Sen sist

Vårtan
Nej, det blev inget kirurgiskt ingrepp på min näsa. Farbror doktorn tittade i mikroskop och tyckte att det som återstod av min vårta var alldeles för lite för att ens rispa i. Då får jag väl lita på att den farbrorn vet vad han talar om.

Tanden
Maken däremot, han med den hiskeliga tandvärken och hamsterutseendet, fick dåliga besked hos tandläkaren: ”Tanden måste bort!”, sa hon. Men Maken ville inte göra ingreppet förrän efter helgen. Dels på grund av separationsångest; tanden har suttit där den sitter i 60 år. Och dels för att rädda helgen, då vi ska ut till Ettans lantställe.

Tillfälligt boende
Vi bor alltså i sonens lägenhet i stan. Den ligger i samma kvarter som vår egen. Ettan med fru bor själva ute på landet. Väldigt snällt av dem och det ger oss en viss motion. Deras bostad ligger på fjärde våning och fastigheten saknar hiss. Mellan gata och lägenhet är det 94 trappsteg. På våning två brukar vi gå ut på vädringsbalkongen och låtsas beundra utsikten över innergården. Medan vi i smyg återhämtar andan.

Lägenhetsbyte
I måndags fick jag ett mejl från en kille som är intresserad av lägenhetsbyte. Han har en liten tvåa i Vasastan, alldeles på gränsen till Östermalm. Helt klart intressant för oss. Bilderna han lagt ut på nätet ser riktigt proffsiga ut. Levande ljus på bordet och snittblommor. Undanplockat och välorganiserat. Huset är byggt 1912. Jag har förklarat läget för vår del. Att vår bostad är uthyrd och det är inte aktuellt med något byte förrän tidigast om tre månader.

På tisdag ska vi dit och kolla. Jag har redan varit och smygtittat på fastigheten och ringt förvaltaren för att höra om det är några större renoveringsplaner för fastigheten i fråga.

Shopping
Nu tänker jag gå ut på stan och handla. Jag ser till min stora glädje att Ica Aptiten har ett väldigt frestande extrapris på Wettexdukar. Som inte finns att tillgå i Spanien.

Avstämning

Vårt kvarter
Ljudbilden från poolområdet genomgår förändringar vecka för vecka. Både vad det gäller övervägande språk och hur det låter. När svenskar och norrmän var i majoritet lät det väldigt mycket om barnen. Förra och förrförra vecken var det flest fransmän och deras barn hördes knappt. Nu verkar det bara vara spanjorer som har semester kvar och de tränger ihop sig. I Casa Göransson bor det för närvarande tio personer i sex tillgängliga bäddar.

Blommorna
Maken har inhandlat två system som ska pytsa ut vatten med jämna mellanrum. Ett för växterna på taket och ett för dem som står i rabatten på markplan. Dit har vi även flyttat kryddträdgården, så att också de växterna ska få vatten medan vi är i Stockholm.

Vattenanordningen på takterrassen fungerade utmärkt på en gång. Det gjorde däremot inte den på markplan. Därför tog Maken sin lilla polygrip för att montera isär speleverket för att se vad som var fel. Det skulle han inte ha gjort. En fjäder for iväg ut på stenläggningen, men dessutom någonting annat som hamnade där den inte syntes. Och det är svårt att leta efter något som man inte vet utseendet på. Men efter två dagars sporadiskt sökande återfanns den saknade delen. Nu återstår det bara att utvärdera om vi kan lita på den automatiska bevattningen.

I värsta fall får vi prata med Cummings. Det är en permanentboende engelsk familj i vårt kvarter. De livnär sig på den typen av service och två veckors vattning på markplan borde vara överkomligt.

Citronträdet på taket verkar trivas, trots blåsten. Det blommar och nya frukter dyker hela tiden upp. På ett toppskott syns sex små kart och det gör att det tar emot att beskära växten. Trots att den spretar iväg alldeles för mycket.

Adressändring
Tvåan hade med sig reklamationsblanketten för den ickefungerande adressändringen. Jag har fyllt i den efter bästa förmåga. Ja, den innehåller frågor som är omöjliga att besvara. Som till exempel: Vid hur många tillfällen har försändelser distribuerats fel? Eller: Vilka är avsändare på felaktigt distribuerade försändelser?

