Kortis

Nu ligger Svärdotterns lägenhet ute på Hemnet. Bilderna är jättebra och budstarten ligger på
2 950 000. Vi får se hur det blir och hoppas på det bästa. Lägenheten i grannhuset, ligger fortfarande kvar till försäljning och ändå var det jättemånga på visningen.

Portisbloggen

Ett tag bodde en lokal rubrikskapare här i fastigheten. Han var originalmedlem i ett av 1960-talets stora popband och vi kan kalla honom Pelle. Pelle spelade bas när det begav sig, men det sista jobb han fick betalt för, var som värd för Räkfrossan på Gröne Jägaren. Då förstår stockholmare nivån (lägre än låg).

Pelle kom hit efter en uppgörelse i Hyresnämnden. Grannarna på Götgatan orkade inte längre. Det var spring och bråk dygnet runt. Enligt Pelle utsago var det inte han utan fansen som stökade och fastighetsägaren fick inte vräka, bara flytta. Då hamnade han hos oss på våning 2 mitt emellan C Olofsson och C Pettersson.

Grannarna här blev inte heller glada och klagade över allt bråk, men Pelle slog ifrån sig.

– Inte konstigt att det blir oroligt i trappen när jag är inklämd mellan Clark Olofsson och Christer Pettersson. Det var just de grannarna som klagade mest, Carin Pettersson och Christina Olofsson, två äldre damer.

Pelle brukade ringa portisexpeditionen på fredagseftermiddagarna och önska trevlig helg på telefonsvaren. En gång gjorde han ett tillägg:

– Förresten, toan är trasig. Men jag har fixat det.

Ding, dong! Varningsklockorna slog för fullt och Maken ringde tillbaka. På något sätt hade någon spräckt toalettcisternen, så vattnet stod som en fontän ur stolen och "lagningen" bestod i att Pelle lagt en handduk över problemet.

När Maken kom dit, satt Pelle helt naken vid köksbordet med en handduk över benen.

– Vi har inflyttningsfest, var hans kommentar. Till saken hör att det var över tre månader sen han flyttade in.

Under bordet stod en dunk med hemkört och på bordet ett filmjölkpaket och den kombinationen groggade man på. Övriga runt bordet kallade han för "mina livvakter", trots att det inte var särskilt mycket liv i vare sig Pelle eller polarna.

När Maken höll på att stänga av vattnet till toaletten, kom Pelles bror på besök. På vägen in i köket klev han i en hög med avföring.

– För helvete, Pelle! Sånt här måste du ta undan.

– Men jag hinner ju inte.

Ja, Pelle var en upptagen man.

Avslaget

Nej, jag är verkligen inte intresserad av att vänsterprassla. Idag fick jag ett personligt erbjudande om att vara otrogen, men det åkte i papperskorgen på direkten. Inte för att mitt förhållande är särskilt passionerat utan för att jag inte gillar CitiBanks reklam.

Mitt nuvarande bankförhållande är, som sagt, ganska svalt. Jag har inga lån eller krediter utan betalar bara räkningar med hjälp av lönekontot. Och inte sparar vi några svindlande summor. Bara för att kunna åka på semester och för att ha en buffert där det mesta går till tandläkarräkningar. Så varför skulle jag ha anledning att vänsterprassla?

Det känns som nästäppan och hesheten redan är på tillbakagång, så jag har verkligen kunnat jobba hemifrån. Jag har t o m hittat ett programfel, som fått pengar att gå upp i rök om det varit sju torsdagar i samma vecka. Sådana fel är svåra att förutse, eftersom det väldigt sällan är sju torsdagar på raken.

Olika

Det började redan igår kväll. Jag började snörvla, klumpen bakom näsan växte och ögonen började rinna värre än vanligt. Det måste vara dundermedlet till ugnen, tänkte jag och skrubbade vidare. Efter över två timmar hade jag nedlagt mitt primära byte: Svärdotterns spis.

