Rent nöje

Jodå, jag gillar mina barnbarn och passar dem gärna. Men jag gör det helst hemma hos oss, det blir så mycket lättare. Jag kan sätta upp regelverket och vara precis så efterlåten som jag vill. Om barnen sysselsätter sig själva kan jag plocka lite med mitt.

Idag behövde Trean hjälp och ville helst att jag skulle komma till dem, Noa hade varit magsjuk på natten så alla var lite ur slag. Och säger Trean "hoppa" då hoppar vi. Men jag ångrade mig så fort jag klev innanför dörren.

De brukar inte ha någon vidare ordning och jag är den hemska svärmodern som inte drar mig för att sanera. Om de tar det som kritik, får de göra det. Varför ska jag sitta och rulla tummarna när det finns saker att göra?

Dock, det finns gränser. Jag stannar inte länge i ett hem där en familjemedlem ägnat större delen av natten åt att krama toapjäsen. Dessutom var toapapperet totalt slut. Jag tog med den bleke pojken och hans rosiga syster hem till oss.

Nu har Trean hämtat de små liven och i förbifarten undrade han om jag kände någon, som städar billigt hemma hos folk.

– Det är väl bara att ringa någon firma. Det ska ju finnas massor numera.

– Jag sa billigt. Det kan vara värt några hundringar i veckan.

Han vet min inställning till svartjobb i allmänhet och till hushållsnära tjänster i synnerhet, så varför skulle jag ha några tips på lager?

Den största städinsatsen skulle de i alla fall behöva göra själva, innan det är dags att släppa in någon utomstående. Sen skulle damning, dammsugning och golvtorkning vara klart på en kafferast och då kan man lika gärna göra det själv.

För ett tag sedan undrade My vad man har strykjärnet till. Idag var det dags för nästa avslöjande fråga. Hon pekade på nagelborsten som ligger på vårt handfat.

– Vad är det där? och sen roade hon sig med att skrubba naglarna i flera minuter.

Pengar är inte allt

Tänk att mannen jag varit gift med i över 36 år fortfarande kan få mitt hjärta att slå snabbare. Imorse till exempel påverkade ett mindre tankeutbyte både mitt blodtryck och min hjärtfrekvens.

Mannens fråga tidigt i morse var:

-Har du betalat alla räkningar?

Bara det borde ha fått mig att ana ugglor i mossen. Det är alltid jag som betalar räkningarna och hittills har jag fått med samtliga.

– Vad menar du? Självklart har jag betalt alla.

– Även bokningsavgiften på Vietnamresan?

– Men hur skulle jag kunnat betala den, jag visste inte ens om att den fanns? Det var faktiskt du som bokade och jag tog för givet att du höll reda villkoren. Varför betalade du inte bokningsavgiften redan vid bokningen?

– Jag har ju aldrig betalat något över nätet i hela mitt liv.

Det visade sig att betalningen skulle ha gjorts senast i torsdags. Jag såg framför mig hur resebyrån tagit bort vår bokning och att andra redan övertagit våra platser. Vi slängde oss på datorn och till vår lycka kvarstod våra bokningar så vi betalade fortare än kvickt med bankkortet.

Jag kanske skulle skapa en ny kategori: Saker som jag och min man bråkar om. Högfrekventa diskussionsämnen i vårt hem är mathållning, tid och engagemang i jobbet, förhållningssätt mot släkt, pengar och prylar.

Listan över kontroverser som baserar sig på temat snål kontra slösaktig kan göras lång. Jag är snål och han är slösaktig. Han är generös och jag är ekonomisk. Jag är sparsam och han är rundhänt.

Gissa varför det är jag som håller hårdast i plånboken?

Inte ensam

Jag tänker bära "Tack Thomas Lunderquistmärket" i flera dagar. Äntligen någon som håller med jag.

Idag har filmen "Tillsammans är man mindre ensam" premiär. Jag har ingen aning om hur den är, men för drygt ett år sedan sågade jag boken, som den baserar sig på jämt med fotknölarna.

Det är en bok med riktigt usla och schablonmässiga personbeskrivningar. "Är det jag som är dum i huvudet?" Eller ser andra något som jag missat totalt? Båda huvudpersonerna, Camille och Philibert, beter sig fullständigt osannolikt och hur fransmännen fallit så pladask för boken är en gåta för mig.

Ungdomskultur

Sammandragen av hovrättsrättegången mot Stureplansprofilerna är en deprimerande och avslöjande läsning. Fest är lika med fylla och kärlek är detsamma som sex. Utarmat, tomt och trist, med andra ord. Minst lika trist som kvällarna på och runt ungdomsgården i Södra Förorten.

