På tur

Igår voro vi på utflykt i svampskogen. Tvåan, Svärsonen, deras flickor och jag. Ja, de är omtänksamma nog att erbjuda en plats i bilen när svamparna utstöter sina lockrop från grönmossiga granskogar. Och på vägen ut mot spenaten brukar vi erinra oss gamla jaktmarker. Som den alldeles fantastiska skogen i Angarn. Eller den alldeles i närheten av Moderns lantställe i Öllösa. Skogar som år efter år gav goda skördar. Men som nu är såriga kalhyggen där svampen lyser med sin frånvaro.

Tvåan fick ett hett tips för några år sedan av en arbetskamrat, vars omdöme jag starkt ifrågasätter. Vem i hela världen berättar om fina svampställen för andra än närmaste släkten? Men det hindrar oss inte från att ta vara på informationen. Så numera åker vi söderut, mot Tullinge (jag tänker inte ge några GPS-koordinater, även om jag har dem) när vi är på svampjakt.

Och visst fanns det svampar i skogen. Både gula kantareller och trattisar. Hur mycket trattkantareller som helst. Det var bara en fråga om tid hur stor fångst man fick. Jag lyckades rycka åt mig runt nio liter. Och var glad att Maken inte fick plats i bilen. Han och jag har lite olika åsikt om hur man ska gå tillväga när man plockar svamp. Han rycker upp och slänger ner svamparna i korgen. Jag rycker också upp dem, men innan de hamnar i korgen, skär jag av fötterna. Så att det inte blir så skräpig skörd. Då går rensningen så mycket fortare och lättare.

IMG_20131012_142531För rensningen brukar jag stå för. Maken vill bara vara jägare. Och då kan jag jaga upp mig medan jag rensar. Varför, varför kan du inte lyssna och lära? Ska det vara så svårt att använda en kniv? Och göra grovjobbet redan i steg ett?

Nåja, svamparna är rensade och förvällda. Av de ursprungliga nio litrarna återstår två. Alltså 22%, resten har förångats och gått upp i rök. Men av det som är kvar åker det mesta in i frysen. Och kommer att förgylla en och annan framtida sås eller gryta.

Barnbarnens stående mantra i bilen är: Pappa, sätt på musik. Och då brukar Svärsonen göra som barnen säger. Igår var Sally, 4, väldigt bestämd; hon ville höra sin spellista. Som bestod av en enda låt.
– Jag vill höra rävsången. Om och om igen.

Och om ni inte hört och sett videon den, gör det!

Nu funderar jag på att dra en ko och spetsa anrättningen med trattkantareller.

Förträngt

För 50 år sedan fanns en färg vid namn lingon och mjölk. Man sa lingonåmjölk i en följd om nyanserna någonstans mellan rosa och lila. Syrran gillade lingon och mjölk. Inte färgen utan att drick-äta lingonsylt utrörd i mjölk till kvällsmackan. Jag tyckte att det såg äckligt ut och avstod till förmån för Oboy.

Hur kom jag att tänka på det? Jo, dagens outfit: luvtröjan jag hittad i nedersta lådan har en något obestämd kulör åt lingon och mjölkhållet. Plus att det kryllade av lingon i svampskogen. Och svamp. Trots att vi gick i Nackareservatet där tusentals svampplockare redan vandrat kors och tvärs.

Vi hittade tillräckligt för att jag skulle äta mig nöjd på blandsvamp. Maken avstod. Dels för att han lidit av tandvärk hela helgen. Och levt på soppa. Och dels för att han inte tror att jag är mykolog nog. Ändå äter jag själv av svampen. Det går helt enkelt inte ta honom ur villfarelsen att bakom varje ätlig sort, finns en lömsk, dödlig variant.

De enda jag kan lura på honom är kantareller och svart trumpetsvamp. Men gårdagens skörd bestod mest i soppar. Så jag moffade i mig allt själv.

Självklart fick jag full pott (nästan) på DN:s svamptest. Inte visste jag att det fanns svamp som funkar mot svamp.

Jaktlycka

Bor man inte själv i marknivå finns det andra som gör det. Sånt ska man dra nytta av. Och ropar kantarellerna från mossbelupna stenar och stubbar så det hörs ända till Hornsgatan då ges det ingen pardon. Jag försökte slå dövörat till med ”Äsch, vi har missat de tidiga kantarellerna och de sena kommer inte förrän om några veckor”. Men Maken var envis och jag är tvungen att ge honom rätt. Även om det bär emot.

Vi gjorde en utflykt till Tvåans svärmor tillsammans med Tvåans familj. Svärmodern bor i ett fantastisk hus på marken i stora skogen utanför Norrtälje. Skogen där det växer svamp så det knakar.

svamp 003Maken och Svärsonen siktade in sig på kantarellerna och jag tog blandsvampen. Så mycket kantareller, som det finns i år har jag aldrig sett. Till lunch bjöd Svärmodern på kantarellsoppa och till middag hade Svärsonens syster gjort kantarellpaj.

Och vi njuter nu av lite vickning: knäckemacka med dagens skörd av smörstekt svamp.

Förutom svampen hittad vi åtminstone en fästing. Eller snarare den hittade Maken och hans navel.