Tur att hon inte är som jag. Aldrig i livet att jag skulle ha låtit min svärmor hjälpa mig med städningen. Men Svärdottern, hon är bara tacksam. Likadant är det med mat. Min mamma brukade skicka med oss överbliven mat hem, när vi ätit hos henne. Det gillade jag inte heller. "Tror hon att vi inte har nått att äta, eller vad är det?"

Men Svärdottern blir bara glad över att jag brukar göra rejält med mat så att hon kan få med sig lite pytsar hem. Större portion ödmjukhet?

Tillbaka till snörvlet. Det var inte överkänslighet mot rengöringsmedlet utan ursprunget kanske är en infekterad hissknapp eller tvättmaskin. Vad vet jag? Det enda snuskiga jag är säker på att jag inte kommit i kontakt med är yogamattor. Jag är inte lagd åt det hållet.

Nu sitter jag här med whiskeysprucken röst under arbetsdagens sista skälvande minuter och har utverkat tillstånd att jobba hemifrån imorgon. Det var en enkel match när det bara är halvdag.

Mycket rosa blir det

Mina två flickebarnbarn är 5 år och gillar prinsessor, Hello Kitty och rosa. Drömmen vore en Hello Kittyprinsessa tecknad mer åt Disneyhållet, klädd helt i rosa. Svärdottern har svårt att stå emot dotterns rosa önskningar hur opraktiskt det än är och följdriktigt går My omkring och ser smutsig ut. Om så kläderna tvättas varje dag blir de ljusrosa termobyxor aldrig fria från sin leriga ton.

Stella har också en del plagg i rosa och Tvåan brukar lägga fram dagens kläder på hennes säng. En morgon råkade högen bli helrosa och Tvåan sa

– Oj då, jag tror att det blev lite mycket rosa. Stella tog tag i hennes hand.

– Mamma, det är bra.

Annars köper Tvåan gärna kläder till Stella på Polarn & Pyret i samma stil som var högsta mode när hon själv var liten. Jag tyckte att kläderna var för dyra för vår budget och hon var gruvligt avundsjuk på sina kusiner som gick runt i manchesterjackor och tvärrandiga tröjor.

I helgen, när båda flickorna skulle återlämnas till sina hem, bytte de ytterkläder med varandra. Stella tog på sig Mys rosa jacka och mössa och My tog på sig Stella bruna manchesterjacka och röda mössa under fniss och skratt, tills My tittade sig i spegeln och sa

– Fy, vad jag känner mig ful!

Det visste jag inte

I am Elizabeth Bennet!

Take the Quiz here!

You are Elizabeth Bennet of Pride & Prejudice! You are intelligent, witty, and tremendously attractive. You have a good head on your shoulders, and oftentimes find yourself the lone beacon of reason in a sea of ridiculousness. You take great pleasure in many things. You are proficient in nearly all of them, though you will never own it. Lest you seem too perfect, you have a tendency toward prejudgement that serves you very ill indeed.

Dementi

Jag hade nog tur med vädret igår. Den här morgonen hade det varit livsfarligt att cykla. En tunn ishinna täckte gator, cykelbanor och trottoarer och jag kör inte med dubbat.

När jag är inne på cykling, så är det andra gången som Hanne Kjöller och jag delar åsikter och det är inte ofta vi gör det. För drygt ett år sedan ville hon ha nivåskillnad mellan cykelbana och gata. Det tycker jag är helt rätt och vill gå ännu längre; även nivåskillnad mellan cykel- och gångbana.

Igår handlade hennes ledarstick om framkomlighet och inkonsekvens i trafikplanerandet. Jag har, utan någon större framgång, försökt kontakta kommunens trafikingenjörer för att peka på specifika ställen där det ser riktigt korkat ut. Det är bara att hoppas att en ledarskribent på dn kommer längre.

Och när jag ändå är inne på klagomål, så fick jag svar på gnället till Guldfågeln. En lite lätt idiotförklarande kurs i kyckling.

