Spill

När vi var turister i Spanien upplevde vi sophanteringen som ett mysterium. Var skulle man göra sig av med sitt skräp? Vi smög oss längs trottoarerna och dumpade våra påsar i gröna plastkärl i hopp om att ingen skulle konfrontera oss med att vi åkte snålskjuts på andra. Men nu tror vi oss fatta hur man ska göra.

I vår by har folk helt enkelt inga personliga sopkärl. Lite här och var står det gröna plastbaljor med lock och där slänger man sina hushållssopor.

På bilden längst till vänster finns ett exempel på hur de kan se ut.

Det är inte viktigt i vilket kärl man kastar sitt skräp, utan det är bara att slänga där det passar. Och har man grovsopor, i form av möbler och madrasser ställer man dem bredvid en gröning och under någon av veckans nätter kommer sopbilen och hämtar. Där ställer folk även trädgårdsavfall, avklippta grenar, nedsågade träd och annat som skulle göra en svensk sopgubbe skogstokig.

Det fyrkantiga blå kärlet är avsett för kartong och papper. Man plattar till lådor och annat skrymmande och stoppar in det ”brevinkastet” högst upp.

Nästa kärl, det vill säga det gula, brukar vanligtvis ha samma format som det blå. Och det är avsett för plast och metall. Man slänger alltså tomma plastflaskor, tetrapak, läsk-, öl- och konservburkar i ett och samma kärl. Enda förbehållet verkar vara ”Solo envases”, alltså olika behållare.

Det högraste, den gröna behållaren, är avsedd för glas. Både färgat och ofärgat i en och samma balja. På sina ställen kan man även göra sig av med begagnad hushållsolja. Då är behållaren orange. Det friteras flitigt i spanska kök och använd olja ska helst inte hamna i avloppssystemet. Batterier tar man med sig till stormarknaden.

Hur duktiga är folk på att separera sitt skräp? Ingen aning, men förmodligen inte lika duktiga som tyskarna. I Tyskland är det hårda bud och detaljerade regler så man vet aldrig om man gör rätt eller fel. Själva sorterar vi ut glas, plast och kartonger. Annat papper har vi just inte. Det har hänt en gång att vi haft anledning att separera olja efter att ha friterat calamares.

Endera dagen ska vi bättra oss och även plocka ut burkar, men eftersom vi använder shoppingkassarna för att bära iväg skräpet tar det emot att sortera ut kladdiga saker.

Förresten har man börjat ta betalt för plastpåsar i matvaruaffärerna även här. Inte mycket, bara 5 cent styck. Men det är tillräckligt för att de flesta har med sig stadiga shoppingbagar, som stormarknaderna säljer för 50-60 cent. Effekten har blivit att det inte alls blåser runt lika mycket tunna påsar i naturen. Och skulle man börja med någon form av pantsystem för burkar och petflaskor skulle det förmodligen se ännu bättre ut.

Annonser
Publicerat i Allmänt | 3 kommentarer

Identitetsproblem

Alla bilar vi haft genom åren har hetat mänskliga namn baserat på bokstäverna i registreringsnumret. Vi hade till exempel en Merca som hette Ludwig efterbokstavskombinationen LDW på skylten. Lillsyrrans barn blev inspirerade och försökte få till något av MOO231 på deras bil, men det enda de kom på ”Mormor + Olle = osams”. Efter mamma och hennes make, som hette Olov. Och som var osams i verkliga livet. Eller snarare: morsan skällde oavbrutet på sin make. Nu har vi fått våra spanska registreringsskyltar och när vi fixat spansk försäkring är det dags att skruva fast plåtarna på bilen.

Om jag ska dra förhastade slutsatser av det jag ser i form av registreringar som rullar runt på vägarna så finns det ett gammalt och ett nytt system. Det gamla består av en eller två bokstäver, som anger var i landet bilen registrerats. M för Madrid, MU för Murcia, A för Alicante, V för Valencia osv. Därefter kommer några siffror och ytterligare en bokstav. I det nya systemet har registreringen fyra siffror följt av tre konsonanter.

Vi hade hoppats på en skylt som inkluderar våra initialer eftersom de nyaste skyltarna vi sett börjar med J. Men vi fick en registrering som börjar med K. En bokstav som vi ännu inte sett på bilar i verkliga livet. Och vad kan man få ut av bokstavskombinationen KDV. Det enda jag kunde komma på var kadaver. Not so very funny. En bekant föreslog Kindvall, men jag är skeptisk. Kindvall säljer Ford, inte VW.

