Brorsans fru jobbade på omsorgsnämnden och hade ansvar för ett antal utvecklingsstörda. Hon trivdes med sitt jobb, men hävdade alltid att hennes arbete skulle vara så mycket lättare om det inte fanns utvecklingsstörda.
I mitt jobb sysslar jag inte med utvecklingsstörda utan Användare. Och de kan vara störda. Kollegan Åke har gjort det lättare för sig. Han koncentrerar sig på dataprogram som inte har några mänskliga användare. Program som startas och stängs på bestämda tider och går, som processer i bakgrunden. Inte som mina program, där människor sitter och fipplar lite som de vill och man vet aldrig vad de kan hitta på. Plötsligt kan ett program som sett likadant ut i fem år, löpa amok bara för att, magra Merja aka Finska Pinnen, på Call Centret gör något totalt oväntat. Och som ingen har lyckats med tidigare i historien.
Maken har inte några användare. Och inte heller några patienter. Han har Hyresgäster. En Hyresgäst är ungefär som amerikanske presidenten; en gång Hyresgäst – alltid Hyresgäst. Nästan varenda månad hör jag kommentaren Det där är en av mina Hyresgäster, när jag läser om någon i tidningen. Och då kan det vara 100 år sedan människan bodde i Makens ansvarområde.
Gustaf Skarsgård är en Hyresgäst. Visserligen hyrde han bara i andra hand under en kort period, men ändå. Paul Hansen, DN-fotografen som brukar kamma hem diverse utmärkelser för sina foton är också en Hyresgäst. Trots att han flyttat till Heleneborgsgatan för flera år sedan.
Förra helgen fick en författardebutant lysande recensioner i tidningarna för sin bok Korparna.
– Det är en av mina Hyresgäster, sa Maken. Som om det var hans förtjänst att boken fick beröm. Sen kröp det fram att Bannerhed inte bott här särskilt länge och att han var avflyttad till Timmermansgatan.
frktjatlund 
Alla vill vi tillhöra någonting. Man tycker att det ska räcka med familjem men så är det oftast inte. Lika bra du låter honom känna tillhörighet med sina hyresgäster.’Undrar vad jag ska känna mig inne i för kultur? Blir ju sk Sjukpensionär i juni. Kan det vara något. Måste fundera över det. Låter så svårt att falla in i den gruppen.
En period i livet hade jag kunder. Nu lät det som prostitution, men det var en livsmedelsaffär. Butiken hade hållit sig mycket snyggare och prydligare om inte kunderna hade plockat saker ur hyllorna och krävt uppskivning av långa medvurstar. Min kompanjon och jag pratar fortfarande efter 15 år om dessa kunder vi hade.
Anställda har jag haft mycket att göra med, utan att de har varit mina anställda.
Medlemmar är en annan grupp jag har mycket kontakt med.
Jag förstår nu att jag i största delen av mitt liv sysslat med folkgrupper.
Jag har studenter.
Jag har ledare. Inte egna alltså som leder mig utan en hel organisation full av. Dom är också min läsekrets. Eller borde vara. Ibland får vi tips om kända människor som började sin bana som ledare. Ett par gånger har vi upptäckt i sista stund att det visserligen stämmer, men i fel studieförbund. Då är de förstås lika lite värda att bry sig om som hyresgäster i andra hus och kunder i andra butiker och studenter på andra universitet.
Medlemmar är nästan det besvärligaste man kan ha. De nöjer sig inte med att få köpa saker eller tjänster eller att få bo eller jobba eller få lära sig. De vill bestämma. Det är läskigt.
Innan jag tackade för mig och lämnade det senaste jobbet, som varat 20 år, hade jag Vårdtagare. Visserligen ansåg våra chefer att det var Brukare, men vi som hade närkontakt med personerna i fråga använde alltid ordet Vårdtagare. Dom dyker då och då upp i vår lokaltidning men i mindre roliga sammanhang, nämligen under rubriken Döda.
lisbeth: Pensionärsjävlarna verkar i alla fall ha rätt kul.
rutan: När jag var postkassörska hade vi inte kunder, utan patienter. Särskilt när det var pensionsdags. Då var det rena kalabaliken innan vi öppnade. Värst var det i Aspudden.
ullah: Ha, ha! Det låter nästan som en åkomma, när du säger det på det sättet. Jag har herpes, typ.
annaa: Javisst! För bestämma vill man ju göra själv. Inte ska medlemmar komma här och komma. Då får de vända sig till ett annat förbund.
cici: Apropå rubriken Döda, brukade mamma ofta säga: Oj vad många som slutat röka, när hon vände upp dödsannonserna.
FrkT: det är det.