Först byxorna – sen skorna

Eftermiddagen gick åt till att försöka komma underfund med varför ett program inte gjorde som jag ville. Allt jag hade gjort var att jag lagt till en kontrollfunktion, så att man inte av misstag kunde köra programmet två gånger. Konsekvensen blev att man inte alls kunde köra det.

Till slut var jag tvungen att ropa på grannen och när jag förklarade vad som hände, såg jag att som vanligt gjorde datorn precis som jag sa. Inte alls det jag ville. Saker hände i fel ordning, så det var inte alls konstigt att programmet fick spel. Så fick jag den eftermiddagen att gå. Tur att min avdelning inte ingår i produktivitetsräkningen. Fem rader kod på dryga två timmar.

Stella behövde dagishämtas. Noa och My behövde också tillsyn och hämtades. Jag hoppade anhörigmötet (tacksamt) och satt i soffan och snorade ihop med barnbarnen.

För ett par år sedan köpte vi leksaker just för att barnbarnen skulle ha något att leka med när de kom hit. Ett par tvillingdockor med tillbehör, några bilar, jojo, pussel, kassaapparat med pengar, varukorg och livsmedel, kritor och block, plus en massa annat.

Flickorna lekte och ritade. Efter ett par timmar, när Noa haft bort sin medhavda snurrmojäng, säger han:
– Varför är det alltid så tråkigt här? Vi får nog förnya prylarna, så de passar en femåring. 

Jag erinrar mig vad Trean själv sa, när han fick veta att han skulle gå farmor efter skolan:
– Men jag vill inte hamna i tråkigheter!

Men tråkigheterna kom så småningom iallafall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s