Jag tar tacksamt emot namnförslag!

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Lämningar

Längs spanska ostkusten finns det lämningar från tiden då pirater härjade i Medelhavet. Så även i vår lilla by. Det finns ett gammalt torn från 1500-talet nere vid hamnen, som fungerar som sommarstuga åt dagens ägarfamilj. Den egentliga bebyggelsen ligger två kilometer inåt landet. Nere vid vattnet höll man utkik efter pirater.

Bilderna är från i vintras när det stormade och regnade ordentligt. Än så länge är löven fortfarande kvar på träden.

Men nu har man byggt en massa nere vid havet. Först åt människor i Murcia och Madrid som behövde svalka under de heta sommarmånaderna. Nu kryper husen längre och längre upp från havet och upp mot huvudorten genom att tidigare odlingsareor bebyggs.

Vi bor fyra kvarter från strandpromenaden och stranden. Inte för att vi är så svåra på sol och salta bad, snarare tvärtom. Men jag gillar att promenera längs havet, så det var ett av kraven: rollatoravstånd till stranden.

Under maj månad, när det fortfarande var relativt svalt gick vi långt söderut längs vattnet. Och när vi ändå travade på, plockade vi skräp i varsin stor Ikeakasse. Hur mycket plast som helst i olika former och format. Det mesta såg ut att komma från fiskebåtar.

Stranden vi ägnade oss åt att snygga till är drygt två kilometer lång och heter Playa de la Torre Derribada. Varje gång vi travade längs stranden letade våra blickar efter tornet Derribada. Utan framgång. Det finns helt enkelt inte. Inte så konstigt när vi fick klart för oss att strandnamnet betyder ”Det rivna tornets strand”.

Den 1 juni kunde vi dessutom lägga ner vårt självpåtagna städarbete. Då drog kommunen igång sina traktorer och krattandet sanden under tidiga morgnar. Än är stranden hyfsat skräpfri, men vi återkommer med våra städaktioner när det grisat till sig alltför mycket.

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer

Ytterligare tillbehör

Som sagt, det börjar bli kallare på kvällar och nätter. Och vill vi ha folk hemma på middag, och det vill vi, så sitter vi helst på takterrassen. Där har vi ett stort matbord och sex stolar. Plus några extra fällstolar. Inomhus är det betydligt trängre. Med lite god vilja kan sex personer sitta runt köksbordet och äta frukost. Men knappast fler än tre när det handlar om middag.

Därför föddes idén om en gasolvärmare på taket. En sån där som kan stå på Stockholms uteserveringar och sprida värme runt omkring sig. Men vad kostar en sådan mojäng? För att leta på nätet behöver man dessutom veta vad mojängen heter på spanska. Google hjälpte mig med gasolvärmare = calentador de gas. Men det enda sökresultat som jag fick upp på skärmen var en massa varmvattenberedare.

Om man är ute efter hitta något i möbelväg är Ikea på nätet en god källa till information. Det är bara att leta upp saken på Ikea.se och hitta samma sida på Ikea.es. Det var så jag fick klart för mig att spanjorer tycker att solsängar inte är sängar utan schäslonger = tumbona. Men varför hittar jag inga gasolvärmare på nätet?

Jag vet inte heller vad ”Ingen reklam, tack” heter på spanska och därför får vi en del av den varan i brevlådan. Vår brevlåda sitter i muren till området ihop med övriga grannars postfack och somliga reklamutdelare lägger en liten hög med reklamlappar på hyllan nedanför facken. Med påföljd att de lösa papperna förr eller senare flyger ut över gata och trottoarer. Jag, i egenskap av kvarterets ”En man som heter Ove”, brukar ägna min fritid åt att plocka upp skräp i min närhet. Därför är jag inte alls glad när pappersreklamen sprids i närmiljön.

I förra veckan hade någon delat ut ett reklamblad i våra brevlådor. Min spontana reaktion var att slänga skiten. Men Maken var snabbare än jag. Han slet åt sig bladet och tog med det in. För han gillar broschyrer. Avsändaren var en bricolaje, det vill säga en slags byggmarknad. Google översätter ordet med DIY. Alltså gör-det-själv-butik.

Bygg ditt eget pyttelilla kök för 259€, lägg trägolv för 13€/kvm, sätt nytt kakel, installera spotlights, sätt ihop lagerhyllor, cementblandare för bygget, aluminiumstegar för att få belysningen på plats fyllde första halvan av broschyren. Resten av innehållet tillägnades olika värmekällor. Spisar, kaminer, element, varmvattenberedare, luftkonditioneringsaggregat. Och där på näst sista sidan hittade jag min gasolvärmare.

Spanjorer tycker tydligen inte att min gasolvärmare är någon värmare. Nej, i deras värld är det en kamin, alltså en ”Estufa de exterior”. Tack för det, reklamen! Och nu har jag googlat på saken. Priset ligger från 95€ och uppåt.

Endera dagen står det en sådan på terrassen. Plus en gasoltub. Så att vi och våra gäster inte behöver sitta på taket och huttra.

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer

Förresten

Cummings har kastat in handduken. Det betyder att vi nu är ensamma permanentboende i kvarteret. Men det kommer och går folk hela tiden i husen. Norge har haft sitt höstlov under första halvan av oktober så Silje med övriga norska familjer har varit här.

En del husägares föräldrar har också avlöst varandra. Stefan och Berit var här fyra dagar och de håller gärna till i poolområdet till skillnad mot oss. Det är där man får veta ett och annat om grannarna och det är därför vi vet att Cummings flyttat tillbaka till UK.

Den engelska familjen försörjde sig som nyckelpigor. Alltså städade uthyrningsbostäder mellan hyresgäster, tvättade lakan och handdukar och inkasserade och lämnade ut nycklar. Ett hårt jobb där man inte vet hur dagen kommer att gestalta sig. Ibland är det lättjobbat, andra dagar tar det liksom aldrig slut.

Stephen berättade om ett självmordsuppdrag. Deras kund hade hyrt ut sitt hus till en stor irländsk familj. När Cummings kom dit gick det knappt att ta sig fram. Allt löst låg utslängt över golven. När det tog sig in i badrummet låg det sopsäck på sopsäck i duschen. Hyresgästerna hade inte tagit ut en enda påse. Jag förstår att Cummings tappade sugen. Fast enligt Stephen gjordes återtåget på grund av sjukliga föräldrar.

Det är många utlänningar som hänger sig kvar här i Spanien. Man ser danska målarfirmor, svenska VVS-företag, engelska internetinstallatörer med flera. Och inte att förglömma: alla utländska mäklare. Jag kan räkna upp åtminstone fem svenska på rak arm.

Vi har en rysk radhusägare i kvarteret. Han har satt upp en skylt med texten ”SE VENDE”, alltså TILL SALU. Skylten sitter inte mot gatan utan in mot gården. Bara synlig för oss i kvarteret. Stefan och Berits teori var att han tagit fel skylt. Det skulle stå ATT HYRA. För ryssen har köpt flera lägenheter på Costa Blanca, som han hyr ut.

Snart lär belgarna dyka upp. Tillsammans med svenskar. Jag ser att det belgiska höstlovet sammanfaller med det svenska. Då vi ska få besök av Tvåans döttrar, som kommer hit på egen hand.

Nätterna börjar bli kallare, håller sig runt 18 grader. På dagarna går det upp till 24. Solen står lågt och timmarna som poolområdet är belyst blir färre och färre. Knappt någon ligger i vattnet. Jag gissar att det håller sig runt 20. Inget för mig som knappt badar när det är 25. Vi får väl ta badsugna gäster till havet istället där vattentemperaturen är behagligare.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Alla utom vi

På charterföretaget jag jobbade på mina sista arbetsår, visste man att det inte var resan som var målet. Alltså, själva resan som såldes gav inte mer än 150 kr i vinst per betalande. När jag hörde det ställde jag frågan: Why bother? Så mycket jobb för så lite tillbaka. Svaret var: ancillaries. Det vill säga kringförsäljning. Där fanns det pengar att hämta. All inclusive, halvpension, helpension, nyårsmiddag, spjälsäng, barnvagn, barnklubb, utflykter, träning, matlagningskurser; you name it! Det fanns en hel avdelning som skötte den biten.

Det verkar vara samma sak i den spanska byggbranschen. Det är framdraget kanaler för luftkonditionering och innan man vet ordet av får man ett erbjudande från byggaren om ett aggregat där monteringen ingår i priset. Och vem behöver inte belysning? Vad sägs om några spotlights i taket? Eller utomhusbelysning på takterrassen? Vid entrén och i trappan upp? Diskmaskin monterad och klar? När den kringförsäljningen var över fick vi en faktura på 50000.

På taket är det framdraget vatten och avlopp, som bara skriker utekök. Ett sådant ville byggaren ha ytterligare 14000 för. Om vi inte ville ha några skåpdörrar räckte det med 9000. Vi avstod.

Nu bankas det och låter för fullt. Efter ett år har de flesta upptäckt hur dåligt det är med förvaringsutrymmen. Man vill inte ha skrymmande saker som cyklar, parasoller, solsängar och andra strandprylar inomhus. Då ställer byggaren upp. Bygger förråd på uteplatser. Snart sagt alla har en bod på markplan. Alla utom vi.

Under vår trappa skulle det fungera alldeles utmärkt med ett cykelförråd. Så vi pratade med byggaren, som avrådde. Trappan upp till vår lägenhet hänger på husgaveln som är klädd med ”prydnadssten”. Och att ”förstöra” intrycket med ett förråd skulle knappast godkännas av byggnadsnämnden. Och svartbyggen renderar böter och rivning.

Om vi vill ha ett förråd på markplan skulle vi behöva ta bort en bit av rabatten. För mot den vita muren skulle en tillbyggnad inte sticka i ögonen på samma sätt.

Fastigheter som har några år på nacken kan se ut lite hur som helst. Folk bygger till och om, byter staket och glasar in balkonger och terrasser. Så vi får väl fortsätta att ha min cykel i gästrummet. Maken har köpt en cykel av kusin Klas, men den står fortfarande kvar hos honom. Väntas hit i mars som specialbagage när vi åker tillbaka hit.

Men år 2020, blir det andra bullar. Då ska vi ha ett förråd att stoppa in vår cyklar i. Precis som alla andra.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Bytt är flytt

När det var dags för Svärfar att gå i pension insåg Svärmor att de skulle gå varandra på nerverna om de bodde kvar i den lägenhet de hade. En etta på Hägerstensåsen. Men att byta en mindre hyresrätt till en större dito är inte det lättaste nu och det var det inte heller för 30 år sedan. Förmodligen svårare med tanke på att internet inte fanns; det var annonser i dagstidningar och lappar på anslagstavlor som gällde.

Svärmor tyckte att det vore bra om de kunde flytta närmre oss, så att de kunde hjälpa till med våra barn om det skulle behövas. Inte mig emot. Svärmor var inte den som hängde sig på när det inte behövdes. Jag minns inte om de testade med tidningsannons, däremot satte vi upp lappar på varenda anslagstavla i förorten. Flera gånger vartefter lapparna försvann.

På den tiden hade alla livsmedelsbutiker en anslagstavla vid utgången. Och det var en lapp på områdets Vivo-butik som gav napp. Ett äldre par med en stor tvåa hörde av sig. Deras bostad låg i gaveländen av ett trevåningshus. Med utsikt över en stor lekpark med plaskdamm.

Som anledning till bytet angav paret att lägenheten hade för många fönster eftersom den hade fönster åt tre väderstreck. Det var alldeles för jobbigt att hålla alla dessa fönster rena. Det lät som ett väldigt krystat skäl i våra öron. Men bytet blev av och det var huvudsaken.

Några fler bytesintressenter hörde aldrig av sig. Det räckte alltså med ett svar för att få träff.  Lite så känner jag med vårt lägenhetsbyte. Vi har visserligen fått två svar på vår annons, men förslaget som vann hade en betydligt lägre hyra. Och det andra alternativet tittade vi aldrig på. Enligt Svärdottern är vi nog dem som haft vår annons ute kortast möjliga tid. Tio dagar mellan aktivering till inaktivering.

Jag minns inte hur länge Svärföräldrarna bodde i vår förort, drygt fem år kanske. Maken hjälpte dem med alla fönstren så de var inget problem. Möjligen att det kunde bli lite varmt inomhus när solen låg på från morgon till kväll. Eller att det var lite väl livat från parken utanför. Ungdomar häckade där under sommarkvällarna.

Däremot blev en och en halv trappa upp ett problem. Svärfaderns Parkinson förvärrades och de blev tvungna att flytta till ett äldreboende med hiss. Och då behövdes det inga lappar på anslagstavlor för på den tiden kunde kommunens biståndsbedömare fixa sånt.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar