Hjärtfel

Om jag var skolbarn skulle jag vara glad över friluftsdag idag. Hur kallt, blåsigt och eländigt det än vore att vara utomhus. Vad som helst vore bättre än popularitetstävlingar modell Valentindagen.

Jag kan när som helst framkalla mellanstadiekänslan. Hur man tisslade och tasslade inför kalas och hippor för att alla skulle förstå att något var på gång. Något minst lika fantastiskt, som Askungens bal på Slottet. Sen efteråt, pratade man både högt, vitt och brett om hur det hade varit. På det viset fick vi ratade lida i tre omgångar; före, under och efteråt.

Egentligen förstår jag inte varför jag aldrig blev bjuden. Jag var varken mobbad eller impopulär i vanliga fall. Ville man på något sätt ändå göra en markering?

Hanne Kjöller hade en liten kommentar i dn, som gick ut på att det var fånigt att linda in barn i bomull. Det var bara att lära sig att livet är orättvist; ju tidigare desto bättre. OK, livet är inte rättvist. Men jag tycker att det finns en massa annat som är betydligt viktigare för skolan än att organisera kort- och blomutdelning, som får många att känna sig ännu mer utanför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s