  Vi beklagar att vår produkt ej levde upp till den kvalitet som man har rätt att förvänta sig. Är det färdiggrillade kycklinglårfiléer du har köpt eller är det råa? Kycklinglårfilé skiljer sig mycket från vanlig kycklingbröstfilé. Kycklinglårfilé är det kött som man tar från kycklinglåret, vilket betyder att filéerna består av mindre bitar och är lite fetare, men samtidigt smakrikare. Denna filé passar utmärkt för grytor och wookrätter.

Eftersom du inte blev nöjd med vår produkt kommer vi att skicka några värdecheckar till dig som du kan använda i butik, så vänligen mejla din adress till oss så vi kan göra detta.


Men det kan jag ta, bara värdecheckarna överstiger 49 kr.

Och nu hörde römokaren av sig och meddelade att handdukstorken sitter på plats. Bara goda nyheter!

Och inte hade jag tur med vädret heller

Nu är det andra gången rörmokaren lämnar återbud till att sätta upp handdukstorken. Nåde honom om han inte kommer imorgon bitti! Inför fotograferingen av Svärdotterns lägenhet känns det som att den typen av detaljer borde åtgärdas.

Imorgon kväll gör Maken och jag en städräd, som ett bidrag inför försäljningen. Är det några som är experter, så är det vi. Min specialitet är kök, framförallt spis och kylskåp. Efter att ha säsongstädat Sälenstugor några gånger, vet jag precis vad som går att ta isär och var man ska göra en insats. Förresten är jag inte så dålig på badrum, heller.

Regnet vräkte ner under cykelturen till Skogskyrkogården. Jag hade köpt några blommor till graven och vanligtvis brukar det hänga spadar där man hämtar vatten, men inte idag. Lite fräckt att sno från en begravningsplats. Två gubbar höll på att kratta barr alldeles intill, så jag frågade om de möjligtvis hade en spade.

"Nej", sa ene mannen, "men jag har handskar, så jag kan gräva med händerna."

Han ställde sig på knä, drog av sig handskarna och började gräva. Det var verkligen snällt av honom. Den gamla ljungen och prydnadskålen såg fortfarande fräsch ut så de fick stå kvar.

Jag kände mig mentalt utmattad efter besöket och hade de inte regnat så hade jag stuckit hem väldigt, väldigt tidigt.

Morgonmorr

Idag hade jag tänkt vara snäll. Det höll inte så länge eftersom jag inte hittade vare sig cykelvajer eller cykelbelysning och jag höll på att stå på öronen med första tramptaget för att kedjan hoppat. Då är det lätt att bitterheten gör sig gällande igen.

Nu har jag gömt cykeln i arkivet och på hemvägen tänker jag använda pannlampan, som jag vann på stegtävlingen. Men inte i pannan, lite för mycket byfånevarning, utan på styret.

Planen för dagen är att jag ska använda delar lunchen till att ta jonnen till Skogskyrkogården, för att fixa till graven. Att ta sig dit kommunalt är för omständligt och gå tar för lång tid.

Jag drömde om Trean inatt. Det har jag gjort massor av gånger, men då har det alltid handlat om forntid och oftast har han varit liten. Den här gången utspelade drömmen i närmsta framtiden. Trean åkte gata upp och ner på Söder i Markos gamla Golf och letade efter fru och barn. Han kunde inte hitta vart de hade flyttat. Jag sprang på bilen vid Eriksdalshallen och förklarade vart familjen tagit vägen.

När jag undrade var han bodde numera, pekade han på prylarna i baksätet. Där låg vårt tält och en sovsäck och jag tänkte på nattfrosten.

Pusha

Inga i Årjäng slog ett slag för en av sina favoritkrönikörer, Johan Hakelius, och jag vill inte vara sämre. Jag har en favorit i dn,  en annan Johan. Johan Croneman är i sina tv-recensioner fenomenal på att sätta fingret på en känsla och reda ut begreppen.