Finns det ingen grundkurs för tonårsflickor, som lär dem egenvärde. Så att de inte låter sig utnyttjas av kalla och beräknande killar. Killar som egentligen bara har känslor för sin egen person. Typ, en kille får inte känslor för dig hur du än "ställer upp".

Lägg sen på en avancerad kurs, som hjälper dem att identifiera vad som i det långa loppet är viktigast i livet. Lektion ett kan ha temat "Populär är inte liktydigt med bra" och nummer två "Skönhet förgår". Så är det bara. Det finns andra och mer väsentliga tillgångar att odla. Tillgångar som bygger upp självkänslan och möjligheten att möta framtiden.

För grabbarnas del skulle det inte skada med kursen "Empati, vad är det?" Eller "Jag först – är det rätt inställning i det långa loppet?"

Fara å färde

Vi har blivit med bil igen. Nästan. Orsaken är en omorganisation på M:s jobb. Nu är det team work som gäller. Fler gubbs ska jobba ihop och tillsammans ansvara för fler fastigheter. Vår garageplats blev ju så lägligt ledig när vi gjorde oss av med bilen, så nu står det en Volvo V50 där. Med skinnklädsel, dessutom.

Undrar hur man tänker sig regelverket för privat användning av tjänstebilen?

Det här är andra inlägget i min nya kategori "Fordon". Jag har ju registrerat min blogg på bloggportalen under kategorin "Fordon" och då måste jag kasta ner några rader då och då om just färdmedel.

Det roliga med att anmäla sig som fordonsbloggare är att konkurrensen är mindre och man hamnar lätt på topplistan. Det tråkiga är att de som har fler besökare knappt bloggar längre. Inga nya inlägg och ändå har de fler läsare. Vad säger det egentligen om min insats?

Utan kaffe stannar Sverige

Ledningsgruppen har varit på seminarium och lärt sig ett och annat, som till exempel ett nytt TLA. Den här gången var NMI på tapeten och det står för nöjd-medarbetar-index.

Mitt personliga NMI ligger ganska högt, men det finns några småsaker som jag stör mig på.

Man måste använda passerkort för att komma in på jobbet. Det är inte störande. Däremot irriterar det mig att när jag kommer före kl 8:00 måste jag dessutom slå en kod för att öppna dörren. Skitjobbigt!

Kaffet är asäckligt på vårt våningsplan! Kaffeansvarig vidtar åtgärder och byter ut killen som servar maskinen.

Fikautrymmet ligger alldeles för nära mitt rum. Lina och Sandra ska ut ikväll, Birgit ska ha svärföräldrarna på middag, Christer kom sent för att pendeln var inställd, Inger rök ihop med sin sambo och Merja ska ha barnen kommande vecka. Bara så att ni vet!

Så önskade åtgärder är

  • Ändra tidpunkten för kodkravet. Den åtgärden är helt gratis, dessutom.
  • Byt kaffemaskin till en riktig espressobryggare.
  • Bygg in fikautrymmet. Jag orkar inte höra på allt pladder.

Har Bill G tagit över bilarna?

Dn rapporterar att statistiken visar att dagens bilar har fler fel än äldre. Visst är moderna bilar mycket lynnigare än halvgamla modeller. För varje gång vi förnyat bilinnehavet har det funnits fler och fler finesser. Bara det ger ytterligare möjlighet för prylar att gå sönder.

På en 60-talets Amazon fanns det inte särskilt mycket som kunde gå fel. Tillbehören var få, om ens några och det mesta fungerade rent mekaniskt. Felen blev så mycket lättare att identifiera och åtgärda på det viset.

Dagens bilar innehåller alla gånger elektronisk utrustning, som gott och väl motsvarar en pc. Och vad är den tekniska supportens första fråga när man ringer och säger sig ha problem med datan? De som ringer supporten har i regel fel på datan. Jo, supporten första fråga är: "Har du provat att starta om datorn?"

Men hur startar en bilägare om bilens dator?

Peugeot ligger högt på listan över märken som ofta behöver verkstadsbesök. Vår förrförra bil var en sådan av modell 206. När jag skulle starta den bilen mitt i en liten skitort i italienska alperna, fick instrumentpanel och varningslampor spel. Allt blinkade och larmade; framförallt blinkade det STOP med stora röda bokstäver på den stora skärmen bakom ratten.

Eftersom jag är kvinna så tog jag fram manualen, där det stod att man på inga villkor fick köra bilen när STOP blinkade. Då gällde inga garantier längre. Vad gör man när man har problem i Italien och inte kan någon italienska? På turistbyrån kunde man ge besked att det fanns en märkesverkstad 600 m bort.

