Oinspirerad

Jag är en hemsk människa. Nästan lite skadeglad. För att inte säga elak. När jag behöver lite peppning och känna mig på bättre humör går jag in på blogg.se och kollar. Sajten ger mig kalla kårar med sin röriga design. Bara det känns uppmuntrande. Och för var gång jag tittar in presenteras fler och fler bloggerskor.

Jag trodde att det fanns en tyst överenskommelse att det bara finns sjuksköterskor. Oavsett kön. Andra grupper har manliga titlar. Oavsett kön. Även om jag brukar kalla mig fastighetssköterska, när jag gjort en insats i tvättstugan eller soprummet. Men det är med glimten i ögat. Om Karin och ni andra fattar.

När jag spanat runt brukar jag gå in på webbredaktörskans egen blogg. Karin Olofsson, sjua på mest aktiva och det var hon, den oförskämda människan, som ville ha tips av Annaa om bra äldre bloggerskor. Där frossar jag i krystade och osannolika formuleringar. Som i inlägget om vilka bloggar hon gillar.

Att bloggaren kan uttrycka sig bra skriftligt anser jag är mycket betydelsefullt. … Enligt mig kan en bloggare egentligen skriva om något hur tråkigt eller vardagligt som helst bara bloggaren gör det med inlevelse, igenkännelsefaktor eller glimten i ögat. … Gällande hur privat bloggaren är så ju mer desto bättre.

I det stora hela läser jag bloggar, både i jobb-ändamål samt privat, på samma sätt, som jag läser en tidning och jag tycker därför att det är viktigt att det finns varierat innehåll. I det här sammanhanget bloggar inom olika kategorer. Men för att locka mitt intresse till fullo krävs en genuin kontext, finess och tanke.

Och så mal hon på. Och jag känner mig för en kort stund som en övermänniska. Tills jag ser att hon fått 54 kommentarer på inlägget. Hittills. Visserligen från en massa jasägare och andra som gillar hennes kofta. Men ändå.