Sommarens fästligheter

För ett tag sen tittade jag på ett inslag på CNN. Det handlade om tics och jag blev mer och mer förvirrad. Det lät som nervryckningar spred sig som en löpeld över hela amerikanska östkusten. Det hela klarnade när jag fick se en bild på fenomenet.
tick
Tvåan och Stella vaccinerade sig mot TBE och borrelia i veckan eftersom de ska tillbringa sommaren i Afrika (torpet i Sörmland). Vi har ett nervöst förhållande till fästingar i vår familj. Varje sommar, när barnen var små, hyrde vi hus i Skärgården och varje kväll groomade vi med varandra. Vi kollade igenom platser där de små odjuren kunde gömma sig, knäveck, armveck och alla möjliga och omöjliga veck inspekterades.

En som alltid verkade gå fri från angrepp var Tvåan. På sensommaren, när hon var fem år blev hon dålig. Hon fick långvarig feber och magrade. Pinnig var hon redan förut och nu blev jag tvungen att tänka på vad jag satte på henne för kläder. Annars kunde inte äldre damer låta bli att kommentera henne.

Vi var på alla möjliga undersökningar utan att man kunde ställa någon diagnos. Febern gick över, men plötsligt en morgon vaknade Tvåan med halvsidig ansiktsförlamning. På Sachska menade läkarna att hon förmodligen haft en öroninflammation och att förlamningen skulle försvinna.

Förlamningen försvann, men jag började se att hon skelade med ena ögat när hon var trött. Till sist ”trillade” ögat in helt och hållet i ögonvrån. Ögonläkaren konstaterade att nerven som styrde ögonrörelserna var skadad och det fanns inget man kunde göra. En operation var bara kosmetisk, ögat skulle förbli oanvänt och i praktiken innebär det att hon är enögd.

Först 20 år senare läste jag om sambandet mellan fästingbett, borrelia och ansiktsförlamning. Visste man inte det när Tvåan var liten? Tog man de blodprov, som kunde visa på borrelia? Jag kontaktade Sachska, men det lät som världens apparat att ta fram så gamla journaler så jag gick inte vidare med det hela.

Tvåan lider av sin enögdhet. Hon har svårt med avståndsbedömning och det komplicerar så enkla saker som att mata Stella. 

Jag kan inte minnas att det fanns vaccinationskampanjer på 70-talet. Men det är bra att vakenheten för problemen är mycket större idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s