Vi blev tvungna att ringa SOS i Köpenhamn och bokstavera London Italy Venice Italy Germany Norway Oslo, eller hur man nu gör när man har hjärnstillestånd parat med att försöka begripa en dansk på knastrig mobil? Till slut fick vi besked att en bärgare skulle tillkallas från en dalgång i närheten.

Bilen fraktades till verkstaden, där en man i blåkläder tog emot. Han torkade av sig på trasslet i byxfickan och kliade sig i huvudet. Efter en stund ropade han på sonen, som kom klädd i vit skjorta och raskt tog fram en laptop, rev loss ett par luckor i bilens instrumentpanel och kopplade in datorn på bilens system.

Sen tryckte han på knappen "Reboot computer". Det var precis vad som behövdes. Alla ilsket blinkande lampor slocknade och datorn körde ett diagnosprogram, som gav besked att elektroniken mådde bra igen.

Om några år kommer säkert även bilägare som behöver verkstadshjälp antagligen få frågan: "Har du återstartat bilen?"

Avslöjande

image263Vad menar man egentligen med beslöjade kvinnor? Tidningarna redogör för resultatet av Mångfaldsbarometern, som jag tycker röjer en viss enfald.

På bilderna till artiklarna visas flickor med sjal på huvudet. Deras ansikten är betydligt mindre beslöjade än Roslins hustru, som är värd flera kronor och till och med har figurerat på svenskt frimärke.

image264

För hundra år sedan var sjalar och hucklen en självklara huvudbonader för svenska kvinnor. Är det även dags att förbjuda folkdräkter? Vid högtidliga tillfällen drar Silvia på sig Sverigedräkten. Ännu en beslöjad invandrare, med andra ord.

Bort med peruker, kepsar och hattar i konsekvensens namn. Allt som döljer håret är klart diskriminerande. Eller är det bara huvudbonader som bärs av invandrare (Silvia undantagen) som upprör?

Dag 2

Ett smakprov pa Europa inneholl varken surströmming eller pölsa. Amerikaner har noll koll pa geografi. I själva verket fanns det mat fran alla världsdelar. Även drycken kom fran lite varstans, men ölen var belgisk. Hur manga sorter som helst fick man prova, fran ljus till mörk och klar till grumlig.

image262

Sant far konsekvenser; koncentrationsformagan paverkas och jag kände även sviter av att inte fa mina dagliga promenader. Rask march till Mannekin Pis och tillbaka botar nagot. Av en händelse hann jag med att kopa ett par skor.

(Nu är det bevisat: fransoser vill verkligen inte vara som andra. Jag skriver detta pa ett fransk tangentbord; a och q har bytt plats, m sitter där vi har ö, skiljetecknen pa andra konstiga ställen. För att skriva siffrorna maste man använda shift osv. Jag skyller alla felskrivningar den utmaningen.)

Kofttricket

Den här konferensen är alla gånger överbokad. Platserna räcker helt enkelt inte till. En läxa jag lärt mig från tidigare tillfällen är att alltid ha en kofta till hands. Att sitta still en hel dag är inget för veklingar. Speciellt inte i luftkonditionerade utrymmen.

Den här gången tjänar min kofta dubbla syften; blir det kallt åker koftan på och i pauserna åker den av och blir en stolsmarkering.

Konferensarrangörerna är amerikaner och ikväll har man planerat en fest med temat "A taste of Europé". Det ska bli intressant vilka smaker som är representerade. Surströmmning, pölsa och inlagds sill kanske? Jag hoppas verkligen att man satsar på Medelhavsmat.

Och dryck.

Brussels by night

"Det var en varm och fuktigt kvall. Froken Tjatlund hade agnat hela dagen att ta sig till ett nastan odelagt Bryssel. Stan var tom pa bilar och folk cyklade runt pa de tomma gatorna. Har tog man den bilfria dagen pa allvar och taxichaufforen korde genom de skumma kvarteren for att ta sig till centrum."

Jag gjorde mig omaket att ta med mig den egna laptopen i tron att hotellet hade wlan. Nix pix, modem fanns men jag saknar kablar. Sa nu far ni utharda amerikanskt tangentbord.

Mitt resesallskap, tillika min chef, har gjort lumpen och lider annu av det. Han somnar sa fort han sitter nagorlunda bekvamt. "Man vet ju aldrig nar nasta tillfalle infinner sig".  Det verkar som han fortfarande tror att han gor lumpen. Forutom att han sov hela flygresan, sa byltar han pa sig klader. "Jag har aldrig frusit sa mycket som nar jag gjorde lumpen. Jag hamtar jackan. Bast att ta det sakra fore det osakra." Det ar over 20° just nu, men man vet ju aldrig.
 
