Byar

Nordostliga vindar viner runt knuten. Från kuling till storm. Jag klarade av morgonpromenaden genom att hålla hårt i hatten. Men temperaturen är helt okej,
runt 24 °C.

Vi lyssnar uppmärksamt efter postisens moppe. Ännu har inte Lillsyrrans munskydd dykt upp trots att det gått två veckor sen hon postade kuvertet. Vem vet, munskydd kanske är en ny hårdvaluta, som lätt kan försvinna någonstans på vägen. Eller så gör Coronan att postgången tar betydligt längre tid än vanligt. Postnord lägger i alla fall in den brasklappen.

Sonsonen ringde och meddelade att han fått jobb. Telefonförsäljning. Han var glad och vi gratulerade. Han hoppade av gymnasiet i början av året. Skoltrött. Inte världens bästa tajming kan man tycka. Med tanke på att en massa enkla jobb försvunnit från marknaden. Men arbetslivserfarenhet är inte fy skam. Kanhända upptäcker han att utbildning har sina poänger.

Idag är det Klas-dagen men firandet uteblev. Klas var Makens äldsta bror som dog för ett par år sedan och begravdes just den 28 maj. Några runt honom har ambitionen att det datumet ska vara en minnesdag. En tillfälle där alla som vill träffas på något matställe. Men så blev det inte i år. I stället planeras en picknick om ett par veckor. Som vi av geografiska skäl avstår ifrån.

Vinden håller i sig och jag börjar fundera på vad vi ska ha till middag. I går var tanken att vi skulle ha vitlöksgratinerade champinjoner till kycklingen. Jag upptäckte nyss att formen med svampen stod kvar i ugnen. Gratinerad och klar. Men det får ingå i hushållets matsvinn. Tyvärr. Jag tar inga risker med mat som stått i rumstemperatur i ett dygn.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Dag 72

Jag ångrar det jag skrev om att spanjorer respekterar karantänregler. De flesta kanske, men definitvt inte alla. I helgen kom några, närmare bestämt fyra, farande i två bilar och öppnade till sin lägenhet i kvarteret. Spolade av sina uteplatser och åkte och handlade.

Min misstanke är att de kom de 6 milen över bergen från Murcia. Mot alla regler, givetvis. Inte nog med att de kom hit, de ställde ut sina solstolar på den allmänna ytan OCH tog ett dopp i poolen. Sen låg de i sina stolar i skuggan under palmerna och läste. Det var nästan så jag ringde 162 och rapporterade.

Men om allt går vägen kommer vår region, provins, kommun levla upp till fas 2 om en vecka. Då kan vi också nyttja poolen om vi skulle känna för det.

Någon, kanske spanjorerna från Murcia, kontaktade någon som kunde ta sig in i garaget och få tyst på larmet som tjutit ett dygn.

Jag har läst klart Lundells Vardagar 2. Gubben är bara för gnällig emellanåt. Och hypokondrisk. Men jag är glad att han blivit sams med sina barn. För hans skull, om inte annat. Så ensam som han verkar.

Nu har jag lånat Testament av Nina Wäha på bibblan. En grym historia så här långt (65 sidor). Varje gång jag lånar en e-bok gläds jag över att jag köpte en läsplatta. Det finns ett ställe inne i Torrevieja som säljer begagnade böcker, men det känns sådär i dessa tider.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Husligheter

Igår åkte dammsugaren fram. Den värdelösa, men den enda. Därefter moppen. Min upplevelse är att jag måste städa oftare här än vad som krävs i Stockholm. Måste vara det ständiga korsdraget som drar in en massa sand och damm.

Men å andra sidan får jag ägna de två första dagarna i Vasastan åt att gå över lägenheten för att ens vilja ta av mig skorna inomhus. Sonsonens bästa gren är verkligen inte städning. Inte heller diskning. Jag brukar köra porslinet, glasen och besticken i diskmaskinen efter att jag rengjort maskinen. För säkerhets skull.

I Spanien är vattnet väldigt kalkrikt och jag har äntligen fattat att jag måste ladda saltbehållaren med just salt. Och inte köpa de billigaste diskmedlen.

När jag ändå är innte på vitvaror så är tvättmaskinen på takterrassen minst sagt lynnig. Om jag inte använt den på några dagar tar det knappt två timmar att köra en maskin med 60 °C. Är det tätt mellan varven tar det drygt tre timmar för samma program. Undrar just varför?

Maskinen står i ett skåp på taket tillsammans med varmvattenberedaren. Och den, alltså maskinens skal, har börjat rosta endast fyra år gammal. Men å andra sidan, här rostar även det som är rostfritt.

Jag bytte sänglinne igår, så det blev två omgångar i maskinen. Det tog större delen av dagen. Torkningen dåremot gick fortare. I sol och vind på taket.

Det här med att ha rutiner för städning och tvätt har jag helt kommit av mig med. Helg och söcken är det numera ingen större skillnad på. Lakanen byts när det ser ut att behövas. Städat blir det när jag inte står ut med fläckarna på golven. För fläckigt blir det. Och någon i hushållet lämnar fotspår efter sig. Stora sådana så jag svär mig fri.

 

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Karantänaktiviteter

Man kan ju bli galen för mindre. Ett larm tutar hela tiden. Det har tjutit sen igår kväll. Vi har lokaliserat att det kommer från det igenbommade garaget snett över gatan. Är det en bil där nere i underjorden som fått spel? I så fall hoppas jag på att strömmen i bilbatteriet snart är slut så vi får lite lugnt och ro.

På eftermiddagen igår gav vi oss ut på en shopping spree. Besökte fem butiker. Först ut var Carrefour eftersom vi vill ha ett bord till entrébalkongen. Ja, vi har redan ett, men det är lite väl litet. Först tänkte vi ersätta befintligt med ett större, men vi har bara sett runda glasbord med ett hål i mitten, avsett för ett parasoll och det är inte aktuellt. Därför bestämde vi oss för att köpa ett exemplar som är likadant som det vi har.

