Hopp om livet

Målarna blev klara idag. Fondtapeten återstår och den får vi nog inte förrän nästa vecka. Men nu kan i alla fall den lilla bibliotekarien skrida till verket.

 

Maken var fisig nog att ringa och meddela att han minsann tänkte gå på gratisbio. Nu när vi äntligen skulle kunna bringa ordning i tingen. Som straff tvingade jag honom att se den här lilla filmen. Det är ett klipp från ett holländskt program som handlar om misslyckade operationer. I det här fallet har en man av misstag fått testiklarna bortknipsade. (Glöm inte att ha ljudet på)

Nu är det jag som säger WOW! M har varit riktigt flitig under eftermiddagen. Alla bokhyllor är på plats, sofforna har fått ny placering och dammsugaren har kommit fram ur sitt gömsle och även använts.

Annons

Det var inte mitt fel!

Jag erkänner utan vidare spisning att jag kan ha sårat somliga senaste veckan. Nu har Sidney Sheldon gått och dött. Eller snarare legat och gjort det. Men det var av lunginflammation och inte av sårade känslor.

I våra grovsopor ligger både Marys chans och Tracys hämnd och väntar på destruktion, och det kunde knappast författaren själv ha en aning om.

(Ett avslöjande smakprov på min dåliga smak)

Distanserad

Mardrömmen för en som kör högst varannan månad. Och när jag kör, vägrar jag köra bilen ur garaget. Den som har garageplats i innerstan förstår vad jag menar.

Hasta la Vista

Jag gruvar mig redan. Rätt som det är blir vi tvungna att byta till Microsofts nya operativsystem och med det följer också nya Officepaketet. Det kommer att bli ett litet helsicke att göra om egna, gamla program så de funkar ihop med alla nymodigheter.

Ettan och M var på gårdagens lansering på Centralen. M var vederbörligen imponerad och kom hem och sa Wow! Kanske kvalitetstid med sonen och några öl på lokala puben efteråt, spädde på känslan.

Men jag känner inget Wow, bara Puh!

Tjuv och polis

Nästa kapitel i nioåringens borttappade plånbok

Nu har stationsbefälet hört av sig till pojkens pappa. En man anställd hos polisen, säger sig ha stoppat ner plånboken i ett kuvert och postat den till ägaren.

 

1.      Hur korkad får man bli?

2.      Sen när skickar man pengar i vanliga brev?

3.      Hur genomskinliga förklaringar kan man komma med?

4.      Har man inga regler för hantering av upphittat gods?

5.      Borde inte människan i fråga bli personligen ersättningsskyldig?

6.      Hade han trevligt på puben?

 

Pappan undrade vad stationsbefälet tänkte göra åt saken.
– Jag får väl skicka ut ett PM.

Nej, på dem bara frk P. Häng ut dem i media, lokalblaskan skulle jubla!

Boktok

Folk ljuger om så fåniga saker. Varför slå blå dunster i andra om vilka böcker man läst? Det skulle enbart vara pinsamt om någon kom med en kontrollfråga, som avslöjade att man bara bluffade. Dags för sanningens minut, alltså.

En liten brasklapp, vem har sammanställt den här listan? Blandningen är väldigt konstig.

 

1. "Jack" av Ulf Lundell.
   Sure, han är ju i min ålder och en granne. Fast han var inte granne när jag läste boken.
2. "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg.
   Alla gånger, flera gånger och hela serien.
3. "Hemsöborna" av August Strindberg.
   Visst! Vem kan glömma inledningen ” Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus …”
4. "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson.
   Sure, baby.
5. "Röde Orm" av Frans G Bengtsson.
   Självklart!
6. ”Arn-böckerna av Jan Guillou.
   Ansedda böcker? Nix, ändå försökte jag. Jag pallar inte Guillous självgoda böcker. Och skulle det vara någon större impfaktor att orka?
7. "Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien.
   Första boken, ja. Men genren är inte min favorit.
8. "Krig och fred" av Leo Tolstoj. Vet inte.
   Jag påbörjat och fullföljt diverse ryska böcker, men kommer inte ihåg hur det är med den här.
9. "Svindlande höjder" av Emily Brontë.
   Nej.
10. "Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray.
    Nej, jag visste inte att den tillhörde litteraturen med stort L.
11. "1984" av George Orwell.
    Flera gånger och det frivilligt.
12. "Lysande utsikter" av Charles Dickens.
    Tvärsäkert ja!. Jag hade en Dickensperiod i tonåren då jag läste varenda bok.
13. "Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling.
    Nej, för gammal.
14. "Jane Eyre" av Emily Brontë.
    Nej, för ung. Och varför finns det med två alster av henne?
15. "Da Vinci koden" av Dan Brown.
    Nej, är inte intresserad av ovetenskapliga spekulationer.
16. "Anne Franks dagbok" av Anne Frank.
    Flera gånger.

 Men var är alla Nobelpristagare? Den ende jag hittar är Harry Martinsson. Eller är jag blind?

Det är ingen ordning på allting och jag hittar inte vartenda dugg

Vi lever i självförvållad misär. När M baxade ut sofforna i hallen, ställde han dem på varandra mitt för städskåpet. Nu har det snart gått en vecka utan att jag kunnat ta fram dammsugaren. 

Hantverkarnas insatser hittills: golvet slipat och lackat, väggarna spacklade, idag spacklades taket och snickerierna målades. Det går framåt för varje dag, men det känns inte så feng shui att ha det som vi har det nu.

I morse hade jag tre sökproblem: tröja, underbyxor och benvärmare. Jag kan bara glänta på byrålådorna, eftersom plymåer och soffkuddar är i vägen. Jag hittade en användbar tröja, som hängde på en garderobsdörr, sista paret brallor i torktumlaren, men benvärmarna gick jag bet på. Trots att jag använde dem senast i lördags.

I M:s garderob hittade jag ett par gamla yllestrumpor från ÖB . Det var sista gången han såg dem. Innan han hann protestera klippte jag helt sonika av fötterna på strumporna och så skapade jag mig ett par nya, grå benvärmare.

På vägen hem köpte jag några nya trosor och om jag lägger dem i kylskåpet så ska förhoppningsvis inget fysiskt hinder stoppa mig från att ha ett par fräscha exemplar inför morgondagen.

Nu har saker flyttats igen och den rena disken i diskmaskinen får stå där den står. Soffborden och högtalarna är i vägen.

Who will police the police?

Förra helgen var arbetskamraten frk Petimäter i ett köpcentrum söder om stan, tillsammans med sin nioårige son. De skulle köpa present till sonens kamrat och samtidigt skulle sonen kolla om det fanns något han ville köpa till sig själv.

Grabben hittade inget intressant att lägga sina drygt 700 kr på och man avslutade köpronden med att gå på toaletten. Därefter tog man bussen för att åka hem. Efter ett par stationer kommer sonen på att han glömt sin plånbok på den offentliga toaletten. De tog bussen tillbaka, men ingen plånbok låg kvar och ingen av butikerna runt omkring hade tagit emot något upphittat.

Väl hemma ringde frk P till den lokala polisstationen och fick prata med en kvinna. Jodå, några väktare hade lämnat in plånboken och alla pengar fanns kvar. Pojken blev överlycklig.

Några dagar senare, när man hade tillfälle att hämta upp det borttappade, var plånboken borta. Kvinnan i telefonen hade uppfattat det som pojken skulle komma och hämta upp sina saker på en gång och låtit plånboken ligga framme. Framme var i polisens eget, avskärmade utrymme.

Nu har föräldrarna den knepiga uppgiften att förklara för sin nioåring att det kan finnas poliser som är tjuvar. Eller såna som i varje fall är slarviga. Han, som trodde att pengarna var i säkrare förvar än hos banken.

Hur polisanmäler man polisen och vilka möjligheter finns det till kompensation?

Kärnfullt om familjen

En liten tanke angående Bo Rothsteins debattartikel i dagens dn, där han ger Tiina Rosenberg rätt i att den heterosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt. 

Jag blir så trött på alla utredningar och undersökningar som bara tar hänsyn till det som är siffermässigt mätbart. Synpunkter som ”den som är mycket hemma med snuviga barn lätt tappar fart i yrkes- och lönekarriären” antyder vad artikelförfattaren anser vara prio ett i livet.

Jag tror att de flesta försöker göra en avvägning som är bäst för familjen på fler plan än de ekonomiska. Är det fortfarande principen ”Den som har mest prylar när han dör, vinner” som gäller?

Bökandet bland böcker

Välkommen till kärring.blogg.se. Ja, precis så nedlåtanden kan M uttala sig om mitt bloggande. Om bokstaven ä tilläts på bloggen skulle jag skaffa den url:en. Alternativet skulle kunna vara kaerring.blogg.se eller karring. Kan tanter blogga så ska väl en liten kärring kunna hänga med.

Tillbaka till bokhyllorna. Varken i M:s föräldrahem eller i mitt eget spelade böcker någon särskilt stor roll. Svärmor läste knappt några romaner, vad jag vet. Min Styvfar fick årets Torsten Ehrenmark i julklapp och ibland en Stieg Trenter. Mamma höll sig till Allersromaner, som kastades. Inget att sätta in i någon bokhylla, med andra ord.

Därför gjorde min svensklärares vardagsrum djupt intryck på mig. Hela långväggen var fylld med böcker. Inte en enda prydnadssak eller vitrinskåp. Hon hade till och med en tidskriftshylla med intellektuella magasin. Sånt vardagsrum ville jag också ha!

Vårt vardagsrum har inte imponerat på andra än barn eller analfabeter. De läskunniga är lätt kunnat se vilka ytliga typer vi är. En liten flicka gapade stort när hon kom in till oss och frågade: Har ni verkligen läst alla de här böckerna? 

Vad har vi behållit?
Jag har inte haft hjärta att kasta Nobelpristagare. Inte heller gamla böcker av arbetarförfattare. Barnböcker får också vara kvar. Speciellt om de ingår i serier som Anne på Grönkulla eller Lilla huset på Prärien. Skolbussen Skumpa Dumpa tar bara upp några hyllmillimeter, så den överlever än så länge.

 

Dr Spocks The Common Sense Book of Baby
and Child Care hade jag stor nytta av när
barnen var små, trots att den var gammal redan
då. Urgamla parlörer, farmor blomlexikon och
diverse livsstilsböcker har vi behållit. Vad sägs
om Ät mer fibrer, Awaken the Diet within och
framför allt den här. Inte kan man slänga en
bok som har ett så vackert omslag?

 

Vad har vi kastat?
Flera hyllor upptogs av engelska pocket, som t ex
böcker av Cathrine Cookson. De var så usla att
jag inte stod ut med att läsa dem på svenska.
M M Kayes alster åkte också på tippen. Samma
med de flesta av A J Cronin. Bara Hatters Castle
blev kvar.

Eddanperioden (Ed McBain) lämnade en massa avtryck i boksamlingen. Hur mycket fjärrvärme kan Steve Carella och andra hårdkokta typer ge? Läkarlexikon, Bra böckers uppslagsverk, andra gamla faktaböcker har skattat åt förgängelsen. Wikipedia, here I come.

Vi får se hur det går när ommålning och tapetsering är klar. Det blir kanske nödvändigt med en andra utrensning och då kanske även Widding åker i soporna. Vi hade lite olika åsikter om hans öde.

Det är ett dammigt jobb, men processen är verkligen en resa i tiden.

Voff, voff! Dags att göra en pudel

Du har så rätt, så rätt Annaa. Jag borde ha kollat upp Hanne Kjöller. Första träffen på google är hennes magsäcksoperation.  Något senare kommer elitlistans påhopp. Jag måste blivit förblindad av mina fördomar att människor som aldrig haft viktproblem uttalar sig tvärsäkert i ämnet. 

Men det kan också bero på att jag har hört så mycket om operationernas baksida. Just hur patienter hittar på olika sätt ätt få den där lugnande mättnadskänslan, som knäcker kroppen helt. En arbetskamrat har beskrivit sin fasters fasansfulla erfarenheter efter en dylik åtstramning av magsäcken.

Nästa ämne, korsstygn, säger jag sometimes och ger jag dig två tredjedels rätt. Men jag gick ju bara i vanliga grundskolan när jag slöjdade. Där var det tillåtet med vågräta stygn på baksidan, om korsstygnen gick diagonalt. Självklart kräver speciallinjer specialförmågor.

Viktig fråga

Idag hann jag bara några spaltdecimeter i dn och där hittade jag en artikel om fetma, som jag retade mig på. Hanne Kjöller viker ut texten om överviktsepedemin. 

Jag misstänker att hon inte är fet. Det ser inte ut så på kortet. Och jag tror därför att hon aldrig skulle stå inför avgörandet om det som hon uppfattar som enda konstruktiva lösningen för att bli av med överflödskilon, magsäckskirurgi.

Vet hon inte hur livet gestaltar sig för människor som genomgått den typen av operation? Vad är det som ger livskvalitet? Vem vill leva med ständiga magproblem, inte kunna äta mer än någon deciliter i taget? Inte jag. Mycket i det sociala livet kretsar kring mat och dryck.

En kvinna på mitt jobb gjorde en magsäcksoperation för ett halvår sedan. Hon drev igenom den, trots att hon enligt sjukvården synsätt inte var tillräcklig överviktig. Biverkningarna gör att hon fortfarande inte kunnat gå tillbaka till jobbet.

Riktigt irriterad blev jag på passusen ”Forskartrion Malin Kark, Sanna Tholin och Finn Rasmussen bekräftar i sin studie det många av oss anat: att de som släpar på en massa överflödskilon löper en ökad risk att bli förtidspensionerade. Det som snarare förvånar är att sambandet inte var större.”

Där låter Hanne Kjöller riktigt besviken över att läget inte var så uselt för de överviktiga som hon hade hoppats.

Gruvliga ting

Jag vet inte vem som hade det svettigast, nye chefskandidaten eller vi tre som han eventuellt ska chefa över. Under en timme skulle vi ställa intelligenta frågor och svara på sådana saker som: Vad förväntar ni er av en chef?

Kandidaten skulle också svara på frågor och berätta om sig själv utan att bli så detaljerad att vi blev uttråkade. Nå, vi överlevde en timmes samvaro allihop. Efteråt kom vd:n för en snabbintervju om vad vi tyckte. Jorå, han verkar väl trevlig. Han körde lite med spräckta brallans princip, när han började med att kommentera sin skånska. Och sen när han beskrev sina fritidintressen hamnade matlagning högt på listan. Just för att han var skåning.

Vd:n skulle använda helgen till att fundera om pågen passar för jobbet. Nu när vi inte verkade sätta oss på tvären.

Tre jobbiga saker är avklarade.

1. Fondtapet vald till vardagsrummet.
2. Billyhyllan är tillbaka hos Ingvar.
3. Benjamin är avlivad.

Uno
Vi tog en engelsk tapet med röda blommor på svart botten (lite annan färgställning än exemplet på nätet). Kalaset, två rullar, kostar drygt 1500 och leverans sker om en vecka.

Due
Vi kunde inte hitta kvittot på Billyhyllan i röran, men Ikea har ett fiffigt tillgodokvittosystem (sammansatt med fyra ord, sånt klarar endast svenska språket). Man får ett litet kort med magnetremsa som är laddat med beloppet på det återköpta. Det är bara att dra i kassan när man vill handla något nytt.

