Påhälsning

2021-02-05
Först ut var ett oväntat blombud. Några vänner här i Spanien uppmärksammade vår guldbröllopsdag med ett fång röda rosor. Ja, jag hade lagt ut en av våra sepiafärgade bröllopsbilder på sociala medier. Inte för att vi egentligen är särskilt bra på att fira. Det har hänt mer än en gång att vi missat dagen helt och hållet, men 50 år klämmer man inte av i brådrasket.

Samtida med budet var barnen och medföljare. Sonen hade bokat gemensam fredagsdrink över nätet. Vi har träffats på det viset tidigare. Ett fullgott substitut i dessa tider när vi befinner oss 333 mil ifrån övriga utan fasta planer på att ta oss norrut. Och som guldkant på bemärkelsedagen blev vi förärade med ett presentkort på Amazon. Man tackar!

Sonen föreslog att vi kunde använda kortet till min efterlängtade spishäll, men jag tror att Maken slog dövörat till när den kom på tal. Vad är köksprylar när det finns ficklampor. Han har sett en ny modell i fickformat med en styrka hela 14.000 lumen. Alltså fyra gånger starkare än den han redan har! Vi får väl se hur det hela utvecklar sig.

När jag gick upp på taket och tog ner tvätten hade mörkret redan fallit sedan någon timme tillbaka. Då märkte jag inte av några ytterligare besökare. På morgonen därpå blev vi varse om annat. I poolen låg det saker och guppade på ytan. Ute på konstgräset låg det annat och skräpade. Skräp närmare bestämt. Mitt på bassängbotten låg en spade. Kan det månne vara vår?

Jodå, visst var det vår spade. Några ungdomar, här och kommer mina fördomar till tals, hade haft roligt under natten. Men för oss var det inte lika skoj. Besökarna tog med sig våra cyklar. Två stycken med 24 växlar var. Låsta individuellt och tillsammans med varandra. Vajerlåset som höll ihop cyklarna låg avknipsat i rabatten. Det måste ha tagit en stund att forcera det låset. Som tack lämnade gästerna två dåligt pumpade bollar, ett padelracket med fodral och två rostiga sekatörer.

Guardia Cilvil-stationen ligger bara några kvarter från oss. Men där pekade polisen bara på ett anslag på flera språk, som angav att man bara tar emot anmälningar på spanska. Ta med egen tolk var budskapet. Enligt min erfarenhet kan ingen polisanmälan i världen, varken i Sverige eller annorstädes, trolla fram en eller två tillgripna cyklar. Oavsett anmälningsspråk. Så vi låter saken bero.

Om nästa påhälsning gjordes före eller efter bovarna, har jag ingen koll på. Men under natten blåste det in sand från Sahara. Utan att det regnat en enda droppe. Överallt låg det finkornig brun sand. I drivor. Det har tagit oss två dagar att få ägorna i hyfsad form. Takterrass, balkong, trappor, uteplats, parkering och bil är renspolade. Inomhus är det dammat och torkat.

Nä, nu släpper vi trevliga och otrevliga besökare och backar tillbaka till februari 1971 och några gamla telegram vi fick då. Avsändarna är efter alla år avlidna.

Må dagens lycka bliva livets!
Mostrarna i Småland

Om det artar sig till ”krig”
kyss varann och tig!
Ros-Marie & Christer

Lyckliga ni båda som får sova i samma låda!
Sven-Olof

Er levnadsfilm har premiär,
den gillas av censuren och barntillåten är!
Sam & Eva

Vi fick ett till. Från Makens bror som var ute på jobb. Han rattade en tankbil på väg mot Norge. Telegrammet löd kort och gott: ”Lycka till”. Min brorsa kommenterade: Vad synd att han inte hunnit i i Norge. Då hade det blivit billigare med en bokstav mindre.

Annons