Båtlinje 85

SL har startat en båtlinje med en liten färja som tuffar fram och tillbaka över Riddarfjärden. Själva sträckningen är i form av ett V; starten går från Kungsholms torg över till Münchenbryggeriet och därifrån till Klara Mälarstrand och sen tillbaka samma väg.

På min väg till jobbet hoppar jag på båten vid avgången kl 07:23 nästan varje dag sen starten den 11 januari. För jag hoppas att om vi är några som åker så kommer SL att fortsätta. Hittills har det varit lite tunnsått med passagerare. Som flest har det varit fem. Så jag hoppas att det är fler som upptäcker linjen.

Jag har ofta haft sällskap med en kvinna och idag kom vi i samspråk. Det händer inte på andra allmänna kommunikationsmedel i den här stan. Det var ja som kommenterade att man satt upp en ljusskylt med båtens avgångar. Och sen var vi igång. Hon beskrev sin väg till jobbet och jag min.

Kvinnan på båten jobbar i Uppsala och turen 07:23 passar precis ihop med Uppsalapendeln. Och vi var rörande överens som att SL borde permanenta båtturen. Själva färden över vattnet tar cirka 6 minuter och gör att jag slipper den tråkiga gångvägen längs järnvägsspåren över Riddarholmen.

Men jag tror att trafikplanerarna tänkte lite fel. Hälften av färjans sittplatser är borttagna. Istället har man skruvat upp cykelställ för att få cykelpendlarna att åka med. Det tror jag inte på. Jag som går vinner tid, men det gör knappast en cyklist. Och färjan går bara en gång i halvtimmen. Det tror jag inte att cykelfolket har lust att passa in i sin pendling. Dessutom kostar turen kuponger och många som cyklar har inte månadskort så då blir det en onödig utgift.

Själva båthållplatsen på Söder Mälarstrand ligger inte så bra till för min del. Mitt emellan två övergångsställen och utmed gatan är det staket. Så om ni ser en liten tant som korsar bilvägen med livet som insats och klättrar över staketet till kajen runt kvart över sju på morgonen är det bara jag. Bara för att slippa några extra steg.

Annons

Och jag som inte ens tycker om att ringa

– Det är Malin på Tele2-supporten.
– Hej! Jag har ett abonnemang hos er där surf ingå men sen några veckor tillbaka kopplar telefonen inte upp sig på mobilnätet.
-Okej, har du prövat med att starta om mobilen?

Det här samtalet kunde ha ägt rum, men jag hade det i mitt eget huvud innan jag ringde upp. Och kunde råda mig själv att starta om telefonen. Vilket jag gjorde och vips fungerade allt som det skulle.

Annars har jag haft en del duster med diverse kundtjänster den senaste tiden. ”Nu igen” tänker säkert några. Ja, jag är lite på när det gäller att ge återkoppling. Eller kritik, eller att gnälla i största allmänhet. Tvåan, det vill säga dottern, tror sig veta vad jag kommer att sysselsätta mig med efter pensionering.

Först var det ICA-kuriren. Okej, som det är tantvarning att prenumerera på. Den kommer lite hipp som happ och när den kommer är den oftast i söndertrasat skick. Men plötsligt ramlade den ner i brevlådan inplastade, hel och fin. Vadan detta? tänkte jag. Men när jag öppnade förpackningen insåg jag att det var för att man bifogat en räkning. Så jag ringde upp kundtjänsten.

– Hej, det här är Fredrik. Vad kan jag hjälpa till med?
-Jo, jag är prenumerant och jag stör mig på att tidningen är så trasig när jag får den. Varför kan den inte alltid levereras inplastad? Inte bara när en räkning är med.
– Om tidningen är trasig ska du klaga hos leverantören. Alltså den som lägger tidningen i din brevlåda. Inte hos oss.
– Okej, men vem är det som levererar?
– Det är lite olika. I somliga fall är det posten, i andra fall Bring.
– Men hur är det i mitt fall, jag har postnummer 111 22.
– Det har vi inga uppgifter på. Får du tidningen tidigt eller sent på dagen?
– Hur ska jag kunna veta det? Jag är inte hemma på dagtid.
– Då får du väl kontakta båda och höra vem som sköter utdelning. Ta hand om dig!

Sa Fredrik och vi la på. Ta hand om dig själv, tänkte jag och bestämde mig för att säga upp prenumerationen.

Nästa anledning till kundtjänstkontakt var min beställning hos Bokus. Som anlitar både DHL och Bring. Bokpaketet gick inte ner i brevlådan så jag fick en avi med uppmaning att hämta ut leveransen på ett närliggande utlämningsställe. Vid första försöket hade inte böckerna kommit fram, trots att avin påstod att de var klara för hämtning det datumet. När jag kom två dagar senare, lämnade jag fram avi och legitimation.

– Vem är Lars? undrade killen bakom disken.
– Min man. Hur så?
– Hans namn står på avin. Då måste du ha med hans legitimation också.
– Det var det dummaste! Det är jag som beställt böckerna. Ingen annan. Varför står hans namn på avin?
– Inte vet jag, men reglerna är så.
– Står det Lars på paketet, också?

Till slut fick ut mitt paket eftersom paketet bara hade mitt namn på etiketten. Rättstavat till skillnad mot på avin. Jag skrev ett mejl till Bokus, som lovade att ta Bring i örat.

Jag skulle kunna dra några fler duster. En verklig med Tele2, men den låter sig nästan inte beskrivas.

Är det försent att lista 2015?

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Köpte en lägenhet. Jag har aldrig ägt en bostad i hela mitt liv. Bara hyrt. Och att den köpta bostaden håller på att byggas på spanska Costa Blanca är inte heller fy skam.

