En gång, när vi promenerade i den torrlagda flodfåran mellan kusten och vår huvudort, slog en märklig lukt emot oss. Jag säger lukt och inte doft, för det luktade både konstigt och illa. Vi tog oss uppför flodbanken och kikade ut över fältet som bredde ut sig norrut. Jodå, där rörde sig hundrtals getter lite lojt i värmen.
Vi ser honom då och då, herden med sina getter och två vallhundar. De förflyttar sig mellan de åkrar som för tillfället inte är upptagna av odlad gröda. Ibland passerar de landsvägen och bilarna får vackert lämna förtur. Det hela känns som en genuin bild i landskapet.
Maken och jag är lite oense om skocken innehåller getter eller får. Jag tror att det handlar om det förra, så lite ull som de verkar ha. Eller så är de alltid väldigt välklippta.
Ibland, när vinden ligger på från väster, känns lukten ända hit. Det har hänt att jag vaknat och undrat över andedräkten på mitt sovsällskap innan jag fattat att stanken kommer utifrån.
Igår kväll kände jag lukten redan när vi satt i soffan och tittade på en tramsig Netflix-film. Och hela natten låg vinden på från fel håll. En glad sak i sammanhanget är att jag kan konstatera att jag ännu inte drabbats av Corona, eftersom luktsinnet helt klart fungerar som det ska.
På morgonen vände vinden till sitt vanliga NNO. Och jag kan djupandas igen.
frktjatlund 
Den typen av problem gillar jag. Får eller getter? Rådjur eller hjort? Då är livet på en bra nivå. Mitt luktsinne har inte helt återkommit (nej, det försvann långt före coronan, snöts ut i någon bihåleinflammation) så jag störs ytterst sällan av lukter. Men lite har kommit tillbaka, så jag blir glad om jag känner att jag luktar svett eller att soppåsen är full. (Också glädjeämnena ligger lagom och bra nivå) 😉
Två kommentarer från min googleikon tillåter inte wordpress.
Jag har besvärats med alltför bra luktsinne hela mitt liv. Ibland har det varit en ren förbannelse. Med åldern är det dessbättre inte lika besvärande.
För 30-40 år sedan, hade jag kunnat ta anställning som knarkhund. Eller i alla fall brandvakt. Jag kände allt långt för andra, så folk kunde ropa på mig och fråga om jag kände brandlukt … fast tur kanske, hade väl blivit avlivad som kass knarkhund.
Samma med ljud. Jag hörde allt… och nu? ”HÖR du inte att tvättmaskinen piper ”färdig’?”
”Hör du inte att det piper från kylen att dörren är öppen?” Nej, jag slipper alla pipljud, men slipper inte det jobbiga när hörapparaterna tar upp alla ljud jag inte VILL höra.
Jag kan tydligen bara svara en gång på ett och samma inlägg?
@bloggblad: Samma här vad gäller ljud. Jag hör inte lika bra som tidigare. Och har svårare att avgöra varifrån ett ljud kommer. Jag tror att det beror på att det ena örat funkar lite sämre än det andra. Och i unga år var min syn bäst i test. Jag vann alltid när det var tävling om att identifiera ankommand busslinje. Nu går det inte alls lika bra, inte ens med glasögon.
Enligt expertis ska kvinnor i 30-årsåldern ha bästa näsorna. Sen går det oftast utför.