Självplågeri

Den här onsdagen var nästan som vilken onsdag som helst. På förmiddagens styrgruppsmöte hängde hjärnan med och jag kunde slänga käft som förr. Och på eftermiddagen kom jag med några förnuftiga synpunkter så jag tyckte att jag tillförde något.

Men vid halv fem hade jag tid att öppna mejlet med annonskorrekturet från begravningsbyrån och då kändes det plötsligt inte alls som det brukar. Jag skulle verkligen inte vilja vara mamman i en dödsannons.

Svärdottern, som hittills haft nog med att sätta ena foten framför den andra, har börjat följa med i nyheterna. Eftersom hon studerar juridik vaknade hon till efter den friande domen i Rödebymålet. Det känns som ett framsteg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s