Genomdrev du någon stor förändring? Egentligen inte. Om man inte räknar att jag tog mig i kragen och började går till och från jobbet igen. Jag kom av mig när jag bröt benet i maj 2014 och började nytt jobb i augusti samma år.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, inte nära vänner. Folk i min ålder är garanterat obefruktade och mina barn och deras kamrater har passerat 40.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Inget, 2015 går till historien som en enda grå sörja.

Dog någon som stod dig nära? Nej, det enda dödsfallet jag kan erinra mig på rak arm är pappan till en av Makens tidigare arbetskamrater. Han ringde nämligen, arbetskamraten alltså, och undrade om Maken var intresserad av att adoptera. Nu när han var faderlös.

Vilka länder besökte du? Spanien, Spanien, USA, Grekland, Danmark och Spanien igen. Det är möjligt jag missat något.

Bästa köpet? Lägenheten? Vet inte ännu om det är ett bra köp, så det får bli mina nya vinterkängor. Fungerar hur bra som helst på halt vinterväglag.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Massor av småsaker. Jag är ganska glad av mig normalt, men inget som jag kan säga stack ut.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Jag skulle helst vilja ha råd att sluta jobba redan till hösten. Inte en mörk vinter till om det går att undvika.

Vad önskar du att du gjort mer? Värnat mer om min hälsa. Gått mer, fortare och längre.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit och druckit.

Favoritprogram på TV? Downton Abbey. Tveklöst.

Bästa boken du läste i år? Det har mest blivit underhållningsläsning, som jag inte har lagt speciellt på minnet. Därför får det bli senaste månadens bästa: Kvinnan på tåget.

Största musikaliska upptäckten? Jag är lite dålig på musikfronten sen vi gjorde oss av med bilen, så jag drar till med Adele. Även om jag upptäckte henne tidigare än så.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Att jag överhuvudtaget har ett jobb att gå till. Och fick möjlighet till ett nytt arbete efter att ha passerat 62.

Största framgång på det privata planet? Det har rullat på ungefär som det brukar. Fortfarande gift med samma man. Vi brukar förklara det med att det är ingen annan som velat ha oss. Inte sen 1971.

Största misstaget? Jag hänger inte upp mig på småsaker och inte på större saker heller. Så jag kommer helt enkelt inte på något.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Samma jämna humör som alla andra år när det inte inträffat något som sticker ut.

Vad spenderade du mest pengar på? Mat, dryck, boende och sparkonto. Typ.

Något du önskade dig och fick? Jag har inga önskningar. Det jag tycker mig vilja ha köper jag själv. Om jag har råd.

Något du önskade dig och inte fick? Smalare midja, spänstigare gång, klokare hjärna. Listan kan bli lång.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Minns inte. Firar inte.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Det var ett j*kla tjat. Massor av saker förmodligen.

Vad fick dig att må bra?  När jag lyckats lösa en knepig uppgift på jobbet. Ja, jag har lite mindervärdeskomplex.

Vem saknade du? Jag tänker inte på det viset.

De bästa nya människorna du träffade? Flera omtänksamma medmänniskor. Både på arbetet och på fritiden.

Mest stolt över? Att jag fortfarande kan lära mig nya saker. Även om det tar emot mer och mer för varje år som går.

Högsta önskan just nu? Fred på jorden? Eller är det att ta i?

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Förmodligen ingenting. Den här gamla hunden tycker sig redan kunna sitta. Och det bekvämt.

 

Egen tid – egentid

Det var ett tag sedan jag hade det, alltså tid för mig själv. Fri att göra vad jag vill. Men idag uppstod ett vakuum. Maken har tjatat om att han vill se Tarantinos The Hateful Eight. ”Ja, gör det” har jag sagt. ”Men räkna inte med att jag följer med”. Nej, för jag tycker att Tarantinos filmer är alltför våldsamma.

”Äsch, se det som balett” säger Maken när jag tycker att knivslagsmålen i Kill Bill frossar i blod. Men inte har jag lust att betala för att sitta och och blunda mig igenom en flera timmar lång föreställning.

Svärsonen däremot ser gärna dylika rullar. Och förvånande nog anmälde Tvåan sitt intresse. Jag som trodde att dottern min var känsligare än jag. Biljetter köptes till en av dagens föreställningar och jag fick uppdraget att ta hand om barnbarnen medan deras föräldrar roade sig.

Men så bestämde sig Sally för att sova hos en kompis. Och Stella är så stor att hon kan ta hand om sig själv. Därför är jag nu lös och ledig och kom att tänka på min lilla blogg som jag inte besökt på långliga tider.

Tiden har liksom gått åt till annat. Två barnbarn spenderade tre veckor hos oss. Och då fylls den lediga tiden med mat. Handling, lagning och uppröjning. Om och om igen. Folk i nedre tonåren äter så ofta det finns möjlighet, tycks det som.

”Men om de är så stora kan de ju hjälpa till” sa en på jobbet när jag beklagade mig. Visst skulle de kunna göra det, sa jag och insåg att jag var alldeles för lik min mor. Det går fortare om jag gör det själv. Och jag slipper vara arbetsledare åt motvilliga medarbetare. Plus att de förmodligen skulle röra till det i köket. Alldeles förskräckligt.

Och i tre veckor var min dator ockuperad av en engagerad Minecraftare. Som spelade och skypade med kompisar i Sverige och Spanien. Det var bara på nåder jag kom åt tangentbordet.

Men nu är både dator och köksbord mina. Och ett par timmar till är tiden min och då gör jag precis som jag vill. Till exempel letar upp en oläst bok och kryper upp i soffan.