Ja, hösten är här. Åtminstone på natten. Det känns lite väl kallt med bara ett påslakan när temperaturen kryper ner till 16. Jag vaknade till ett par gånger i natt av att jag småfrös, så imorse åkte täckena fram.
Apropå temperatur införskaffade vi en pryl, som vi inte ägt på år och dar. Den vi hade en gång i tiden gjorde vi oss av med för en massa år sen. Den användes på barnen. Mest för att ha några siffror att komma med när man kontaktade sjukvården. Apoteket fick ta hand om den, eftersom det var en kvicksilvertermometer.
Vi köpte alltså en sprillans febertermometer. Vi stod och velade mellan två olika typer: en pistolliknande historia som mätte på avstånd, med IR-teknik, och en annan som man tog i örat.
”Vi tar den med pipen i örat” sa jag. Och givetvis trodde Maken att det var priset som var motivet. Alltså den som jobbade på avstånd var en hundring dyrare. Men jag föll för texten på förpackningen: ”Die Nr 1 die von Ärzten empfohlen werden”. Vem kan ifrågasätta tyska läkare?
När vi kom hem kollade jag tester på nätet och kände mig triumfatorisk, när mitt val dessutom visade sig vara bäst i test.
Den nya är en modernare variant än vår från 1970-talet. Man tar tempen i örat och inte i rumpan. Det går sekundsnabbt och man behöver inte vaselin heller.
Första dagarn tog vi tempen morgon, middag och kväll. I samband med det upptäckte jag något som störde min självbild. Tidigare har jag hävdat att myggorna föredrar Maken framför mig eftersom han är varmblodigare än jag. För så var det förr. Och jag kan fortfarande inte sitta för nära honom. Han känns som rena kaminen.
Men jag fick tji. Varje gång vi testade, hade han en kroppstemperatur som var en grad lägre än min. Jag hade stadigt 37,4, trots att jag alltid trott mig ha 36. Men å andra sidan hade jag en gång i tiden extremt lågt blodtryck. Och 39 i skor. Något som inte alls stämmer längre.
Ja, det är nog bara yttertemperaturen som går nedåt numera. Endera dan åker nog också gasolkaminen fram igen. Samt strumpbyxor och tjockkofta.
frktjatlund 