Hur i hela friden ska jag veta det? När ingenting kommit oss tillhanda på över två månader. Det enda vi med säkerhet kan säga är att räkningen på fordonsskatten aldrig kom fram som den skulle. Det gjorde däremot kravet från Kronofogden tre månader senare.

Betalningsanmärkningen är bortplockad hos fögderiet eftersom skulden är betald. Men om något ytterligare ärende hamnar hos dem inom två år så väcker de upp anmärkningen igen. Så nu vill det till att posten sköter sig.

Lägenhetsbyte
På den fronten finns det inget nytt. Folk med annonser ute verkar inte ha särskilt bråttom. Eller så har de alldeles orimliga önskemål. Tror sig sitta på verkliga pärlor själva och inväntar en drömlägenhet: massa kvadratmeter större än de själva har att komma med och helst med en lägre månadskostnad. Plus badkar och balkong. Sekelskifte och högt till tak. På en lugn innerstadsgata där det är lätt att hitta parkering. Gärna högt läge med tillgång till hiss och stor innergård.

Eller så är det vi som har för höga krav.

Annars
Maken ligger i dvala med århundradets värsta tandvärk. Själv går jag runt och skrotar. Förbereder oss för morgondagens resa till fäderneslandet med tvätt och annat praktiskt. Som kylskåpstömning med mera.

Försöka duger

Nu börjar jag mer och mer påminna om Syrran. Hon som varit på väg att flytta sen hon flyttade senast. Det vill säga för 12 år sedan. Varje gång vi talas vid är det något nytt på gång: ett radhus i Växjö, en lägenhet i Alvesta, en i Värnamo eller bostad i Tingsryd. Hon har flera vänner och bekanta i Småland. Därav destinationerna.

Själv har jag levlat upp en nivå i mitt både-och-boende och börjat kolla runt på på olika bytessajter. Så himla svårt kan det väl inte vara att byta en innerstadslägenhet mot en mindre dito. Dottern lyckades med tvärtom, mindre till större, för sex-sju år sedan. Även om jag minns att hon och maken hennes använde åtskilliga helger till att gå runt på Söder och sätta upp lappar.

Vad har jag kommit fram till efter flera timmars forskning i bytesannonser? Särskrivningar är legio. Samma med felstavningar. Att original är rättstavat är verkar vara väldigt originellt. Och somliga bilder som folk publicerar är för sorgliga. Det ligger skräp på golvet, blommor hänger och slokar, använda kläder på stolar och sängar, disk framme som borde plockats undan, byrålådor står på glänt för att de är så fullproppade att de inte går att stänga, resväskor står på golvet, kläder hänger på utsidan av garderobsdörrar. Ja, listan kan bli lång.

Och många verkar ha orimliga önskningar och tror att de sitter på ett guldägg. Vårt postnummer, som börjar med 117, står inte särskilt högt i kurs. Det är 116 & 118 som gäller, det vill säga östra och centrala Södermalm. Inte vårt begynnelsenummer, eftersom vi delar det med Liljeholmen och Gröndal. Aj, aj, det är ju förorter och inte innanför tullarna.

Ett annat krux är att det kostar pengar att lägga ut en annons. Och vi sitter inte precis i sjön eller kan byta bostad imorgon eftersom vi har en andrahandshyresgäst boende hos oss. Nåja, jag har hittat en gratissajt, bytbostad.se, och lagt in vår lägenhet på den. Flera av objekten som jag sett på betalsajterna ligger även där och jag har anmält intresse på fyra av dem. Nu väntar jag bara på att någon ska höra av sig.

Jag kanske borde kontakta Syrran och ventilera ämnet med henne?

Om sanningen ska fram

Nu har vi snart bott på Costa Blanca i fyra månader och jag kan konstatera att jag vill ha både och, helt enkelt. Inte bara det ena eller andra. Alltså, jag tycker alldeles för mycket om Stockholm för att avstå helt från stan. Och jag tycker att temperaturer över 30°C är i klibbigaste laget. Idealet vore att tillbringa perioden från juni till mitten av september i Sverige och resten i Spanien. Är det för mycket begärt?

Den perfekta lösningen vore att hyra ut lägenheten i stan till studenter under läsåret och bostaden i Spanien till semesterlystna under sommarmånaderna. Men då blir konsekvensen att vi inte har något egentligt eget hem. Och jag ser framför mig ett enormt slitage. På båda bostäderna.

