Joels dödsannons finns i dagens DN. Begravningen blir i mitten av nästa månad och här i stan. Jag var beredd att åka till Skåne eftersom han där bott de senaste tio åren.
Obduktionen är avklarad men resultatet dröjer. Inte för att det spelar någon roll, konsekvenserna är ju de samma. Men det känns som några lever på hoppet att någon fysisk defekt påskyndat effekten av självmedicineringen.
Tänk er tre bröder: Klasse, Hasse och Lasse. Alla tre fick tre barn och alla tre har förlorat ett. De barn som Hasse och Lasse förlorat har jag skrivit om, men inte Klasses. Han är mycket äldre än bröderna Hasse och Lasse och hans förlust inträffade inträffade tidigt, någon gång i slutet av 70-talet.
Klasses Kristoffer gick på KTH och en pubkväll kom han ihop sig med några kurskamrater. I ilskan bestämde han sig för att dra därifrån och trots ett antal öl tog han bilen hem. Det var inte bra, särskilt som han blev stoppad av polisen och blev av med körkortet. Något som han visste skulle få pappa Klasse att gå i taket.
Polisen hjälpte honom att få tag i en taxi. Istället för att åka hem bad Kristoffer chauffören att köra ut till Stora Essingen. Ner till vattnet. Som var is eftersom detta utspelade sig på vintern. Taxin vände och körde tillbaka till stan, Kristoffer klev ut på Mälarens is och vid isrännans öppna vatten slutade hans fotspår.
Nej, nu börjar jag gråta.
Tänk att vara så rädd för pappans reaktion att man hellre tar sitt liv!
Så otroligt sorgligt. Jag vill inte att han sån’t här ska hända.
Nu förenklade jag historien något. Det var inte bara pappans förväntade reaktion, som fick honom att gå ut på isen. Även om det var tungan på vågen.
Men borta är Kristoffer lika fullt.
Det låter nästan osannolikt tragiskt. Har de kunnat stötta varandra?
Men herregud så förfärligt! Stackars, stackars alla.
När Kristoffer försvann hade vi inte så mycket kontakt med Klasse. Men det har bättrat sig med åren och när Trean dog var Klasse väldigt deltagande. Hasse och Svägerskan var glada att de var med oss när de fick beskedet. Några som vet vad det handlar om.
Ja, det är märkligt att alla bröder gått miste om varsin son.