Som det här med varför Settman hela tiden poppar upp i den ena underhållningsproduktionen efter den andra. Det är skrämmande att folk uthärdar dansband bara för att Settman tycker att det är så underbart. Hur hjärntvättade är folk villiga att bli? Han får t o m folk att betala för tortyren. Inte bara genom tv-licensen utan genom att ringa och rösta.

Byk

Usch! Nu är det bevisat: Jag är som min egen mamma. Fast värre. Hon trodde uppriktigt att hon var den enda på denna jord, som kunde tvätta. Och då handlar det framför allt om att få den vita tvätten vit. Kom det med någon röd strumpa och fick det vita att bli rosa, tvättade hon och blekte tills det vita var vitt igen. Gick det inte, så kastade hon hellre än att stå där med skammen.

Igår köpte jag nya lakan. Hemtex verkar ständigt ha likviditetsproblem, så jag köpte två satinpåslakan med örngott för 400 kr. De två flickebarnbarnen var med och tittade längtansfullt på lakanen med Hello Kittymotiv. Vem kan motstå ett par bruna och ett par blå barnaögon? Inte jag, så jag köpte ett lakanset med Hello Kitty, som ballerina.

– Det här kan ni ha när ni sover över hos oss, sa jag och det nöjde sig Stella med. Men My blev lite besviken, för att hon inte fick ta med sig lakanet hem. När jag berättade för Maken ställde han just frågan

– Ja, varför fick hon inte ta med sig det hem? Stella har ju redan ett eget Hello Kittylakan.

Bikt: Helt enkelt för att jag blivit som min egen mor. Det skulle bara dröja några tvättar och det vita på lakan och örngott skulle vara missfärgat och jag pallar inte att se sådan misshandel. Men säg för all del inte det till Maken.

Ickedag

Regnigt och grått gör denna söndag till en typisk ickedag. Trist är bara förnamnet. Det är lite av barndomens Långfredag över stämningen och jag lät mitt sinnestillstånd gå ut över Guldfågeln. Jag brukar inte köpa halvfabrikat, men ibland är det praktiskt att ha något snabbt på lut i frysen.

Barnbarnen gillar kyckling och därför köpte jag ett paket med grillad lårkycklingfilé. Det var den vedervärdigaste sörja jag någonsin stött på; mest fett och slamsor, som var totalt oätliga. Värre än den omstuvade salladskycklingen, som pizzerior brukar erbjuda.

Kycklingen åkte i soporna och i ett mejl lät jag Guldfågeln få veta varför. Trots att jag druckit flera koppar varmt kaffe gjord med maskinen, som fick bäst i test.

Nu pågår planeringen för att håmstajla Svärdotterns bostadsrätt. Vad som ska ut och vad som ska in. Och framförallt, vad som ska åtgärdas. Det första som sticker i ögonen när man kliver över tröskeln, är den trasiga dörren till Mys rum. Den var trasig redan när de flyttade in och nu är det så dags att göra något åt saken.

Det kanske skulle fungera att byta den mot dörren till duschrummet på nedervåningen. Då blir inte första intrycket så negativt. Ett annat alternativ är att köpa en ny dörr, men hur hittar man en som liknar de två andra dörrarna i hallen.

Eller så gör man både ock. Ersätter duschrumsdörren med en ny och flyttar den hela dörren till Mys rum. Det är sådana handfasta problem som snurrar runt i mitt huvud.

Vi provar

Maken är på möte och jag väntar på att Noa och My ska ha Halloween-disco-minglat klart. Jag, som trodde att man lagt ner det firandet.

Så nu sitter jag och slår ihjäl lite tid framför datorn och funderar över en evig fråga.

Vad ska jag ha till middag?
Nu när det är lönehelg och allt.
Lammkotletter
Entrecote
Har du inte petat i dig tillräckligt?
  