Dessutom krävs det en del pappersarbete, framförallt i Spanien. För att hyra ut måste man vara registrerad hos myndigheterna. Dessutom ska eventuella inkomster beskattas efter avdrag av kostnader, typ el och vatten. Skattesatsen här är visserligen lägre än den i Sverige, men säg den svensk som kan deklarera på egen hand? Där sticker en liten advokat fram sin behjälpliga, men kostsamma näve.

Och kan man inte vara på plats själv, vilket man inte kan om man befinner sig i Stockholm, behöver man anlita någon som sköter nyckelutlämning, städning och tvätt. Och det är inte gratis. Faktiskt ganska dyrt, 20-50% av intäkterna. Plus att man som uthyrare är ansvarig för den åverkan som ens hyresgäster kan åstadkomma i de allmänna utrymmena. Allt sammantaget gör att jag undrar om det inte totalt kostar mer än det smakar.

Vår lägenhet i Stockholm är egentligen större än vad vi behöver. Sovrum nummer två används bara när barnbarnen är på besök och det sker mer och mer sällan. Och när det sker kan vi lösa sovfrågan på annat sätt. I den bästa av världar byter vi den bostaden mot en mindre med ett par tusenlappar lägre hyra. Då kanhända har vi råd med både och.

Om drygt en vecka kommer vi i alla fall ha titthålspermission. Två veckor i Stockholm då jag ska gå till läkare och ta bort min vårta (keratoakantom) från näsan. Kruxet är bara att den försvunnit nästan totalt, alldeles på egen hand. Men de får väl skära bort det lilla som är kvar och skicka iväg det på analys. Huvudsaken är att jag får komma till Stockholm.

Lite avslaget

Lillsyrran är återbördad till fäderneslandet. Vi skjutsade henne till flygplatsen igår och jag har numera ensamrätt till vardagsrumssoffan. Åtminstone ett par dagar till. Till helgen kommer Tvåan med familj hit. Det ska bli intressant hur vi löser sovsituationen. Jag är ju som sagt lite känslig på den punkten.

Efter några veckor med fullt av folk i kvarteret har flera bostadsägare begivit sig norrut. Berit och Stefan lät oss ärva några blommande blommor. Bland annat en stor Dipladenia som växer så det knakar. Vi ser fram emot att den kommer att klänga sig runt den fula masten som står alldeles utanför vår uteplats.

Flera veckor med värme tär på folks tålamod och gör att common sense blir mindre vanligt. En eftermiddag rök belgiske Gerhard ihop med norska Silje. Hon hade synpunkter på den uppblåsbara ring belgarens tonårige son hade i bassängen.
– It is illegal, sa hon. Only small children are allowed to have inflatable toys.

Då tände Gerhard på alla fyra. Hans sons däck var inte
större än andra ungars leksaker. Även om sonen var lite större. Och förresten hade folk i hans familj blivit åthutade förut. Helt i onödan. Enligt reglerna ska man duscha före bassängbad. Helt okej, tyckte belgaren. Men är det verkligen nödvändigt före varje dopp. Silje hade varit på hugget och gått till rätta med alla oduschade bassängbadare. Även de som bara legat och solat en stund. Och det var inte common sense. Tyckte Gerhard.

Stämningen blev lite tryckt efter det. Den belgiska familjen valde att sitta på verandan mot gatan när det var dags för middag. Svenskar och norrmän pratade sinsemellan och de som inte varit hemma blev informerade incidenten via djungeltrumman.

Jag kollade runt på nätet och hittade Silje och hennes man. Hon är gymnasielärare och han är pilot och yrkesmilitär. Lite lustig rollfördelning, med tanke på att han verkar så beige och mesig i privatlivet. Åtminstone i jämförelse med den bestämda hustrun.

En servicetekniker har tittat på grannens bullrande luftkonditionering utan att hitta något fel. Han flyttade ut aggregatet en bit från väggen och bytte gummifötterna det stod på. Men spektaklet låter lika mycket som tidigare. Enda trösten är att familjen under oss åkte hem i fredags. Det gjorde även göteborgarna på andra sidan poolområdet. Likaså Silje med familj och några andra. Så det är lite lugnare i området även om det tillkommit lite nytt folk, som hyr.