Planen var att jag skulle sova ut ordentligt idag, men det sket sig någon gång vid sextiden i morse, när min hjärna började väva konstiga drömmar. Jag drömde att jag opererade hjärnan på Makens bror. Inte på den brodern som fått en stroke och blivit opererad i verkligheten, utan den andre. Han hade fått en hjärnblödning och ville absolut inte in på sjukhus och då fick det bli ett ingrepp av mig på vårt köksbord. Det gick inte alls bra och då bestämde jag mig för att vakna.
Så är det nästan alltid när jag har tillfälle att sova länge. Idag hade det varit läge eftersom vi är barnfria sedan igår kväll. Då lotsade Maken barnen ut till Arlanda och såg till att de kom med kvällsplanet till Malaga.
Tre månader med två tweens tar på krafterna. Även om de är snälla och välartade. Ja, till och med plockar av matbordet efter sig, så blir det en massa extrajobb. För disken diskar inte sig själv och tvätten tvättar inte heller sig på egen hand. Och är det något barnen är bra på så är det att hela tiden ta fram nya dricksglas och att slänga kläder på golvet. Oftast. Och ber man dem att plocka upp kläderna så hamnar plaggen i smutstvätten.
– Men hallå! Ett par jeans behöver inte tvättas efter en dag. Försöker jag.
– Om ni nu är så duktiga på att plocka bort era frukosttallrikar, varför ställer ni inte dem i diskhon och spolar vatten i dem. Annars torkar yoghurten och då blir de så mycket jobbigare att diska.
Men de argumenten biter inte alls. Och efter ett tag lägger jag ner tjatet.
Packningen blev en historia för sig. My har en jätteväska och hon skulle absolut ha med sig allt. Inklusive vinterkläder. Och tre handväskor. Väskan med innehåll vägde drygt 25 kg. Maken tog fighten och tvingade henne att välja bort diverse pinaler så vikten inte översteg 20 kg. Det var som att se en sån där sjuklig samlare, som visas på obskyra tv-kanaler. ALLT var lika viktigt att få med sig. INGET gick att avstå ifrån.
Jag orkade inte med bråket utan uppfann ett möte på jobbet, som jag måste vara med på. Och 9:30 mötte jag för den goda sakens skull Pia i hennes rum och vi diskuterade bland annat gårdagens produktionsstörningar.
Lagom tills jag var hemma igen var det dags för Maken och barnen att ge sig av. Och igår morse stekte jag mina sista pannkakor för några månader framöver. De ska vara i Spanien över sommarlovet. I höst får vi se hur det blir. Om de blir kvar där eller kommer till Sverige igen. Det vet man aldrig. Och om man vet, så är det ändå inte säkert att det blir så. Ändå. För de kan ändra sig i nästa ögonblick. Det har hänt flera gånger tidigare.
frktjatlund 