Eftersom kina-ladan som vi köpte bord nummer ett i, har varit stängd, tog vi oss till Carrefour som även har lite utemöbler. Vid ingången stod en väktare som kollade att alla kunder hade munskydd och handskar. Då tog jag fram min hemsydda ansiktsmask och fick okej på den. Handskar hade jag inga och inte heller butiken, men väktaren pekade på rullen med plastpåsar.

Precis innanför grindarna hade man ett ställ med munskydd. Larmade, trots att de inte var så dyra. Är munskydd månne morgondagens bitcoin? Jag tog ett 10-pack för 6 €. Om någon skulle ha synpunkter på mitt egentillverkade.

Nej, något godtagbart bord fanns inte där, så vi rundade kina-ladan igen för att se om man hade öppet. Och det hade man trots att butiksytan är större än 400 kvadratmeter. Men för att kunna ha öppet hade man spärrat av halva butiken. Där fanns ett likadant bord men i fel färg.

Därefter bunkrade vi mat och på Mercadona och Lidl. Så nu har vi så vi klarar oss en vecka till. Minst. Med det som finns i frysen klarar vi oss två. Minst.

Sista butiken vi besökte ligger på gångavstånd från oss. Den är inte särskilt stor, men har en manuell köttdisk där Maken gillar att handla. Det blev en rejäl nötkotlett som tillagades på grillen.

Larmet tjuter fortfarande så jag tänker ladda ner gårdagens Spanarna på mobilen och sätta proppar i öronen. Det blir schyst ljud istället för det enerverade larmet. Samtidigt som jag tar några tusen steg på uteplatsen i markplan.

 

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Diagnos

Jag försöker skriva en inköpslista, men är alldeles för rastlös. Försöker läsa Lundells vardagar, men är alldeles för splittrad. Och retar mig på mej, sej, dom, säjer och tillbaks. Mens och medans. Precis som han förväntat sig av inkrökta mänskor.

I hate when jag uppfyller alla förväntningar!

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Fördomar

Jag har trott att spanjorer är ungefär som italienare eller ryssar. Att man inte litar på myndigheter utan försöker hitta finurliga sätt att kringå överhetens regelverk. Så verkar det inte vara. De flesta runt oss verkar följa reglerna för karantän. Man är ute och rör på sig de tidsintervaller som gäller för sin ålderskategori.

Däremot har britter bekräftat mina fördomar. Vi har ett par som bor i kvarteret och de har hela tiden tummat på reglerna: åkt iväg i bilen båda två, trots att regeln var endast en i bilen, haft vänner, flera åt gången, som kommit och haft lajbans på takterrassen, trots att besök hos andra varit no no. Och så vidare.

Även vänner bekräftar att ”deras” engelsmän uppfört sig ungefär likadant. Kommit hem till varandra och umgåtts ungefär som vanligt.

Första dagen vi fick vara utomhus över huvud taget, mötte vi det brittiska paret  och mannen höll upp händerna och gjorde v-tecknet när han hälsade glatt med ”Freedom!!”. ”Ska ni säga” sa Maken och jag. Som gjort lite som fallit er in hela tiden.

Spanjorer är inte alls så mañana som jag trott. Visserligen gillar de att sitta på barer och dricka öl och äta tapas. Men inte bara. De cyklar gärna omkring i lycra eller joggar längs strandpromenaderna. Eller bara promenerar lite stillsamt.

Men lite slappare har reglerna hållits de senaste veckorna. Och hundarna är väldigt välmotionerade. Ja, jag kan erkänna att vi överskred vår utmätta utevistelse i morse med en halvtimme. Men så fick jag ihop över 10.000 steg före frukost.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Eder

Jag har tidigare påstått att jag bara tar till svordomar när jag städar, kör bil eller sitter vid datorn. Igår och idag kan jag konstatera att det även gäller när jag syr.  Köttigare eder än de jag muttrar får man leta efter.

I Stockholm har jag min gamla kompis sen 45 år, Bernina, som oftast gör som jag vill. Här i Spanien har jag en Singer som verkar ha en egen vilja. Och den är inte alltid i linje med min.  Men som vanligt får man det man betalar för. Min Singer köpte jag när vi flyttade hit. På Lidl till det facila priset av 99 €. Inte konstigt att den konstrar.

Dessutom, varje gång jag ska köra fram och tillbaka för att fästa tråden, försöker jag föra backspaken åt fel håll. Uppåt istället för neråt, eftersom det är så man gör på gamla Bernina.

Men nu har jag knypplat klart för den här gången och maskinen är tillbaka i garderoben igen.

Som vanligt var vi ute och promenerade imorse. Inte så mycket folk i rörelse och de flesta saknade munskydd. Precis som tidigare. Men det beror nog på att man bara behöver ha på sig ett om det inte är möjligt att hålla tvåmetersdistansen till andra.

Lillsyrran har köpt ett par proffsigare skydd med två andningsventiler. Hon postade dem för en vecka sedan så jag hoppas att de dyker upp i nästa vecka.

Det är fortfarande väldigt lugnt i vår by. Man får inte förflytta sig utanför det sjukhusområde man tillhör och det gör att Murcia- och Madridborna får hålla sig hemma.  Deras sommarhus står fortfarande igenbommade. Vanligtvis kommer de och öppnar upp för säsongen till påskhelgen.

