Nyfiken i en strut

Mina vänner och bekanta läser inte Magdalena Ribbings spalt i DN. Nåja, det är möjligt att de läser den, men man kan lugnt påstå att de inte tillämpar givna råd. Som det här att man inte frågar om ekonomiska förhållanden. Så varsågod, här kommer en liten sammanställning för er som drar er för att fråga själva.

Har ni köpt bostaden i Spanien eller hyr ni den?
Vi har köpt den. Och det är nyproduktion. Visst, man kan få en bättre begagnad betydligt billigare men jag gillar inte dörrar, dörrfoder, skåpluckor i trä, (för mycket 70-tal), valv och barkök (för mycket 80-tal), och spräckligt kakel (vilket tal det är, vet jag inte).

Varför inte bygga om? Det kostar nästan ingenting.
Men I hate ombyggnader och har inte lust att bo i en byggarbetsplats. Jag tycker till och med att det är plågsamt att se Arga snickaren. Och även om arbetet är billigt så är det inte gratis.

Hur har ni finansierat affären?
Det ska du skita i! Svarar vi inte, för vi har läst Magdalena Ribbing. Maken brukar säga att det är fruns förtjänst. Hon har samlat burkar i massor med år. Inte helt sant utan mer en metafor. Jag har alltid varit den ekonomiska i vår familj och har satt undan pengar varje månad de senaste 15-20 åren. Ibland mer, ibland mindre. Men totalt sett räckte inte pengarna utan vi behövde låna.

Eftersom svenska banker inte lånar ut till bostäder utomlands, brukar flertalet svenskar öka belåningen på fastigheter i Sverige och använda pengarna till köp utomlands. Den möjligheten stod inte oss till buds eftersom vi bott i hyresrätt i hela vårt liv. Och aldrig varit fastighetsägare.

Men går det inte att låna i spansk bank för bostad i Spanien?
Jo, det går. Men då är kruxet att lånet ska vara återbetalt när du är runt 70 år. Det skulle bli en fasligt hög månadskostnad för vår del.

Fram med det: var fick ni pengarna ifrån?
Då återstår bara två alternativ: lån i Handelsbanken, det vill säga deras Luxemburgbaserade företag eller i ett danskt kreditinstitut. Vi tog alternativ två. De hade visserligen något dyrare uppläggningskostnader men räntan var lägre där.

Förresten, vad betalar ni i ränta?
Fråga inte så mycket, kolla på nätet om du prompt vill veta. Men typ 3,5 % över Euribor om jag inte missminner mig.

Men hur mycket lånade ni?
Kruxet med lånet är att man måste låna minst 100.000€ för att finansiärerna ska tycka att det är värt besväret. Därför kunde vi inte köpa alltför billig bostad. Men inte alltför dyr heller. Det gäller att ha resurser till kontantinsats och alla skatter, lagfarter och stämpelavgifter. Plus advokatkostnader.

Och glöm prislappen. Du ska inte tro att det är den som gäller när lånet beviljas. Det är istället beloppet som en fristående värderingsman uppskattar bostadens värde till som blir basen för lånet. I vårt fall tyckte värderaren att lägenheten inte var värd summan som stod på prislappen. Och mellanskillnaden fick vi slanta upp ur egen ficka.

Det låter dyrt. Men det kanske är en bra investering?
Som alltid, beror det på vad man jämför med. Vi skulle aldrig ha råd med motsvarande bostadsstandard i Sverige. Och jag är tveksam till tanken på investering. Det byggs en massa i området och efterfrågan är beroende av billiga flygbiljetter till exempel. Och det behövs inte mycket för att skaka om marknaden. Brexit har gjort att britternas köpeandel i området har halverats.

Nej, vi ser vårt köp mer som en hobby. Och vem skulle se en hobby som en investering? Fritidsintressen är snarare svarta hål.

Kan vi gå över till att prata om vädret nu ?

Publicerat i Allmänt | 1 kommentar

Så olika man kan vara

När jag för några år sedan gnällde över jobbet och att jag helst skulle vilja gå i pension, uttalade Dottern några varnande ord: Har du tänkt på en sak? När ni går i pension kommer du att tillbringa 24 timmar om dygnet med pappa. Ja, jag begrep att det skulle ha sina sidor och drog mig till minnes att mina svärföräldrar bytte till en större lägenhet när det var dags att dra sig tillbaka från arbetslivet.

