Snart är det slut på det roliga

Om en timme dyker bussen upp och det är dags att återvända hemåt.  Igår var vi på en hisnande delfinsafari. Trots att det inte blåste det minsta guppade det ordentligt och jag som stod längst fram och parerade vågorna blev rejält blöt. Det var som att åka bergochdalbana. Folk skrek av förtjusning, tror jag. Så småningom dök delfinerna upp och folk tog kort som besatta. Men inte jag. Jag hade fullt sjå att hålla balansen. Den här bilden lyckades Maken knäppa.

 

Lucy Jordan

Nej, jag drömmer verkligen inte om att åka in i Paris i öppen bil with the warm wind in my hair. On the contrary. Öppna bilar är ett otyg och jag fattar inte vilket väder de är gjorda för. Igår hyrde vi en. Vädret var sprutfint, solen lös från en klar himmel och vinden lagom. Om man höll sig stilla i skuggan.

Det gjorde inte vi. Vi åkte motorväg och smala serpentinvägar i bergen. Eftersom jag tillhör de extremt solkänsliga fick jag bylta på mig långärmat. För att inte få nackspärr av fartvinden virade jag en sjal om halsen. Bilradion var bara att glömma i bruset. Och kände mig som en gnällig 90-åring.

– Jag förstår inte vitsen med en cabriolet, sa jag. När det finns bilar med AC. Eller värme om det skulle behövas. Men Maken är helt såld och en öppen bil är helt självklar på nästa semester. I tre hela veckor.

Jag har plöjt igenom Jo Nesbös Sonen. Och den var ungefär som hans böcker brukar vara: spännande, brutal med överraskande vändningar. En liten besvikelse var att den största vändningen avslöjades på första sidan. För den som har koll på namns ursprung.

So far

Barnbarnen åkte tillbaka till Spanien och nu är  också vi i samma land fast längre söderut. På ett lyxigt hotell på södra Gran Canaria. Med en imponerande poolanläggning, som fått till och med mig att bada.
Och vi har halvpension. Med buffé morgon och kväll. Men elastiska kjolen. Om det är positivt är svårt att avgöra.
Det är semester och för mig betyder det framför allt bokläsning. En före detta arbetskamrat rekommenderade Analfabeten som kunde räkna. Okej, den var lite underhållande men alldeles för raljerande och tramsig för min smak. 
så det är tur att jag antagligen inte behöver redogöra för vad jag tyckte om boken. 

Jag ger upp.det är tredje gången jag börjar på Kristina Sandbergs Att föda ett barn utan att fastna. Är det för att jag läser den på plattan? Eller på grund av berättartekniken? Meningarna är alldeles för långa och förvirrade att jag tappar tråden. Och sen har jag inte fattat tycke för huvudpersonen.

Tvåan föreslog När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, föregångaren till Vi kom över havet. Som rent kronologiskt utspelar sig efter efterföljare. Den får klart godkänt även om jag tycker att efterföljaren var bättre.
Nu har jag kommit en bit in i Kjell Westös Vådan av att vara Skrake. Den är en ren fröjd att läsa. Eftersom han är finlands-svensk så dyker det upp gamla och svårbegripliga ord här och där. Som kännspaka, som jag av sammanhanget tolkar som välkända. Och han använder mitt adopterade ord halvannan. Dessutom folk flyttar in i dubbletter, både i Stockholm och Helsingfors.
WordPress och paddan samarbetar inte med mig. Saker jag skriver försvinner spårlöst. Här plitade jag ner en utläggning om vårt vanliga semestertjafs. Det försvann i cyberrymden. Vilket kanske var lika så bra. Hur som helst, det bekräftar att det var rätt att förhandsboka hotellen i Florida.

Inte bara äta, sova, dö

I väntans tider
Maken är på Arlanda för att hämta upp två barnbarn. Båda är så stora nu att de får åka utan ledsagare och det ska bli spännande att se hur det går. Det är mycket man ska ha koll på. Passera säkerhetskontroll och hitta till rätt gate i rätt tid. Och när man väl landat ska man hitta ut. Sen ska man hitta rätt gubbe i ankomsthallen.

Barnen blir här en dryg vecka och förhoppningsvis kan de hitta en och annan kompis att hänga med. Själva är vi bara lediga de röda dagarna. Jag hade hoppats på att kusin Stella skulle hålla sig hemma, men hon hade redan bestämt att hon skulle åka till sina kusiner på farssidan.

Boka hotell i förväg
Vi, det vill säga Maken och jag, har lätt att tappa tålamodet i valsituationer. Maken vill alltid ta första bästa alternativ, även när det visar sig vara första sämsta. Kosta vad det kosta vill. Därför föredrar vi att ta besluten hemma vid köksbordet. Och då blir det som det blir med boendet. Ingen behöver hetsa upp sig i onödan. Blir det inte som vi förväntat oss, så handlar det bara om några nätter. Vi ska inte flytta in för gott.

Vi gjorde så när vi skulle till Kroatien förra året och det funkade bra. Inga irriterade meningsutbyten, utan vi tog oss bara till det förbokade logiet. Och i lugn och ro kunde vi flytta in med våra ryggsäckar.

Jag trodde att jag var värst
Det är riktig tantvarning på mig. Eller heter det vuxenpoäng? Jag använder gärna rabattkuponger. Nu är jag så lyckligt lottad att jag får hem erbjudanden från både Ica här hemma och butiken på jobbet. Från den sistnämnda är de av typen: Handla för över 200 och få 15 % rabatt.

Emilia på jobbet är en besläktad kupongsjäl och vi brukar utbyta tips med varandra. Men hon slår mig med hästlängder. Allt hon handlar ger bonus på något sätt. Och varje lunch ska förevigas med mobilkameran. För att det ger poäng på någon sajt hon taggar till.

Idag hade hon vänligheten att presenta mig med en 30 % -kupong från Ica. Utan inköpsvillkor. Vilket fick mig att kolla vad Ica hade att erbjuda. Det såg väldigt bra ut på hemsidan. Lax, sill, kyckling, oxfilé, grädde. Men i butiken var det renrakat i hyllorna. Nästan allt av intresse hade redan gått åt.

Men jag handlade lite saker som barnbarnen gillar och kunde glädja mig åt 42 kr i rabatt. Jag ska försöka komma ihåg att tacka Emilia imorgon.