För 15 år sedan hände det att vi bråkade. Förlåt, vi diskuterade, ofta och högljutt, men aldrig om pengar. Det fanns helt enkelt inga pengar att bråka om. Utgifterna och inkomsterna tog ut varandra och om vi inte passade oss väldigt noga så gick vi på minus. Och ett underskott tog det evigheter att ta sig ur.
Under årens lopp har saker förändrats. Våra inkomster har ökat och våra utgifter har minskat. På senare tid har de stora förändringarna på kostnadssidan varit när vi gjorde oss av med bilen, en stor minuspost, plus att brandkårsutryckningarna för att rädda upp Treans ekonomi, har upphört. Så gott som.
Det här har skapat ett överskott och där kommer diskussionerna in. Ju mer pengar desto fler synpunkter har vi på vad vi ska göra med slantarna. Maken spenderar gärna och jag håller emot. Eller är snål, om Maken får bestämma.
Som för en månad sedan, när barnbarnen skulle sova här. Då fick han för sig att vi skulle ha hummer. Det hade undsluppit Noa att hummer är det godaste han vet. Och what ever Noa wants, Noa gets är en gyllene regel för somliga.
Fyra humrar á 470 kr på Melanders fisk var inga problem. Köp det på hemvägen, tyckte Maken. Men det tyckte inte jag och köpte blåmusslor istället. Två nät på Ica för 80 kr. Och barnen var lika glada för det.
Igår däremot blev det hummer för barnbarnen. Det var dags för övernattning igen och nu är den importerade hummern billig. Men det där festliga kom liksom av sig något och det var fredagströttheten plus Makens och Hans Majonnäs fel.
– Det här är gott till hummer, sa han och la upp en klick på Mys tallrik. Varvid hon började stortjuta. Hon ville verkligen inte ha majonnäs.
– Du behöver inte äta den om du inte vill, försäkrade Maken.
– Men jag vill inte ha den på tallriken, hulkade My och sköt fatet ifrån sig.
Då rann sinnet på Maken.
– Då ska du inte ha någon hummer, sa han och puttade till tallriken så hummern for ut över köksgolvet.
Lugnet la sig så småningom och vi åt kvällsmaten under ordnande former. My med hummern på en ny tallrik. Utan majonnäs.
Nästa gång blir det havregrynsgröt.
frktjatlund 
Hög igenkänningsfaktor! För två år sedan hade vi god ekonomi och visste inte riktigt hur vi skulle spendera, det blev många antikmässor och dyrare och dyrare prylar kom hem. Inte blev vi lyckligare för det. Så köpte vi lägenhet och nu har jag inga som helst problem att veta vart pengarna ska gå. På något sätt känns det lugnare att inte ha något överskott och mera prylar behöver jag inte. Likadant med oss, jag har blivit diplomat, fast vi båda har kort stubin, pengar bråkar inte vi heller om.
Så är det, man kan inte mer än äta sig mätt om man säger. Prylar är oftast bara roliga när de är nya.