Ledningen för Valenciaregionen, som vi tillhör, vill inte gå vidare till fas 2 på måndag. Det betyder strikta utegångsregler minst en dryg vecka till. Nästan så att jag får lust att dra till med några väl valda kraftuttryck.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Neduppskalning

Det är inte lätt att begripa vad och vilka regler som gäller. Tidningen El País har en engelsk version på nätet, som jag brukar konsulterna. Enligt den befinner vår region i fas 1 av deeskaleringen sen en dryg vecka tillbaka, men plötsligt upptäckte vi i morse att avspärrningarna av stränderna tagits bort. Och vad betyder det i praktiken? Får man bada? Sola? Promenera?

image_77423c00-8b85-4b89-b32f-390321b4cc35.img_3791

Enligt BOE, där spanska staten publicerar information, ska man ha munskydd på allmän plats från och med i morgon. Men inte alltid och man har inte specificerat vilken typ. Så jag ägnade dagen åt att sy ett eget. Burda hade ett gratismönster på nätet. Jag klippte och knåpade men resultatet blev alldeles för tätt och varmt. Glasögonen immade igen på direkten. Den ofodrade version två blev bättre och får duga tills vidare.

Att sy är alltid ett äventyr. Timmarna går och den mesta tiden ägnas åt annat än sömnad. Som att leta efter saker. Eller att plocka upp knappnålar. Eller stryka. Och jag upptäcker att jag fortfarande begriper tyska ganska bra. Det man inte kan, lär man sig. Bügeln  betyder stryka, till exempel. Det hade jag ingen aning om.

På morgonpromenaden (9978 steg) såg vi en härfågel och undrade vad den gjorde där i parken. När jag googlade på saken upptäckte jag att det även finns en varfågel. Fågellivet här i Spanien är inte alls lika livat som i Sverige. Och det kan jag sakna.

Runt oss är det mest gråsparvar, duvor, svalor och koltrastar. Ett gäng kraxiga och stökiga munkparakiter håller till i palmerna vid strandpromenaden. I saltbassängerna finns det en massa sorter som jag inte kan namnen på och de håller hårt på social distansering. Flamingos känner jag igen, men det är i stort sett allt. Och de är inte lika rosa som de i Florida.

Jag ser fram emot fas två av deeskaleringen. Då ska man få motionerna lite mer när det passar en. Förhoppningsvis går vi över i den på måndag.

 

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Bakhyvel

Jag behöver sen sån. Alltså en brödkavel, men i mitt huvud är det begreppet bakhyvel som gäller. Varför vet jag inte, kanske är det någon av barnen som är ursprunget.

En gång hade jag en kavel med en löstagbar mittpinne. Funkade suveränt tills mittpinnen kom bort. Och någon använde själva kaveln för att slå i en spik. Sen vet jag inte vart den tog vägen.

Nu skulle jag ändå vilja ha en kavel. Med ett halvt kilo jäst i kylen som bara ropar på mig. Jag har använt mig av tomflaskor men det går inte så bra att kavla ut tunn deg med dem. Naanbrödet i förra veckan blev lite väl tjockt, men fåglarna blev glada.

rodilloBrödkavel heter rodillo på spanska. Med tillägget de cocina eftersom rodillo kan vara vilken rulle som helst. Som färgroller, trådrulle eller en sån där rullanordning man monterar cyklar på för att cykla på plats. Det återstår att se när vi kommer till en affär som säljer husgeråd.

Igår tog vi oss till den skandinaviska butiken. Jag är inte så petig annars. Utom när det gäller senap. Då är det Slotts som gäller. Affären var öppen och senap fanns. När jag ändå var där köpte jag några sillinläggningar, men det fanns ingen gräddfil. Så det blir creme fraiche istället. Som heter nata fresca här. Alltså färsk grädde.

På väg till matvaruaffären blev vi stoppade av polis. Han undrade vart vi skulle och varför. Var vi bodde och om vi är residenta. Hur länge vi varit i landet och sen ville han se körkortet. Det kryllar av poliser här. Både Guardia Civil och Policía Local. Det sägs att Spanien är ett av Europas polistätaste länder. Bara Turkiet har fler.

Och det är väl därför landet kan ha så stränga karantänregler. Till skillnad mot Sverige. Där polisen har svårt att sköta den vanliga brottsligheten.

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

18.V.20

Den här veckan blir jag 68. Nej, jag har ingen åldersnoja. Vanligtvis. Men har kanske blivit smittad av Ulf Lundell. Läste just i Vardagar 2 hur han uppnådde samma aktningsvärda ålder och tänkte ”om 12 år är jag 80”.

Lite scary känns det.

Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

Dag 65 i Coronakarantän

Vi valde att stanna kvar i Spanien när utegångsförbudet infördes. En takterrass plus 60 kvadratmeter under tak smäller högre än 52 utan vare sig balkong eller uteplats. Dessutom innehåller lägenheten i Stockholm en 18-åring som knappast lär hålla distansen till fästmö eller polare.

Tanken, i början av februari, var att vi skulle ta en tripp norrut i slutet av april, stanna några dagar för att hemförsäkringens tvåmånaders reseförsäkring skulle starta om. Men de flygen blev inställda. Så här sitter vi nu och lär få vänta till hösten innan det kan bli av.

Våren har varit ovanligt kall och regnig i år men du verkar värmen vara på ingång. Idag kan man sitta i skuggan i t-tröja utan att frysa. Alltid något! Mäklarannonserna skröt med ”320 soldagar per år”. Så är det alltså inte i år. Årets 45 osoliga dagar är förbrukade sedan länge.

Nu när man lättat lite på restriktionerna börjar vi varje morgon med en promenad vid halv nio-tiden. I en dryg timme strosar vi runt och kollar in hur olika byggprojekt går framåt. Och undrar om husen/lägenheterna någonsin kommer att bli sålda. Om lågprisbolagen, som Ryan air och Norwegian går i putten lär inte nordbor stå i kö precis.

Ett kvarter i vår by har stått öde i över tio år. Antagligen gick byggaren i konkurs 2008 när det gick utför för fastighetsbranschen förra gången. I början av mars påbörjade en byggfirma renoveringen av husen och vi lider med dem om det skulle bli samma visa igen, att köparna lyser med sin frånvaro.

