När jag var 15 kunde man gå till arbetsförmedlingen och få ett jobb. Inte precis få ett jobb, men man kunde titta på listor med lediga platser. Arbetslöshet, det fanns inte i sinnevärlden. Ville man jobba, så fanns det jobb. Till och med sommarjobb.
Ett sommarlov gick jag till arbetsförmedlingen och på listan över sommarjobb stod det:
"Lunchvärdinna önskas tre veckor i juli. Arbetstid 7:30-15:00. Kontakta Ann-Marie Carlsson"
Det gjorde jag och blev erbjuden jobbet på Enskilda Bankens lunchrum och fick 4:50/timme för besväret. Jag lärde mig en massa på de där veckorna. Till exempel att tjejen, som gjorde precis samma jobb som jag hade 50 öre mer i timmen "bara för att hon jobbat där en sommar tidigare". Att Direktionen åt i egen matsal, mycket finare än den jag jobbade i. Med riktiga servitörer.
Men framför allt vad man skulle undvika. Som den berusade kocken. Eller pytt i panna. Den var verkligen hänt i veckan. Ännu värre: stuvad pytt i panna, sista utposten i en pytt i pannas liv. Var den dessutom gräddstuvad av en berusad kock kunde vad som helst ingå.
Vi lunchvärdinnor sprang som skållade råttor. Först skulle borden dukas och brödkorgarna placeras ut. Det var bordsservering som gällde, med ett par olika rätter att välja mellan. Bankpersonalen åt i olika omgångar och vi dukade om borden efter varje skifte.
Lunch ingick, men efter att ha burit in och ut dagens olika rätter var jag inte minsta sugen på mat framför allt inte på att gå in på den berusade kockens domäner.
Efter tre veckor hade jag dessutom lärt mig att restaurangbranschen inte var något för mig.
frktjatlund 