Fel, fel, fel!

Hej Cecilia Hagen!
Jag hörde din spaning i Spanarna från augusti. Ja, jag vet att det är nästan en månad sedan programmet sändes. Men jag brukar lyssna ikapp flera program på raken och igår var det dags för några spaningar. Du höll en utläggning på temat ”Framtiden tillhör kvinnor 60+”.

Som bevis för din tes framhöll du exempel på äldre kvinnor i näringsliv, media och kultur, som var heta. Till exempel Antonia Ax:son Johnson, Amelia Adamo, Marie-Louise Ekman med flera. Jag önskar verkligen att du hade rätt i att framtiden tillhörde mig och andra kvinnor, som har passerat 60. Men så är inte fallet. Det är helt enkelt feltänkt från början till slut.

Alla exempel på äldre, framgångsrika kvinnor är helt enkelt kvinnor som kommit fram långt tidigare än 60+. Någon gång mellan 15 och 35 års ålder, skulle jag tänka mig. Och sen har de bara hållit sig kvar i rampljuset. Men säg den kvinna som tar sig fram till toppen efter 60 års ålder? Jag kommer inte på en enda.

Det är till och med så att du själv är ett exempel på att du har fel. Tror du, Cecilia, att du skulle komma ifråga att sitta och spana in i framtiden på P1 tillsammans med Ingvar Storm och andra om du vore en total okänd 67-åring? Hur roliga och intressant spaningar du än kläckte ur dig.

Det tror inte jag. För jag tillhör kvinnor 60+. Den stora massan och jag kan konstatera att i verkligheten har vi, gråa och nästan könlösa kvinnor, framtiden bakom oss.

Med vänlig hälsning
Fröken Tjatlund

Det bästa lilla dagset jag vet

Lunchen intar vi på terrassen. Om det bara går och det har vi gjort i flera veckor. Lite huttrigt var det idag, men vi håller ut. Det känns så bra att komma ut från huset. Vi, det är oftast Pia, Långkoftan, Mona och jag. Och vi har alla olika vanor.

Pia äter alltid paj. Färdiglagad, fryst och tycker att Felix är godare än Dafgårds. Mona äter också fryst färdiglagat. Ofta lasagne tycker jag att det ser ut som. Ibland kan det bli paj även där. Långkoftan har med sig matlåda med rester. Eller så blir det en Nutrilettdrink.

Jag köper sallad på Ica. I deras delidisk. Där står jag och pekar och säger: en skopa sånt, lite sånt och en skopa av det där. Ungefär som smågodis. Jag är en så utpräglad vanemänniska att flera av folket bakom disken vet mina preferenser.

Regelverket är: finns rostbiff då tar jag det, val två är kalkon, tre skinka förutsatt att det inte är pizzaskinka. Sista alternativet är räkor och crab fish. Och alltid majs, soltorkade tomater och två skopor gurka.

Dag ut och dag in. Och då uppkommer frågan: Blir inte den trist?

Idag på förmiddagen hade Kropp & själ på P1 lunchtema och då svarade en kvinna på den frågan. Hon åt alltid yoghurt med diverse tillbehör.
– Varför skulle det var långtråkigt att äta samma sak till lunch varenda dag? De flesta äter likadant till frukost utan att tröttna på det. Varför skulle det vara annorlunda med andra måltider?

I programmet hade matetnologen Richard Tellström med sig en unikabox. Flera i studion hade aldrig sett något dylikt.

Jag kommer ihåg sommarpappan Anders i Stråtjära. Hur han cyklade iväg till hygget med en unikabox på pakethållaren. Den hade mamma Anna packat med maten för dagen. Ofta var det frukostrester, stekt gröt i matlådan. En flaska med patentkork fylld med mjölk och en termos med kaffe var obligatoriska. Termosen var rutig och tillhörande kork var av riktig kork. Locket/muggen i plast var lite lätt krackelerad.

Själv är jag glad att jag slipper unikbox, matlåda, rester och industrilagad mat. Även om det blir samma, samma dag ut och dag in.