I vår provins får folk inte vistas ute hur som helst. Vi som är 14-69 år får vara ute kl 6-10 och 20-23 och vi satsar på morgonpasset. Om det inte regnar. Nästa vecka lär det bli fritt fram för andra tider. Något att se fram emot.

Nu aviseras det att munskydd ska bli obligatoriskt när man vistas på allmän plats. Något att inte se fram emot. Eftersom jag inte fattar var man ska få tag på skydden.

Jag har skickat Maken till mataffären beväpnad med en inköpslista och det har funkat bra hittills. Redan från dag ett stod en väktare vid ingången och beordrade kunderna att sprita händer och handtag till kundvagnen. Alla försågs med engångshandskar och man hade markerat i golvet hur man skulle hålla avståndet i kassaköerna.

En fördel med inköpslista är att det inte går åt lika mycket pengar, som när man strosar runt lite på måfå. En nackdel är att jag fyller på listan vartefter jag kommer på vad som behövs. Det gör att saker och ting kommer i oordning. Grönsakerna kan hamna både här och där till exempel. Därför har jag en idé om en ny app. Om jag var minsta entreprenör hade jag gjort den själv.

Upplägget:

  1. Inköpslistan skrivs in i mobilappen lite huller om buller precis som vanligt.
  2. När man kommer till affären öppnar man appen och tar ett kort på den QR-kod som sitter på entrédörren och vips så sorteras alla varor i en logisk ordning, efter hur affären har disponerat sina varor.

Då undviker man att spendera längre tid än nödvändigt bland eventuella superspridare.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Det är så mycket en inte begriper

Varför är e-böcker så dyra? Snudd på lika dyra som en inbunden bok. Om de inte är gamla och redan finns i pocket. Varenda bok utgiven de senaste decennierna måste ju redan finnas digitalt. Hur har de annars gått i tryck? Men har man tur så finns e-boken att låna på bibblan. Helt gratis.

Jag hade funderingar på att skaffa mig en läsplatta. Som det är nu läser jag e-böckerna på min IPad och då är jag begränsad till att hålla mig inomhus. Speciellt i Spanien där solen lyser intensivt. Den idén skippade jag när jag kollade på Adlibris butik. För samma pris som plattan, skulle jag få ett dussin pocketböcker. Plus två för varje inhandlad e-bok. Dessutom går det inte att låna böcker direkt från bibblan utan man måste gå via datorn för att få filen att hamna på plattan.

Senaste dagarna har det varit mulet och regnskurar. Alldeles utmärkt väder för att låna hem och ligga på soffan och läsa Mikael Niemis ”Koka björn”. När jag ändå var i farten lånade jag Katarina Mazettis ”Berättelser för till- och frånskilda”. Som ljudbok. Tidigare har jag bara lyssnat på böcker i bilen, eftersom jag trott att det skulle finnas för mycket distraktioner i andra miljöer. Men eftersom boken bestod av korta noveller fungerade det förvånansvärt bra.

Hur definieras ”soldagar”? Om vi nu ska prata väder. Jag har googlat på saken och bara hittat vad som menas med soltimmar. Mäklare skryter med att Costa Blanca har 320 soldagar om året. Min uppfattning är att de osoliga dagarna är betydligt fler än 45. Det har blåst och småduggat en hel del den senaste tiden. Men det kanske är så att en dag räknas som en soldag om solen lyckas titta fram någon minut eller så.

Hur göra av med pengar på ingenting? När Maken var hemma i Stockholm bjöd Tvåan honom på middag. Han imponerades av deras grönsaksskärare och tyckte att vi borde skaffa oss en likadan. Jag antar att de har en mandolin och har tittat efter en här i Spanien. Utan framgång. Men förra veckan hade Lidl en ”Nicer Slicer” på specialpris. Så trodde jag att den hette. I själva verket var det en ”Nicer Dicer”. Alltså en mackapär som tärnade grönsaker, inte skivade dem.

Jag packade ner alla femtielva delarna igen och åkte tillbaka till affären. ”Devolución”, sa jag till kassörskan. ”Kaputt” undrade hon. ”No” sa jag. Och försökte visa med händerna att jag ville ha en skärare, inte en tärnare. Kassörskan kallade på en Vigilante de seguridad som attesterade återbetalningen. Pengarna sattes alltså tillbaka på det kort jag använt vid köpet.

Jag betalade 30 € grönsakstärnaren. Varje euro kostade mig då 10,63 kronor. När jag lämnade tillbaka tärnaren 45 minuter senare, fick jag visserligen tillbaka 30 € men då i svenska kronor, och då var euron bara värd 10,17 kronor. Jag gjorde alltså en valutaförlust 14 kronor på att läsa slarvigt.

Så kan det gå när en inte satt sig in i bankens villkor. Å andra sidan var det en ganska låg läropeng.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Vad gör en pensionär hela dagarna?

Jo, vi gör ungefär samma som den arbetande befolkningen minus arbete. Läser, städar, diskar, tvättar, pysslar med växter, pratar med folk, handlar, promenerar, ringer, sköter korrespondens, tittar på rörliga bilder, googlar. Äter och lagar mat. Men oftast i omvänd ordning. Ja, jag lagar vanligtvis maten. Av flera skäl. Maken ”vill inte” och jag tycker det är ganska roligt att fixa käk.

Men varför inte äta ute? Det är ju så billigt i Spanien? Jo, det är sant. Framför allt drycken. En flaska vin kostar inte så mycket mer på en restaurang än i affären. Men totalsumman blir ändå högre än om man äter hemmavid. När vi äter ute är det oftast tillsammans med vänner. Eller själva på någon servering nere vid havet. Efter några kilometer till fots längs stranden blir man lite sugen på öl och tapas till exempel.

Problemet är bara behovet av förnyelse vi spisen. Jag är så fantasilös och har ett ganska litet register. Som jag upprepar gång på. För några veckor sedan bestämde jag mig för att bli expert på rödvinssås och jagade ett recept på nätet. Då slogs jag av hur mycket värderingar det finns i dagens recept. Man skulle inte ”ta vad man så haver” utan ta 3 dl gott rödvin och 3 dl god kalvfond. Där sket det sig direkt! Jag som bara har vidrigt rödvin och äcklig kalvfond.

