Den som inte har fördomar, kastar första stenen. Alla har det. Speciellt de som börjar sina uttalanden med ”Inte för att jag har fördomar, men …”. Då vet man med säkerhet att det kommer en eller flera förhastade slutsatser om andra.
Värst på det området är nog min egen bror. Han är en riktig homofob, något som han inte sticker under stol med. Han gick med i ett parti på yttersta vänsterkanten. Kanske för att han var kommunist, men den främsta orsaken var nog att de inte beviljade homosexuella personer medlemskap.
Sen var han en riktig rasist. Homofobi och rasism kanske hänger ihop på något sätt. Brorsan jobbade som brandman och till och med i den grabbiga miljön tyckte man att han stack ut. Så till den milda grad att det var en som uttryckte en from förhoppning om brorsans barn.
– En vacker dag kommer din dotter hem och presenterar sin blivande make. Och han är svart. Då känner din grabb sig fri att komma ut ur garderoben, som homosexuell.
Nu blev det inte på det viset och brorsan har alldeles säkert kvar sin åsikter, även om han har blivit lite mer politisk korrekt med åren.
Själv så har jag en massa fördomar och drar gärna förhastade slutsatser. Men blir oftast glad när jag får anledning att byta åsikt.
(Veckans tema)
frktjatlund 
Håller med, jag hör också till det där gänget som inte har fördomar, men ibland skiner det igenom.
Det är befriande när gamla fördomar kan förkastas. Det känns jobbigt att upptäcka sina egna inskränkta tankar.
@helena: livet vore omöjligt om inte fördomar fanns. Man måste ha dem för att få någon ordning i tillvaron.
@fia: just det, man måste vara beredd att ompröva allt.