Scen nummer 2 fran bilkupen eller Sagan om en pa mitt jobb
– Vet du vad en pa mitt jobb gor? Han petar sig i orat och sen luktar pa fingret.
– Var glad att han inte slickar pa det.
– En tekniker pa mitt jobb fiser hela tiden. Han bryr sig inte ens om det finns kunder i narheten.
– Sager han inte: Ursakta mig?
– Nej, det skiter han i. Men han gar internt under namnet Lille Prutt.
– En pa mitt jobb sager inte "Hej"  nar han morsar pa folk. Han sager "Tjoho!".
– Morfar, har du ingen pa ditt jobb som gor nagot konstigt?

Morfar fick problem med prioriteringen. Vem beter sig normalt i en byggfutt?

Scener från en bilkupé

– Berätta en saga, morfar.

– Nej, vi sjunger istället. Jag kan en rolig sång, "Ska vi byta grejer med varann" heter den.

När vi kommit till femtielfte versen och bytt skokartongen var Stella mer än less.

– Ingen sång! Jag vill höra en saga.

– OK. Det var en gång en cool kille, som hette Lasse (samma namn som morfar). Han hade en leksaksbil i fickan. På stigen i skogen mötte han den skrynkliga och jättegamla tanten Vickan (så heter mormor). Vickan hade precis hittat en rostig skruv … bla, bla.

När Lasse just bytt till sig en morakniv, dök polisen upp.

– Hallå där! Vet du inte att det råder knivförbud i den här stan. Hit med kniven bara.

– Jiddra inte med killen från förorten, mannen.

Sen spårade sagan ut totalt.

– Kan du inte berätta en saga själv, Stella.

– Jag kan bara en.

– Men ta den, då.

– Det var en gång två hundar som hette Berätta och Berätta om. Men så sprang Berätta bort. Vem var kvar?

– Berätta om.

– Det var en gång två hundar som hette Berätta och Berätta om. Men så sprang Berätta bort. Vem var kvar?

– Berätta om.

– Det var en gång två hundar som hette Berätta och Berätta om. Men så sprang Berätta bort. Vem var kvar?

– Berätta om. …

Efter 58 minuter var vi framme.

Det var då, det

image261En något försenad klickbilaga, men i gengäld är den helt gratis.

Där stod jag framför Melanders fisk i Söderhallarna och drömde.

– Någon som vill ha hjälp?

Det ville jag men Niklas Strömstedt var snabbare och viftade med sin inköpslista. Då ringde min chef och när det samtalet var avslutat hade Willie Crawford med två barn trängt fram på vänsterflanken.

– Nämen, tjena! Det var inte igår. Jaså det är din tur att ha barnen?

– Visst, jag har just hämtat dem. Vi skiftar på fredagar.

– Samma här, men vi är jävligt i ofas just nu.

– Vem är inte det.

– Jag måste dra, men vi hörs. Var snälla mot pappa nu i helgen, grabbar.

Efter två minuter var Strömstedt tillbaka. Han hade trots inköpslistan, glömt aiolin.

(Så spännande konversationer kan man få höra en fredagseftermiddag.)

Tändstift

Jag har en Skogaholmslimpa i munnen och det är inte mitt fel utan Gunnars. Tungan är svullen och lyder mig inte efter en timme i tandläkarstolen. Min tandläkare är hajtäck och jag tror att han rekommenderar porslinslagningar av två tunga skäl: 1:a de är dyra 2:a han får tillfälle att använda sitt underverk  Cerec 3.

För att maskinen ska kunna tillverka en skräddarsydd lagning, skannas den uppborrade tanden in tredimensionellt. Min inskannade tand såg ut som rena rama kalkbrottet Dalhalla på skärmbilden.

Gunnar hade förberett mig på att det kunde ta dryga timmen innan jag var klar. Större delen av tiden bestod i att vänta på att Cerec skulle ha knådat till fyllningen. Gunnar själv och sköterskan var lyriska över hur fantastiskt exakt och bra lagningen täppte igen hela Dalhalla.

Jag hajade till över wikipedias formulering "Överlevnaden ligger runt 90-95 % på 9-10 år". tills jag såg att det handlade om själva fyllningen och inte patienten. Priset för dagens tvivelaktiga nöje var 3 500 kr. Om jag slår ut det på 10 år så kostar den här tanden strax under en krona per dag.