Slutsats: jag gillar värdeordet lättlagat så mycket bättre. Och snodde ihop en helt acceptabel sås efter ICA:s recept minus socker, plus bacon.

Samma när jag skulle göra lemon curd. Då var det ekologiskt som var det viktiga; ekologiska citroner och ägg. Hur ska jag veta om våra citroner från takterrassen verkligen är ekologiska? Vi har visserligen inte besprutat dem, men hur hade trädet det innan det kom i vår ägo? Jag valde ett annat recept där man inte var lika petig med ingredienserna.

Ett av mina gamla paradnummer, lamm-/nöt- färspaté, har utgått ur den version av Vår kokbok som jag har. Det jag minns var att man skulle använda leverpastej istället för lever. Det känns så mycket enklare. Valet föll på SVT:s recept Enkel lantpaté. Trots att jag varken har portvin eller cognac. Plus att leverpastejen givetvis skulle vara god. Lidls paté con hierbas is good enough, tycker jag. Resultatet blev helt okej. Valnötterna gjorde verkligen susen. Plus att jag stoppade ner champinjoner i formen.

Vi åt anrättningen tillsammans med gott, färskt bröd direkt från ugnen och en roquefortröra gjord på god ost och fräsch och lagom syrlig crème fraîche. Importerade direkt från Frankrike.

En vacker dag ger jag mig kanske på Cumberlandsås. Om jag hittar svart- eller röd vinbärsgelé. Det ska visst finnas på Iceland, en brittisk matvarukedja. Jag har aldrig varit där men det finns en butik i vår närhet. Och inhandlar gelé och portvin. För nog borde en brittisk butik ha portvin, om någon?

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

Överflöd

Min mamma förstod sig inte på söta pålägg. Och inte vitsen med scones och rostat bröd heller. I hennes värld var scones bara en ursäkt för att transportera smält smör in i munnen. Och jag har i någon mån ärvt hennes inställning. Bröd ska ha skinka, korv, leverpastej eller ost på toppen. Inte marmelad, sylt, messmör eller andra sötade produkter.

Vi har ett citronträd på takterrassen som ger ifrån sig frukt. Mycket mer än vad som går åt i drinkar. Så pass att jag upptäckt en massa recept med rivet citronskal som ingrediens. Rödvinssås, tupp i vin till exempel. Och det gör inte så mycket om jag inte får användning av saften.

Häromdagen kom jag på lemon curd. Min bästa kompis i tonåren gillade söta pålägg och de hade alltid lemon curd hemma. ”Där borde det gå åt en del citroner”, tänkte jag. Nåja, inte mer än två. I övrigt ägg, äggulor och smör. Kruxet är att tillagningen ska göras i vattenbad. Och jag har ett nervöst förhållande till tillagning i vattenbad efter ett antal misslyckade hollandaisesåser.

Alla recept på nätet var i stort sett likadana men jag valde ett recept från Ica. Mest för att det stod att resultatet var gudomligt gott. Inte helt oväntat med tanke på att det kryllar av kolhydrater och fett i smeten.

Vattenbadandet skulle ta en kvart innan smeten tjocknade. Jag rörde och rörde och var nästan beredd på att ge upp. Först efter dryga 20 minuter började det hända saker och då var det dags att klicka i smöret.

Resultatet? Kanske inte gudomligt. Men gott. Och sött. Maken var så pass nöjd att en burk åker med som gåbortspresent ikväll. Tillsammans med en flaska cava.

Min spådom är ändå att det blir Maken som kommer att sluka merparten av curden. För som sagt, söta pålägg är inte min tekopp.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

På väg

– Behandla rondeller som vilken korsning som helst. Blinka vänster när du ska svänga vänster och blinka höger när du svänger höger. Det sa Seppo, min bilskolelärare 1978. Fast egentligen sa han venstör och högör. Hur som helst: Plättlätt att begripa och tillämpa.

Så är det inte idag. Nu ska man blinka ut sig ur rondellerna, har jag förstått. Vilket jag hela tiden glömmer när jag bara ska köra rakt igenom. Men jag tror inte att det gör så mycket för det finns knappt en spansk bilförare som gör det.

Däremot har den bilist som befinner sig på yttervarvet alltid rätten på sin sida. Även när hen ska svänga vänster. Och det skapar en massa incidenter. För det är inte ovanligt att den bil som ska rakt igenom rondellen ligger i vänsterfil och skär rätt över vänstersvängarens vägbana. Så jag håller helst till i högerfilen och undviker i möjligaste mån vänstersväng i rondell.

Jag läste någonstans att paketleverantören UPS har en alldeles egen GPS, som jag gärna skulle vilja ha i min ägo. Den lägger upp rutten så att man bara kör rakt fram eller svänger höger. Enligt uppgift ska det inte öka körsträckan nämnvärt och framför allt vara betydligt säkrare.

Spanska helgdagar är ett kapitel för sig. I måndags åkte vi till Torrevieja för att tvätta bilen och handla. Maken gillar att åka runt i en ren bil och en biltvätt här kostar nästan ingenting. Det var ganska lite trafik, men inte så lite att vi reflekterade över det. Efter tvätten åkte vi till Carrefour. Jag hade fått en rabattcheck på 8€ i postboxen och det tackar jag inte nej till. Men parkeringen gapade tom. Stängt! För i Torrevieja, och bara där, firade man helgonet San Vicente Ferrer. Aldrig hört talas om karln. Och inte är han värd 34 km och 13 rondellers bilkörning helt i onödan.

Och nu över till något helt annat. Detaljhandlen ojar sig över Amazons eventuella etablering i Sverige. Jag fattar inte varför. Jag har köpt saker på Amazon flera gånger. Både i Sverige och i Spanien. Just för att detaljhandeln inte har kunnat erbjuda det jag vill ha.

