Tillbaka

Vi är tillbaka i Stockholm igen. Det var inte igår. Och inte heller i förrgår. Nej, jag skulle nog behöva upprepa ”förr” över 475 gånger för att hamna rätt. Så länge får man egentligen inte vara utomlands utan att skattskriva sig på rätt ställe. Men vi skyller på pandemin. Och Maken. Han är betydligt mer harhjärtad än jag och kunde omöjligen tänka sig att sitta på ett flyg tillsammans med kreti och pleti, som man inte hade en aning om hur de hanterat avstånd och annat. Och förresten har det knappt gått några flyg. 333 mil i bil i ett nedstängt Europa kändes inte heller som ett alternativ. Stängda hotell och i vår bil får man slumra sittandes. Nej, vi är för gamla för sånt.

Men nu har vi tagit mod till oss. Av flera skäl. Barnbarnet som normalt huserar i vår lägenhet har sommarlov och kan häcka med sin fästmö i hennes bostad. Vi har en del saker som måste ordnas i Sverige och kläder som måste ersättas med nya. Va, finns det inte kläder i Spanien? Jodå, men inte med tillräckligt många ”X”. Åtminstone inte för Maken.

Till saken hör också att min Syrra avled för en dryg månad sedan och det medför en del pappershantering. Vidimerade underskrifter och annat. Begravningen hölls via videokonferens i lördags och Lillsyrrans son höll i det hela och hade ett jättefint och personligt tal. Vi var närmare 200 släktingar och vänner samlade digitalt.

Syrran har varit sjuklig de senaste 30 åren, med diabetes, nedsatt lungkapacitet, hjärtinfarkter och diverse följdsjukdomar. Hon blev själv förvånad över att hon lyckades passera 70 i februari. Men det var diabetesen med skenande blodsockernivåer som till slut gjorde att hon hamnade i koma medan hon tog en tupplur på soffan. Skiktröntgen visade på hjärnskador med ett framtida liv helt beroende av livsuppehållande behandling. Något som Syrran själv hade sagt att hon inte ville vara med om. Så allt maskineri stängdes av och några timmar senare tog hon sitt sista andetag.

Syrran har inte några egna barn och har, inte helt oväntat, testamenterat sina tillgångar till Lillsyrrans barn. De är i större behov av tillskottet än våra: systerdottern är ensamstående undersköterska och systersonen med fru är missionärer i Centralamerika. Plus att de stod Syrran närmre än våra under sin uppväxt.

Ytterligare en orsak till att vi är i Vasastan är att vi inte orkar krångla med att bli vaccinerade i Spanien. Förra lördagen fick vi vår första dos. Astra-Zeneca eftersom vi är 65+ och det innebär att vi inte kan få dos 2 förrän i slutet at augusti. Sen får vi vänta ytterligare veckor innan vi kan flyga tillbaka. Våra vindruvsklasar kommer att vara förtorkade russin innan dess.

Vi har handlat, lagat prylar och städat. Jag köpte till exempel en dator, som levererades igår. Min tio år gamla laptop meddelade plötsligt en dag att ”Operation system not found”. Sonen tyckte att den hade hållit ovanligt länge och eftersom jag helt sonika hade behållit min arbetsdator efter att ha slutat ett jobb 2014, hade den inte kostat mig några svindlande summor. ”Köp en ny, fast gammal”, sa han. Och då gjorde jag det.

Min nya laptop är någons uppfräschade jobbdator. Det tog mig en halvdag att installera det jag behöver och nu slipper Maken konkurrens på sin maskin. Och hittills, det vi säga 24 timmar, fungerar nygamla datorn utan problem.