Dagens utläggning

Semestern med nätter borta och några mellanlandningar hemmavid får konsekvenser. Det blir lite si och så med rutinerna. Som det här med att skifta lakan på lördagar. Jag har ingen koll på när jag gjorde det senast, så därför bytte jag underlakanen idag. För säkerhets skull trots att det inte är lördag. Där tog jag ut svängarna!

Och det fick mig att fundera över sängkläder och framförallt påslakan. Vem uppfann dem och var? Och när kom de till Sverige? Jag har googlat och till och med bingat på saken utan att komma fram till något resultat.

Själv minns jag att Modern köpte våra första någon gång i början-mitten av 1960-talet. På postorder någonstans och i krokarna när hon och Styvpappan gick skilda vägar. Innan dess var det enkellakan som gällde. Med någon form av bård eller broderi för att skilja under- och överlakan åt.

Moder var totalt rudis på att sy så hos oss var det bård på överlakanen. Färdigköpta. Örngotten, som hörde till hade samma typ av bård. När påslakanen gjorde entré degraderades överlakanen till underlakan och bården bäddades i fotändan. Med avigsidan upp.

Våra påslakan var ganska fula. Tyckte jag. Mammas smak och min sammanföll väldigt sällan. Konstiga blommönster, gärna kombinerat med ränder, i alla möjliga färger. I regel satt lakansöppningen på långsidan vilket gjorde det ganska lätt att byta lakan. Men i gengäld fanns det ett antal bomullsband, som man måste knyta ihop med rosett, utmed båda sidor om öppningen.

Men det såg betydligt fräschare ut med påslakan än med vinröda vaddtäcken. Speciellt som det fanns brännmärken och fuktrosor på somliga. Så småningom kasserades täckena till förmån för istoppstäcken i syntet. Fast jag trodde länge att det hette isotoptäcken. Det stod ju så på förpackningen.

Nu föredrar jag duntäcken i påslakanen; ett tunt för sommarbruk och ett tjockare för kallare nätter. Istoppstäcken känns så elektriska och andra syntettäcken påminner för mycket om gamla vaddtäcken.

Och nu ska jag krypa ner under sommartäcket. Om jag pallar. För värmen. Annars sover jag utan.

Annons

6 reaktioner till “Dagens utläggning

  1. Jag minns mycket väl de randiga påslakanen med blommor på. Vi hade några vita med rosa ränder och rosor på.
    På tal om dina ”isotop”-täcken, så trodde jag att det hette is-topps-täcke. Du fattar att jag inte fick ihop det…

  2. Jag fick mitt första norska duntäcke runt 1960. Då fanns det inte påslakan att köpa i butik, åtminstone inte i Uddevalla, så det köptes tillsammans med täcket. Ett vitt med litet invävt mönster i blått och rött, det höll i många år. Så gjorde även det första som köptes inom landet, även det med vävt mönster, snygga rutor.

    Ett väldigt vanligt mönster från sent 60-tal var ett långrandigt, fanns i grönt, brunt, rött och gult, som jag minns, med vita ränder. Hängde med i många år det mönstret, en gång såg jag en dansgrupp som sytt upp kjolar av just det tyget, alla färgerna, de dansade ryska danser och jag stirrade bara på lakansväven i kjolarna, tyckte det var så sorgligt lågbudget.

    Jag tror de där påsydda bårderna var lite moderna ett tag också, även om man sydde själv. När min kusin gifte sig 1956 sydde modern lakan åt henne, med påsydda bårder i lila, den modernaste av alla färger det året, även brudklänningen med getingmidja och kolossal vidd i kjolen var i den färgen. Tror även det diskreta monogrammet var i lila.

  3. 70-talspåslakan är eftertraktade bland sykunniga unga tjejer. Jag har sett flera gånger på den typen av mässor som har ett retro- och/eller återbrukstema, påslakan omsydda till kläder. Oftast fina barnkläder.

    Lite skäll har jag fått för att jag har slängt allt i den vägen, utom ett.

  4. Men Rutan och Kvinna, 70-talspåslakanen varken slängde man väl eller lade på hög, de slet man väl ut? Det är ett nytt påfund att man slänger lakan innan de är utslitna. Alla mina lakan har gått ett sista varv som fönstertrasor, inte har det funnits något kvar att sy barnkläder av. Enligt SCB:S statistik så har framförallt konsumtionen av inredningstextilier, inkluderande lakan, skjutit i höjden något alldeles enormt bara de sista tio åren.

    Gamla vita enkellakan höll mycket längre, jag har ju vänner som ärvt sin mammas ”brudkista” i stort sett orörd därför att den aldrig togs fram, det fanns nog för en hel familj att slita på bland det ärvda. Och sedan kom ju påslakanen.

    Gamla vita lakan med spetsar sydde jag blusar och skjortor av på 70-talet. Gamla bolstervarstyger har det ju också sytts fina plagg av. Men jag skulle nog ha väldigt svårt tänka mig att klä någon i de grälla 70-talsblommorna och ränderna. Det ligger för nära.

  5. @#1: Då var det kanske inte bara Modern som hade konstig smak. Hela 60-talet var drabbat.

    @annaa: googlar man på bilder över påslakan, finns det hur många bilder som helst på vad folk gjort med gamla lakan. Inklusive kläder. Gardiner, dukar, väskor, mattrasor, stolsdynor och fönstertrasor har det blivit av mina. Men aldrig kläder.

    @kvinna,tt: Min dotter är också tokig i 60-talsprylar, men textilier är nog knepigt att få tag i. Just för att man slitit ut dem.

    @rutan: Här i stan vet jag inte ens om det finns den typen av vintage. Och om det finns är det säkert svindyrt.

    @annaa: jag tror att folk köper nya lakan trots att de har fler än de behöver. Jag får verkligen utöva självbehärskning för att inte köpa några nya. Linneskåpet är redan knökfullt som det är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s