För en två månader sedan slutade nätadaptern till min dator att fungera. Det var alldeles innan vi åkte till Stockholm och jag förlitade mig på att Webhallen skulle ha en som passade. Det såg i alla fall ut så på deras hemsida. Men det visade sig att den inte fanns i lager och dessutom var kontakten in till datorn av typen Slim. Och min är snarare av typen Fet.

Enda stället jag hittade rätt adapter på var Amazon. Jag beställde en när vi kommit tillbaka till Spanien, och den levererades på mindre än en vecka. Brevbäraren kom på sin gula moppe, bromsade och hojtade på Maken som var på entrébalkongen. Det var tur eftersom kuvertet inte skulle ha gått att pula ner i postboxen.

Och inte kostade adapterköpet inklusive frakt mer än vad Webhallen ville ha för sin slim-adapter. Som konsument tvingas man emellanåt att köpa via nätet eftersom det inte finns något annat alternativ.

Igår åkte vi till Carrefour igen trots att det inte var så mycket vi behövde. Bara gurka, morötter, bröd, vatten och vin. Fråga mig inte hur det gick till, men kvittot visade på 126€. Efter avdragen rabattcheck.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Fler händelser vid köksbordet

Det är inte många gånger i livet man har anledning att inhandla porslin. För min del har det inträffat tre gånger tidigare. Första gången när vi satte bo, andra på 80-talet och den tredje för sex år sedan. Mitt favoritporslin är egentligen det första, ett enkelt vitt benporslin utan dekor avsett för skolbespisningar. Det vill säga hög hållbarhet. Och som det höll. För all tänkbar omild behandling. Problemet visade sig först när vi skaffade diskmaskin. Då blev tallrikarna alldeles repiga. Vartenda drag med bestick syntes.

Självklart kontaktade jag Gustavsbergs kundtjänst och en man ringde upp mig och mansplainade: ”Tallrikarna är inte alls repiga. Ränderna sitter bara på ytan. Ta ett suddgummi och sudda, ska du se att reporna försvinner.”

Men så kan vi inte ha det. Ska jag sudda tallrikarna med jämna mellanrum? När vi är fem personer i hushållet? Då känns en diskmaskin ganska meningslös. Därför köpte jag en ny servis, som inte repades. För sex år sedan köpte jag en ny diskmaskin och tänkte inte på storleken på våra mattallrikar med en diameter på 28 cm. De fick inte plats i nya maskinen.

Jag beställde nya tallrikar från en restauranggrossist. Nästan lika förtjusande som mina första. Och hållbara. Inte så mycket som en flisa har slagits ur en enda av 36 möjliga. Och alla har fått följa med ner till Spanien.

Men i och med nya lägenheten i Stockholm uppstod ett nytt behov av tallrikar. Jag greppade en förpackning på Ikea med mattallrikar, assietter och skålar; sex av varje. Det tog mindre än en vecka innan en av mattallrikarna var kantstött. And I hate kantstött porslin!

Då tänkte jag med saknad på porslinet i mitt spanska kök. Det som jag köpte 2012 med tio års kompletteringsgaranti. Eftersom grossisten bara säljer till företag var jag tvungen att ännu en gång fråga Kusin Klas om jag kunde använda hans firmanamn. Ett annat problem var att jag inte kom ihåg namnet på porslinet, det stod inte på undersidan av tallrikarna och det fanns inte kvar på företagets hemsida.

Och vad gör fröken Tjatlund då? Jo, kontaktar Kundtjänst.
”Ge mig ditt organisationsnummer så kan jag se vad du beställde 2012.”

Fem minuter senare hade jag beställt nya mattallrikar och assietter. Tolv av varje, färre än så kan man inte beställa. Inte så konstigt med tanke på att restauranger är målgruppen. De djupa tallrikarna använder jag inte så ofta utan de kan fördelas mellan bägge hemmen.

Tallrikarna från Ikea får Tvåan ärva. Hon har samma serie och då har hon möjlighet att kassera sina kantstötta. Och jag kan glädja mig åt mina felfria. Både här och där.

Så från att ha köpt porslin tre gånger på 40 år gick jag till att köpa porslin två gånger på två veckor. Det var snabbt marscherat!

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Heltidsjobb

Jag tänkte vara flitig och ta itu med deklarationen. Borde inte stöta på några större problem då det mesta redan är förifyllt. Min enda konstighet är avdrag för räntekostnader i utländsk valuta. Danska kreditinstitut skickar inga uppgifter till svenska skatteverk utan jag får hämta Årsoversigt på min danska e-boks. Men då är uppgifterna specificerade i DKK och EUR, inte i SEK.

När jag deklarerade förra året lyckades jag hitta omvandlingskurs på Skatteverkets hemsida (tror jag) och kunde göra ett avdrag som myndigheterna tyckte var okej. Men inte idag. Eftersom kundtjänsten hunnit stänga, mejlade jag en fråga till dem.

Det är så härligt att kunna styra tillvaron från köksbordet. Fixa autogiro och skapa konton på diverse ställen. Ibland går det lite för bra. Jag skickade till exempel en autogiroanmälan till hyresvärden. Alltså tog ett kort på den ifyllda blanketten och bifogade bilden i ett mejl. Efter någon vecka fick jag svar att det räckte bra med min bild, de behövde inte det fysiska papperet.

När jag pratade med kundtjänsten trodde inte killen i andra änden att autogirot skulle vara igång när det var dags för aprilhyran så den knappade jag in i internetbanken. Hyran drogs mycket riktigt den 29/3. Inte nog med det, ett litet autogiro gjorde detsamma den 3/4. Så nu har vi betalat dubbel hyra.

– Det kommer att kvittas med nästa hyra, sa damen i kundtjänst. Kruxet är bara att i aprilhyran ingick även en retroaktiv höjning för flera månader. Så jag vill nog ha tillbaka mina pengar pronto och inte dra ut processen längre än nödvändigt.

För saker tar tid och kan det bli fel så blir det gärna det. Ta en sån enkel sak som att ändra namnuppgifter i porten. I min enfald trodde jag att det fanns någon slags automatik. Att fastighetsvärden fick meddelande från hyresavdelningen och ryckte ut och ändrade där det behövdes. I vårt fall på tre ställen: dörren, postboxen i entrén och på ljustavlan bredvid.

När det gått en vecka utan att något hänt, gjorde jag en felanmälan på ”Mina sidor”. Efter två dagar fick jag ett mejl om att ärendet var avslutat. Jovisst, vårt namn stod på postboxen. Men inte på dörren eller ljustavlan. Ny felanmälan och nytt mejl om avslutat ärende. Jovisst, namnet på dörren hade kommit upp. Då ringde jag kundtjänst och tredje då kom äntligen vårt namn upp på sammanställningen över hyresgästerna.

Men Emil, som gjorde jobbet har ingen känsla för estetik. Våra uppgifter stod som L / V Sannberg. Alltså först initialerna på våra förnamn, sen efternamnet. Alla övriga hyresgäster radades upp med efternamnet först och därefter initialer. Inte alls snyggt. Nästan så att jag funderar på att göra en ny felanmälan.

Och inte har den förpepprade förvaltaren hört av sig. Trots att jag jagat honom med blåslampa. Besiktningsprotokollet hade Mattias vi bytte med, bort i flytten. Jag vet att fönsterbänkar och vardagsrums- och halltak ska åtgärdas, men jag har en hels del andra synpunkter. Golv och övriga ytskikt till exempel ser för hemska ut. Egentligen är det bara badrummet som är schyst.

Men jag får väl jaga vidare nästa gång vi är i Stockholm.

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Kan själv

Att ha bil i Stockholms innerstad är ingen barnlek. Det både kostar på och kostar skjortan. De flesta bilburna behöver bilen i jobbet eller har ett fritidsboende som endast nås med egen bil. Eftersom vi inte tillhört någon av dessa grupper, har vi inte ägt en bil på många år. Och det har fört med sig att jag knappt suttit bakom en bilratt under den tiden. Med andra ord: jag är en ringrostig förare som endast använt körkortet som legitimation.

Men se, det duger inte här i Spanien. Vi bor i ett sommarstugeområde med en dryg mil till affärer. Jo, det finns bussar men de går inte särskilt ofta och jag har inte ens tagit reda på hur det rent praktiskt fungerar med betalning eller vart man kan åka.

Så nu har jag börjat ta mig runt på vägarna igen. Helst utan Maken vid min sida och helst i dagsljus. Och de senaste veckorna har jag inte ens haft Maken vid min sida. Han har varit i Stockholm och hängt med äldsta barnbarnet. Så ska jag någonstans så är det jag själv som får styra.

Samma vecka som vi bytte lägenhet, genomgick barnbarnet Noa en stor ryggoperation. Den tog tio timmar och i över en vecka låg han på Huddinge för att sen transporteras med liggtransport till vår nya lägenhet. Han orkade inte med sina livade småsyskon. Sa han. Men vi hade bokat flyg tillbaka till Spanien och efter en vecka fick Noa flytta hem till sig. Och vi hem till oss i Spanien.

– Kan inte jag få bo i er lägenhet? På fredag kommer också Joel (styvfar) och My (syster) hit, så då blir det ännu fler här. Frågade Noa.

Vi hade lite olika uppfattning Maken och jag. En sak var vi eniga om: en 16-åring ska inte bo själv. Men jag tyckte att förr eller senare måste Noa lära sig att leva med övriga familjen. Alltså säger vi att det inte fungerar. Det tyckte inte Maken utan flög tillbaka till Stockholm. För att hänga med barnbarnet.

På torsdag är det färdighängt. Då har Joel och My åkt tillbaka till Malaga och Maken har en stol inbokad på sena flyget till Alicante. Och det betyder att jag måste köra en timme till flygplatsen. I mörker. Jag har visserligen kört kortare sträckor i mörker, men det kräver att jag koncentrerar mig på gränsen till huvudvärk. Alla synintryck måste tolkas och utvärderas på ett sätt som gör att jag knappt törs blinka.

Den praktiska lösningen får bli att jag kör till flygplatsen redan vid sjutiden. Solen går ner runt halv nio och då hinner jag parkera före mörkrets inbrott. En bok får hålla mig sällskap till midnatt då planet förhoppningsvis landar.

Och Maken får hålla sig nykter och blek på flyget. Eftersom han får köra oss därifrån.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Tar sats igen

Jag kom av mig alldeles i början av december. Det går inte att skriva på bloggen utan flyt. Eller vad jag ska kalla det. Och något som stör mitt flyt är meningsskiljaktigheter. Alltså att Maken och jag inte har samsyn. Jag kan ligga vaken i timtal och älta saker utan att komma någon vart. Och problemet med stort P har varit Pierre, andrahandshyresgästen.

Min uppfattning är att han ljuger, som en häst travar. Hittar på att han visst betalt hyran, men att banken av någon outgrundlig anledning satt tillbaka pengarna på hans konto. Maken i sin tur säger: ”Det är lugnt! Du kanske skrev någon siffra fel i kontonumret” och sen messar han numret för femtioelfte gången.

Eftersom jag har inside information i ämnet bankväsen, så vet att så inte är fallet. Det går inte att registrera ett bankkontonummer med en enda felaktig siffra. För att passera 11-modulchecken med ett felaktigt kontonummer måste tre av siffrorna vara ”fel”. Och det ska bara inte kunna hända.

Så där höll P-problemet på första halvåret och låg hela tiden efter med hyran. Jag tyckte att han skulle ut ur lägenheten eftersom han brutit mot avtalet. Men Maken är snällare än jag och tyckte synd om Pierre. ”Han har det inte lätt. Har säkert blivit lurad på pengar av sin kompanjon och det är därför han inte kan betala. Och hittar på något för att inte tappa ansiktet.” Egentligen tror jag att Makens inställning grundar sig i konflikträdsla. Han vill helt enkelt inte skapa dålig stämning.

Men när Pierre låg efter med ytterligare hyror gjorde även Maken göra omvärderingar; sa upp uthyrningen och gick vidare med lägenhetsbytet.

I februari, när vi kom tillbaka till Stockholm och skulle återta lägenheten på Söder, hade Pierre inte riktigt tagit in att han skulle vara ute ur bostaden den 20:e, som vi skrivit på uppsägningen. Så hans reträtt skedde lite hals över huvud. Saker som var våra åkte med ut bland hans grejer och annat som inte var våra blev kvar.

Mina tre rostfria kastruller var till exempel puts väck. Pierre påstod att han ställt dem i vindsförrådet. Varför han nu skulle ha gjort det? Förrådet var låst med ett kombinationslås och en del av utrymmet var utlånat till en granne. ”Det måste vara grannen som tagit kastrullerna. Min verktygsväska som jag ställt där är också borta. Och den var värd över 20.000.” Underförstått: kom inte dragande med några sketna kastruller. Vad är de mot verktyg? Nästa gång verktygen kom på tal var de värda 25.000.

Kvar på översta hyllan i ett av porslinskåpen stod det en råsaftcentrifug och en tryckkokare. Enligt Pierre var det mina. Som om jag inte skulle komma ihåg om jag ägt den typen av köksredskap eller inte. För att överbevisa mig tog han fram en visp som hör till stavmixern och menade att den hörde ihop med råsaftcentrifugen.

Fyra dagar efter utsatt datum var Pierre så gott som ute ur vårt hus. Återstoden av hans prylar åkte i grovsoporna. Som smutstvätt, maten i frysen, en stol, nattduksbord och diverse prydnadssaker.

Därefter vidtog utrensning av våra egna saker. Skönlitterära böcker åkte ut och med dem en av Billy-bokhyllorna. Två byråer slogs i bitar och stora hallmattan åkte i grovsoporna. De skulle inte få plats i nya lägenheten.

Själva flytten gick ganska smidigt. Det som blev kvar rymdes i tio flyttkartonger och möblerna var ett fåtal. Barn med respektive var behjälpliga. Plus att vi tog professionell hjälp med flyttstäd och flytt. Ja, jag erkänner: jag har utnyttjat Rut. Något jag aldrig trodde att jag skulle tillåta mig. Men skyller på att det är en engångsföreteelse och att vår flytt gav möjlighet till att en blivande barnfamilj kunde få ett bättre boende.

Och nu känns det mycket bättre. Mina känsliga nerver klarar helt enkelt inte av andrahandsuthyrning. Förhoppningsvis ska vi klara av kostnaden för två boenden. Och gör vi inte det så får vi omvärdera hur vi löser det hela.

Publicerat i Allmänt | 6 kommentarer

Hutter

Det är tredje året på raken som vi är på Costa Blanca i Spanien under december och så kallt som det är nu har det inte varit tidigare: 3-8 grader på natten och 13-17 på dagen. Och jag är innerligt tacksam att vi valde en bostad i nyproduktion. Puss, puss på golvvärmen i kök och vardagsrum. Även om vi har luftkonditionering som också kan ge värme så blir inomhusklimatet mycket trevligare och mer likt det svenska med värme underifrån.

Vi är ganska ensamma i vårt kvarter. Det är bara folk i fyra av de trettiotre bostäderna runt poolområdet. Tvärs över gatan är det heltomt i de sex norskägda radhusen. Jag misstänker att det kommer att bli annorlunda om ett par veckor, när julloven börjar.

Maken är påfrestande, som vanligt. När han slutade jobbet fick han ett presentkort från företaget. I form av pengar att användas till en resa. Och nu vill han att vi ska börja planera för något konkret. Men jag är ett uttalat enfrågeparti. Jag kan bara engagera mig i ett projekt i taget. Och då sitter vårt kommande lägenhetsbyte i vägen, som en stor spärrballong för all annan planering. Jag kan helt enkelt inte uppbåda någon entusiasm för annat. Men kom igen i april så vi förmodligen är klara med flyttandet.

Mindre projekt har jag inga problem med. På lördag kommer våra Göteborgsvänner. Och Maken har gjort upp ett körschema för vistelsen. I lördags gjorde vi en utflykt till en befästning från 1930-talet. Vägen dit snirklar sig upp i serpentiner och väl uppe på berget och fästningen har man en fantastisk vy över bukten mot Cartagena. Själva anläggningen är byggd i medeltida stil. Kan bli en av hållpunkterna nästa vecka.

Ett säkert kort är annars Citronträdsmarknaden i Guardamar. Folkligt, festligt, fullspikat varje söndag förmiddag. Är vädret vackert tar vi frukosten där. Spanjorer verkar älska sina marknader. Alla orter med självaktning har en egen varje vecka. Då vallfärdar befolkningen dit med sina dramaten-kärror och fyller vagnarna med frukt och grönt. Halva priset mot i affären.

Men man säljer inte bara födoämnen. Skor, väskor, leksaker, kläder. Inklusive underkläder. Jag har alltid undrat vilka som köper bh:ar. Utan att prova. Maken köpte en väska på marknaden i Torrevieja. En axelremsväska i läder. Utan att pruta. Men 300 spänn var inget att bråka om, tyckte Maken. Så typiskt svenskt! Och då inkluderar jag även mig själv.

Ikväll blir det grilla av på takterrassen, trots det kyliga vädret. Vi får köra gasolbrännaren och om det inte räcker, tar vi ner maten och äter inomhus. Med golvvärmen på.

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer