Import

Sonen ska skicka ett paket, har han lovat. ”Men vänta några dagar, vi kanske kommer på fler saker” sa jag. Fler än vad då? Man kan tro att det mesta finns här. Och det gör det. Men inte allt.

Det finns vissa saker jag är petig med, som visserligen finns i Spanien, men inte riktigt av samma slag som jag är van vid. Som somliga städutensilier. Visst, det finns diskborstar, men jag har inte hittat några som kommer i närheten av Icas egna. Ja, det finns skurborstar, men alla är med hård, för att inte säga superhård borst. Och det finns diskdukar, men inte mina favoriter: Wettex classic.

Dagen efter kom jag på sirap. Det har jag saknat. Visserligen funkar honung till mycket, men knappast till kolakakor. Idag kom jag på strumpbyxor. Där har Åhléns en sort som jag föredrar. En timme senare dök tandborstar upp. Min favoritsort finns inte här.

Nu vågar jag inte komma med fler önskningar. Det går ju inte att köra med sina barn hur som helst. Och jag erinrar mig min arbetskamrat som brukade handla åt sin gamla svärmor. ”Anita, jag ser att Hemköp har extrapris på strömming. Kan du köpa ett halvt kilo till mig?”

Man kan lugnt säga att det var en omväg att ta sig till Hemköp, så Anita köpte fisken till fullt pris på närmaste Konsumbutik. Uppdragsgivaren var nöjd med att ha sparat några kronor. Utan minsta tanke på att det skulle kosta svärdottern både tid och bensinpengar.

Hemom

Vi bor i en liten by vid havet. Som utvecklat sig från en försvarsanordning mot piratangrepp på 1500-talet, till en fiskeby och sen 40 år tillbaka började byn anta karaktären av sommarstugeområde för folk i inlandet.

Drygt 2000 människor är skrivna i samhället, men under sommarmånaderna kryllar det av folk. Mest spanjorer, men det blir fler och fler från Europas alla hörn.

Vår by tillhör en stad, Pilar de la Horadada, några kilometer inåt landet. Alltså den stad som skulle hållas fri från pirater och där bor det numera tio gånger så många människor som här.

I vår by finns det här och där tomter som inte är bebyggda. Samlingsplatser för skräp, ogräs och marklöpare. Det går lätt att skilja ut om tomten i fråga är privatägd eller ägs av kommunen.

Näst-nästa kvarter norrut ägs av kommunen. Det vittnar omgivande trottoar om. Den är plattsatt. Privatägda tomters trottoarer blir inte åtgärdade förrän kvarteret är bebyggt. Varje sommar kommer ett litet mini-tivoli dit och sätter upp några patetiska åkattraktioner på den dammiga marken.

På en annan av kommunens tomter, några hundratal meter härifrån, händer det grejer. För några veckor sedan kom det dit män och hade med sig byggbodar, staket och grävmaskiner. Tomten rutades upp och lantmätare stod och kliade sig i huvudet. Och på andra håriga ställen. Som spanjorer gärna gör utan minsta blygsel.

Eftersom man kanske skulle kunna säga att vi är något undersysselsatta har vi följt utvecklingen med spänning. Två byggkranar är under montering och igår kom stora skyltar upp: Man ska bygga en högstadieskola.

Jag antar att eleverna ska komma från själva stan. Här i byn kan knappast elevunderlaget räcka till. Och jag vet inte vad folk med sommarstugor/andra hem i omgivande kvarter tycker om utvecklingen men vi kunde konstatera att det fanns skyltar med ”Se vende” på flera av de angränsande radhusen.

Så dra öronen åt dig om trottoaren på ödetomten är stenlagd: Man vet aldrig vad det blir av den.

Konserverad gröt

Ibland är jag pinsamt lättledd. Jag gillar att hasa runt i ett par Birkenstocktofflor. Även inomhus. Mest för att vi har stengolv och jag är smulallergiker. Minsta korn är irriterande. Och är det inte över 27 grader känns golvet kallt. För åtminstone halvannat år sedan köpte jag ett par nya exemplar på nätet, likadana som de gamla. Och för några månader sedan började de nya kännas gamla.

När jag tog fram de äldsta paret såg det fräschare ut än de nyare så jag tog dem till nåder igen. Men nu är båda lika lika nötta. Efter en lång nätodyssé kan jag konstatera att just min modell inte står att finna i min storlek och skobredd. Kanske är det fel säsong eller så är det bara jag som gillar den varianten.

Hur som helst: har man googlat på något får man tusen igen. Det har bara ramlat in spansk skoreklam på min Facebook-sida. Efter ett par dagars bombardemang dök det upp en sko som föll mig på läppen. Men jag är inte den som vågar beställa skor bara så där. Fötter är känsliga kroppsdelar.

Men det visade sig att skofirman i fråga har kontor med tillhörande butik bara en knapp timmes bilresa från oss . Allt enligt nätet. Ja, vad gör man när det ändå regnar? Tar en provtur norrut. Beväpnad med egna provstrumpor.

Vi hittade till adressen på första försöket. Men det var på håret. Batteriet på mobilen höll på att ge upp. Gps:en suger. Den lilla butiken var öppen och tjejen pratade engelska. Varken hon eller visste vad skohorn heter på engelska. Men det löste sig med lite gester.

Eftersom temperaturen nästan krupit ner under 20 grader tycker spanjorer att det är vinter. ”Ska det inte vara ett par kängor?” undrade inte expediten. Nej, kängor heter botines. Men det känns som att skjuta över målet.

Men det blev ett par lågskor. Och för att citera en granne: ”Det var inte billigt men det var det värt”. Hoppas jag.

Trixande tretal

Ett problem kommer sällan ensamt. I regel kommer de tre och tre. Först ut var det Makens laptop som gick i bitar. Och han blev inte minsta ledsen för det. Köpa nytt är alltid roligt. Tycker han. Okej, det kan jag också tycka. Men inte alltid. Speciellt när det gäller saker som vi redan har. Den typen av utgifter kan till och med gräma mig.

Men, men. Nu blev det en ny dator, med allt vad det innebär. Det tog nästan tre veckor innan han hade boat in sig den och alla program och lösenord var på plats.

Sen var det vindrutetorkaren på bilen. På vår bil finns det tre: en för bakrutan och två för framrutan. Och de på framrutan är inte likadana sinsemellan. En har ett kort torkarblad och den andra ett som är nästan dubbelt så långt. Det var framrutans långa som pajat. Det som sköter renhållningen på förarsidan.

Var hittar man en nya torkarblad i Spanien? Och vad heter vindrutetorkare om man behöver fråga sig fram? Man hittar dem inte på Volkswagen i Torrevieja i alla fall. Där lagar man och servar. Det enda som verkar säljas är nya bilar.

Google översätt säger att vindrutetorkare heter limpiaparabrisas. Man verkar gilla förleden limpia. När man ska städa använder man som regel limpiador. Jag gillar de som luktar lite citron. Vid fiskdisken undrar expediten om jag vill att fisken ska städas. Ja, tack säger jag. Men filea gör jag helst själv. Efter att ha tackat ja en gång och laxen blev snarare massakrerad än filead.

Svaret på frågan var man hittar torkare? På stormarknader. Spanska stormarknader är oftast av franskt ursprung och där finns det i regel en hel avdelning med biltillbehör. På vår närmaste hängde ett helt koppel i olika modeller och längder snyggt och prydligt på rad.

Där uppstod problem nummer två: hur långt är vårt längsta torkarblad? På varje förpackning stod det dessutom till vilka bilmodeller bladet skulle passa. Vi köpte vår Golf i Sverige och där heter modellen ”Sport”. I andra länder kallas den ”Plus”. Svenskar uppfattar ordet ”plus” som något för pensionärer.

Maken hittade ett som var 70 cm som skulle passa till Golf Plus. ”Men kan vi inte kolla om bladet är så långt, först? Det är så jobbigt att byta. Plus att ett byte ger en onödig valutaförlust.”

Vi köpte torkarbladet och Maken var nästan triumfatorisk när det passade precis. Och det städade framrutan så den blev alldeles ren och blank igen.

Nu till problem nummer tre: Mobiltelefonen. Alltså Makens. Plötsligt laddade batteriet ur på tre röda sekunder. Så länge telefonen satt i laddaren indikerade den 100% laddning. Tog man ur sladden gick luften ur batteriet på direkten.

Maken gnuggade händerna och såg en sprillans ny mobil framför sig. Tills han erinrade sig allt mickel innan datorn funkade till 100 %. Och jag frågade mig ängsligt hur man fixar ett mobilt bankID på en ny apparat. 333 mil från närmsta bankkontor.

”Kan vi inte kolla om det räcker med ett nytt batteri?” tyckte jag. Men var hittar man ett batteri. Och vad heter batteri på spanska? Kan man fixa bytet själv?

Vad batteri heter var inte så knepigt. Det heter batería. Och ja, man kan byta själv enligt diverse Youtube-inlägg. Om man har specialverktyg. Och inte är så darrhänt.

I Stockholm behöver man inte gå många hundra meter innan man stöter på ett hål i väggen där man byter både det ena och det andra på mobiler, datorer och plattor. Men hur är det här? Vi har gått många tusen meter utan att stöta på någon verkstad av den typen.

Men visst finns de. Inte alls lika frekvent som hemmavid. Vad vore dagens expat utan internet? Vi konsulterade ett googlat hål-i-väggen några kilometer härifrån. Två engelska killar åtog sig bytet. På 11 minuter och för 40€ blev Makens telefon som ny.

Nu inväntar vi bara nästa utmaning.

Bättre sänt än aldrig

Dear Customer
We have good news!
The product you have enquired about: LANEBERG Extendable table is now in stock at Murcia.

Det var på tiden att vi fick veta det vi redan visste. Och jag kan meddela Ikea att bordet är inköpt, uppburet och monterat. För tre veckor sedan!

Och vad hände med det gamla bordet? Ja, det var inte trasigt eller så. Bara lite skabbigt. Plus att benen var lite i vägen till vardags eftersom de inte satt i de fyra hörnen när skivan var utdragen. Så vi gjorde som man brukar här: bar bort bordet och ställde det bredvid närmaste sopkärl. Sen tog vi en promenad och innan vi var tillbaka hade någon hämtat bordet.

Folk är som flugor runt sopstationerna. De flesta cirkulerar runt på cykel och lastar bra-att-ha-saker på korgar fram och bak. Rekordet innehas nog av vår expressomaskin. Det tog inte många minuter innan den försvann när vi lämpat av den. Så återbruk fungerar i praktiken.

I förrgår bad jag Ikea meddela mig när en gryta åter igen är i lager i Murcia. Idag ser jag att den är tillbaka ”in stock”. Det ska bli intressant när jag får veta det.