Free polls from Pollhost.com

2008-10-24 07:20

Det var fortfarande mörkt när den lilla kvinnan rundade Åhléns för att ta sig an Skanstullsbrons uppförslut. Motvinden och duggregnet var som en nästan ogenomtränglig vägg, men efter några meter orkade hon lyfta blicken mot söder. Där vilade jättetutten i ett varmt rosa sken, halvannan kilometer bort.

Ja, Globen gör mig glad under Rosa-Bandetkampanjen. Men en insändare i förra veckan ondgjorde sig över att halv- och helgamla kvinnor i I-länder får en hel månad av välgörenhet varje år. Världens barn fick hålla tillgodo med en helg. Tanterna har åtminstone fått leva, men vilken framtid har Världens barn? Det tyckte han var orättvist.

I helgen ger man tillbaka den stulna morgontimmen, så det kommer att dröja 25 dagar tills morgonen blir lika mörk igen.

Amoral

Ibland – eller kanske ofta – undrar jag hur folk tänker. Och om de saknar filter mellan tanke och tal, som grannen ovanför t ex. Jag hade sällskap med henne i hissen. Vi stod där och trängdes; jag med min fullpackade ryggsäck och hon med två papperskassar från Konsum.

Vi började småprata om vad vi tyckte om den nyrenoverade butiken och snabbkassorna, som inte är så snabba eftersom kunderna själva ska sköta dem. Då säger grannen:

– En sak som är bra med de nya kassorna är att man aldrig behöver betala för kravmärkta grönsaker.

Va! Fattar hon inte att hon stjäl från oss andra genom att markera en billigare vara och på så vis komma undan med ett lägre pris?

Vid 33 är man passé

Jag lever egentligen inte. Asså leva leva. Inte om man ska tro en 31-åring. Hon hävdar bestämt att man lever högst 50 år, om man inte är Madonna vill säga. Då får man av någon anledning ytterligare 10 år. Resten av tiden andas man bara.

Och inte blir man bjuden på lunch heller utan man får vackert pynta för maten själv. Så det blir lite rester från gårdagens lunch. Och inte får man mingla med kändisar heller. Bara samma gamla vanliga lunchsällskap, om de fortfarande vill ha mig.

Vill ni kolla på folk som verkligen lever, gör det hos Katrin Z. Det gjorde jag.

Man tar bussen ifrån Slussen

eller Skanstull om man så vill.

Det ser ut att gå vägen med lägenheten. Svärdottern och jag var där på lunchen och inspekterade 74 m2 välplanerad funkisarkitektur. Sovrummen och kök mot gården, vardagsrummet mot Vitabergsparken. Badrummet är kanske i minsta laget för att rymma en tvättmaskin. Men man kan inte få allt här i livet.

Paret, som bor i lägenheten är på väg till Kanada och ville göra sig av med sina större möbler. Svärdottern var snabb och ville ha första tjing på soffan. Hon känner inte för att ta med sin egen soffa. Den ger lite dåliga vibbar, om man säger.

Eftermiddagsspaning

Varför är mina tuggummin alltid blågrå när jag spottar ut dem?

Efter fikat brukar jag ta ett tuggummi för att känna mig lite fräschare i munnen. Ja, jag vet att jag gått på Extra-reklamen. Men Wrigleys måste ju få lite valuta på investerade pengar. Hur som, nu när eukalyptussmaken gått förlorad och det är dags att förpassa tuggummit i soporna, så är det lika blågrått som vanligt. Trots att det var vitt från början.

Jag har under flera års tid gjort experiment i ämnet när Maken och jag har varit på bilsemester. Då äter och dricker vi samma saker, i stort sett, och vi har suttit i bilen och stoppat in varsitt tuggummi samtidigt, tuggat och tuggat, för att spotta ut respektive tuggummi samtidigt.

Resultat: Makens tuggummi är gräddfärgat medan mitt som vanligt är blågrått. Hur kan det komma sig?