Tre
När jag kom upp från affären mötte jag maken med vild blick. Han hade en bautagrensax i ena handen och släpade den halshuggna fikusen med andra näven. Jag tror att han ville skona mig från att se det fasansfulla dådet. Nu fick jag bara sopa upp lite avfallna löv och tänka tillbaka på alla år som den gröna växten stått tyst i vardagsummet och alstrat syre.

Rörigt

Alla våra grannar är inte galna. Ovanför oss bor en typisk Södermalmsfamilj, sambos i 40-årsåldern med ett barn. De ser ut som lite övervintrade hippies, trots att de knappt var i koltåldern under 60-talet. Dottern är nu dryga två år och vi kan höra att hon lärt sig springa. Det låter som de spelade bowling ovanpå, men jag antar att det är den lilla flickan som kutar över golvet fram och tillbaka. Det låter jättegulligt.

Lägenheten under oss innehas av en ensam man. Han är inte singel, jag har lärt mig att det är bara personer under 30 som är singlar. Alla andra är ensamma. Men nu är det slut på ensamheten. Senaste vecka har hans vuxne son flyttat tillbaka hem. Inte nog med det, i flytten tog grabben med sig fästmö och avkomma. 

Vad har hänt med föräldrastrategin? Avsikten är att barn ska lämna hemmet, inte komma tillbaka. Framförallt inte komma tillbaka fler än när de lämnade familjen. Nu har lägenhetsinnehavaren flyttat in i det minsta rummet och son, fästmö/svärdotter och barnbarn ockuperar sovrummet.

Fästmön verkar inte ha något vidare morgonhumör. Man hör henne gapa åt det lilla barnet (2 år?) i stort sett varje morgon. När jag gick ner för trapporna imorse, vrålade hon:

– Jag orkar inte med din jävla attityd.

Det fick mig att undra vem som egentligen har attitydproblem.

Vi gnetar vidare med bokhyllorna. Vanligtvis är vi riktigt duktiga på att slänga, men ibland har M lite ekorrtendenser. Årgångar med Utemagasinet passar en skrivbordstrapper, men tar upp flera backar i hyllorna. Nu åkte de i returpapperskärlen. Barnen beställde Ikeakataloger från sina födelseår, resten gick till återvinning.

Jag hämtade Stella på dagis, men eftersom hemmet är över styr gjorde vi bara ett kort besök för att hämta nyckeln till Tvåan. Stellas största bekymmer med sakernas tillstånd var att dockorna inte såg ut att ha det bra ovanpå bokhögen. 

Själva åt vi middag på Texas Longhorn. Det lönar sig att vara stamkunder, speciellt den 25:te. Vi fick vip-behandling och kom före andra hungriga. Som vanligt undrade servitören om M ville ha ett stort arsel. Absolut!

Vad svårt det blev

Någon hyllmeter uppfylls av gamla läroböcker. Det här är en av mina favoriter.

Jag var duktig i kvinnlig slöjd. Pärmen med denna titel innehåller små sömnadsprover. Jag har fullföljt allihopa. Korsstygnen var jag speciellt nöjd med. Det viktigaste med dem var egentligen avigsidan. Endast vågräta och lodräta stygn var tillåtna.

Nä, jag behåller nog den här reliken, trots allt.

Så här kan man också ha det!

Golvet är lackat och klart. Det blev så vackert, men vi håller på att omvärdera vad vi ska flytta tillbaka in i vardagsrummet. Ska vår jättefikus få vara med längre? Den är tre meter hög och tar upp 12 kubikmeter av utrymmet.

Ska vi inte passa på att kasta några hyllmeter böcker? När tittade vi senast i någon av uppslagsböckerna? Några hyllor upptas av Ikeakataloger. Vi har sparat en från varje år sedan 1971. Är det verkligen nödvändigt att ha dem kvar? Katalogerna från Stockholms Filmfestival? Det blir en svår nöt.

Nej, nu blir det nyordning. Billyhyllan, som vi köpte förra veckan, får återvända till Kungens Kurva. Den ligger fortfarande kvar i bilen. Vi kan banta ner på bokparken, så vi får bort lite existerande bokhyllor från väggarna.

Huset är så uppochnervänt att vi våldgästade Tvåan. Någon mat kan inte intas hos oss. Det värsta är att vi kommer att ha det problemet ett tag framöver i väntan på målning och tapetsering.

Jag mejlade länken med artikeln om att lära små barn läsa till Tvåan och fick svar tillbaka.

Stella, 3,5, kan tre bokstäver: S som i Stella, M som i My (kusinen) och R som i Rumpa. Mycket begåvat!

När vi kom dit för att äta hade Tvåan hunnit träna dottern på att känna igen ord så nu hittar hon sitt eget namn, Askungen, Ariel, Matilda och ordet prinsessa. Stressade jag modern?

Bäst i test?

Jag kan mer än knyppla.

You know the Bible 100%!

Wow! You are awesome! You are a true Biblical scholar, not just a hearer but a personal reader! The books, the characters, the events, the verses – you know it all! You are fantastic!

Ultimate Bible Quiz
Create MySpace Quizzes

Det tar aldrig slut

Börjar man riva någonstans i lägenheten, kan man ge sig på att det lilla, lilla projektet utvecklar sig mer och mer. Nu handlar det inte bara om golvslipning och omtapetsering av vardagsrummet. 

Eftersom jag är så klen tog M hjälp av sin arbetskamrat för att få ut möblerna. Kamraten la sig genast i. Bort med rampen med spotlights. Se till att få taket ommålat. Varför inte be målarna fortsätta med köket?

Ja, varför inte! Köksprojektet har pågått över ett år och eftersom M aldrig får ändan ur vagnen vore det inte fel med lite hjälp utifrån.

Nu över till något helt annat
(lämplig övergång?) I svd finns en artikel om hur man kan lära små barn att läsa. Man skriver ord på kort och lär barnen känna igen ordbilden. Jag körde med en egen variant på våra barn. På ena sidan av kortet skrev jag ett ord och på baksidan av kortet klistrade jag en bild som föreställde ordet.

Sen spelade vi kort med korten. Barnet fick se det skrivna ordet och om man gissade rätt på vad det var på bild på baksidan, fick man behålla kortet. Den med flest kort vann. Metoden var framgångsrik.

Ytterligare annat
Aftonbladet har rubriken ”Man gick bärsärk …”. Kan man verkligen göra det? Går man inte bärsärkagång?

Miss Nöjd

Maken är missnöjd med mig. Jag insisterade på att golvet skulle slipas och lackas. Och vem får slita, jo mister him self. Huset är uppochner, alla böcker ligger i drivor, jag orkar inte bära 40-kilosbokhyllor, soffor? out of the question och imorgon 7:00 pronto kommer de slipade killarna och vardagsrummet ska vara tomt. 

Arbetsdagen spenderades i statistikträsket. Som vanlig ifrågasattes resultatet men för ovanlighetens skull var jag tacksam för det. Om man glömmer att nollställa mellan iterationerna går det åt skogen och värden ackumuleras, kort sagt. Till slut blev både jag och beställaren nöjda.

Das war alles für heute!

Duktig flicka denna vicka

Jag vet inte i hur många riskzoner jag befinner mig i, men många är det. Idag dök ännu en upp. Expressen har en artikel om att unga flickor drabbas av duktighetssjukan.  Man behöver inte vara särskilt ung för att drabbas, kan jag personligen intyga. Tidningens högst vetenskapliga test gav mig varningen

Sen ökade stressen ytterligare med att jag inte var tillräckligt duktig i andras ögon. Huvudjägaren ringde och berättade att deras kund fastnat för en annan kanditat. Inte helt oväntat med tanke på att jag inte hört något. Han undrade om de fick höra av sig om något nytt dök upp. Jomenvisst, sa jag.