Jag har resignerat. Gett upp totalt. Det är ingen idé att knyta knut på sig, de äter i alla fall inte. Och då är det nästan värre att ha knutit knut på sig. För då känns det att det är mig personligen som de små liven dissar. Och så vill jag inte ha det.
Hemgjord pizza? Inte bra. Hemgjord lasagne? Rent av äckligt. Och till frukost köper jag den oförskämt dyra persikoyoghurten. Även kallad Älsklingyoghurten. Efter två skedar tar det stopp. Ska du inte ha mer, undrar jag. Nej, säger hon. Det är bara persikobitarna jag gillar.
Och den grekiska yoghurten med honung äts så försiktigt. Det gäller att skrapa av själva honungen utan att få med sig alltför mycket av yoghurten.
Hädanefter blir det pannkaksfrukost till barnen på helgerna. Lunch: Coops Pizza Capricciosa där jag pillar bort svampbitarna. Och middag äter vi på Donken.
Inte så hälsosamt, kanske. Men bra för nerverna. Mina, framför allt.
frktjatlund 
Tro mig – de kommer att överleva. Vissa blir till och med gourmeter i vuxenlivet!
Det låter som du fattat ett bra beslut. Allt för att lugna nerverna.
@agnes: Jo, jag vet. Dotterna var världens matstrejkare som liten, men någonstans i övre tonåren svängde det.
@#1: Vi tog Donken till lunch och pizza till middag. Och det var också lugnt.