Är det så man ska se på saken och lägga undan 32 kr/dag för att täcka framtida tandkostnader?

Stämplad

Uppkäftigt artistnamn, var min tanke när jag läste svd:s rubrik "Paul Pott etta …". Men människan heter tydligen så. Hur tänkte egentligen föräldrarna? Hade de farsan i Johnny Cashlåten "A boy named Sue" i tankarna?

– Vi ger grabben ett namn som gör honom stark. Ett som kräver lite av honom.

Det ska bli intressant att se hur länge publikens intresse håller i sig.

Stubb & krubb

Fröken Tjatlund rusade tidigt från jobbet, trots att det fanns saker att åtgärda. Men håret behövde professionella åtgärder. Den magra, snudd på genomskinliga frissan gjorde vad hon kunde för att förbättra det spretiga sköret på frökens huvud.

Utmattad av att ha stirrat på sitt eget anlete alldeles för länge i skenet av det avslöjande blåvita och darrande ljuset från ljusrören i taket på frisersalongen, slängde hon sig på soffan i vardagsrummet.

– Idag orkar inte jag med någon matlagning.

– Lika så gott det! Jag är less på din wokade kyckling och grönsaker. Nu är det jag som tar över.

Föga anade hon att maken inte alls avsåg att fixa maten på egen hand. Nej, Snickarniklas hade tipsat om en intressant restaurang i närheten. Sagt och gjort, fröken Tjatlund är visserligen en vanemänniska som gärna tuggar i sig samma mat dag efter dag men nu tog tröttheten ut sin rätt.

Det hungriga paret travade längs regnstänkta, kullerstenslagda gator upp till Mariaberget där restaurang Tabbouli serverar libanesisk mat. Säga vad man vill, men Medelhavsmat är alltid gångbart. Lammfilé, halloumi, olika röror och tabboulisallad; ja, både "matlagaren" och fröken själv blev mätta och nöjda.

(Inget gnäll över märkliga och/eller slitna formuleringar, tack! De är avsiktliga.)

Tur som en tokig

Det finns lite olika versioner på hur själva veckodagen man är född på, påverkar hur livet gestaltar sig. Jag tror inte ett dugg på någon av dem, det är annat som avgör det. Men den här varianten brukade Mamma recitera.

Måndagsbarn får fagert skinn
Tisdagsbarn får glättigt sinn
Onsdagsbarn är fött till ve
Torsdagsbarn får mycket se
Fredagsbarn skola sorgerna trycka
Lördagsbarn får glädje och lycka
Söndagsbarn får berömmelse njuta

Brorsan är född på en söndag men har knappt fått något beröm alls i livet. Inte så att han förtjänat det, tvärtom. Han kan vara en riktig skitstövel när han sätter den sidan till.

Både Syrran och Lillsyrran föddes på en tisdag. Första intrycket kanske är att glättigt sinn stämmer in på Syrran. Men det är bara på ytan. Hon skrattar ofta högt och ljudligt i folksamlingar, men invärtes är det mesta svart. Lillsyrran har ett något positivare sinnelag än så. Men glättig? Nej, skulle inte tro det.

M och jag är födda på en torsdag och vi har sett en hel del i bemärkelsen att vi rest en massa. I januari tänker vi se ännu mer. Vi bestämde oss för en resa till Asien och bad om ledighet för tre veckor med rundresa i Vietnam och badsemester i Thailand. Men medan jobbens kvarnar malde, tog de resorna slut.

Vi ignorerade Madonnas råd (Don’t go for second best) mot bättre vetande och bokade besviket enbart Thailand. Ett riktigt svennigt nerköp, med andra ord. Igår kväll gick M in på resebyråns hemsida bara för att hämta en bild att lägga som skärmbakgrund och plötsligt fanns det två platser på den resan vi verkligen ville ha.

image260

Det kändes som rena rama vinsten, trots att ytterligare laxar fladdrade iväg från kontot. Snabbt som ögat bokade vi av och på. Så i januari håller vi korpgluggarna öppna och samlar synintryck så mycket vi bara kan. Man är väl ett riktigt torsdagsbarn!

Kvarteret Gamen

På vägen från jobbet passerade jag skatteskrapan där arbetet med gallerians ljusskylt pågick för fullt. Jag blev verkligen imponerad! Min telefonbild är inget vidare, men jag kan berätta att färger och mönster skiftar hela tiden.

image258

Space Rabbit har t o m tagit fram nya teckensnitt enligt IDG.se, Skrapan sans och Skrapan sans Alternative, för att ge extra uppmärksamhet åt morgondagens invigning.

image259