sitt liv. Utan växte upp i en någorlunda välbärgad familj, studerade i England och gifte sig med den betydligt äldre direktör Harald vars kvarlåtenskap räckte till ett fortsatt, men ensamt liv, i den stora våningen på Gärdet.

Styvfadern och Modern ser inte särskilt glada ut. Middagar med farmor var ofta en källa till bråk före och efter. Mamma kände sig ständigt nedvärderad av sin svärmor. Gladast är farmor och Syrran. Vilket får mig att gissa att tillfället är den 7 februari, deras gemensamma födelsedag.