Och helt smärtfritt har det inte varit. Trots att vi levt ihop sen 1971. Vi är mycket mer olika än vad jag insett. Och har olika vanor. Ta det här med mathållningen till exempel. Tidigare har vi skött frukost och lunch på egen hand. Jag har ätit ägg till frukost och sallad till lunch på vardagar. Lite enahanda kanske, men jag är en inpiskad vanemänniska. Maken däremot, har ätit ägg, yoghurt eller köpt en macka och lunchen har han ätit ute tillsammans med arbetskamrater. Det är bara middagen vi ätit ihop.

Nu är det andra bullar som gäller. Maken tycker att det är onödigt att äta tre gånger om dagen. Kruxet är bara att jag inte äter lika mycket som han och blir därför hungrigare snabbare. Äter man frukost kl. 9 så behöver man något mer än så före middagen tolv timmar senare. Jag gör det i alla fall.

När Maken blir hungrig mellan frukost och middag kan han gladeligen trycka i sig en påse chips eller nötter men det är inget alternativ för mig. När jag blir hungrig vill jag ha mat, inte skräpmat. Då kommer halsbränna och illamående som ett brev på posten. Eller vilken liknelse man borde använda nuförtiden.

Mattider är också ett stående diskussionsämne. Vill man äta ute så har restaurangerna öppet för lunch 14-16, middagstiden är 20-22. Hävdar jag. Där intar Maken en förstås en annan åsikt; i hans värld kan man få mat när helst det passar. Ja, om man vill äta på Donken eller Burger King. Men den prisvärda trerätters Menu del Dia får du endast under spansk lunchtid. Enligt mitt förmenande.

Dagens frukost är avklarad. Nu väntar jag med spänning om det blir någon lunch överhuvudtaget. Eller om jag får svälta ihjäl idag också.

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Det finns inga gratisluncher

Jag är väldigt om och kring mig när det gäller de små utgifterna. Kollar på nätet efter extrapriser på mat och går gärna i flera affärer för att dra ner på kostnaderna. Skulle aldrig lägga en krona på en kasse; om jag inte har ryggsäcken på mig, har jag alltid en hopvikt plastpåse i handväskan.

Däremot är vi urusla på att göra bra affärer när det gäller stora saker. Folk berättar gärna om hur de prutat och förhandlat när de köpt bil eller hur mäklare betalat visningsresor. Sånt händer aldrig oss. Vi betalar utan krumbukter snällt det som står på prislappen.

När vi köpte lägenheten här i Spanien fick vi en värdecheck på 2000€ från mäklarfirman. ”Den kan ni använda till ett AC-aggregat” föreslog säljaren. Men så fick vi ett erbjudande från byggaren där monteringen av aggregatet ingick. Och det nappade vi på eftersom vi skulle komma ner i heta juli och då vore det skönt att ha svalka på plats.

”Kan vi använda värdechecken till att få lite skugga på takterrassen istället?” Absolut, sa firman som löste in checken. De måttade och monterade en tygpergola och skickade en faktura på 1987€. Snubblande nära checkens belopp.

Vår terrass är på 60m2 och ”gratis”-pergolan täcker knappt halva. Övriga kvadratmeter badar i sol hela dagen. När jag läser vill jag helst ligga i en soffa, med huvudet på ett av armstöden. Men soffgruppen står på den soliga delen av terrassen och det skapade ett behov av ytterligare ett solskydd.

Vi konsulterade ett närliggande företag som kom och måttade och monterade. En pergola i ungefär samma storlek och utförande som vår tidigare, men till ett betydligt lägre pris.

Då uppstår frågan: Varför flytta till ett soldränkt land när en hela tiden vill uppsöka skugga? För att jag gillar att vara utomhus. I Stockholm har vi inte ens en balkong. Och under vinterhalvåret är det så mörkt, halt och eländigt att en knappt vill gå utanför dörren.

Och hur kan mäklare ge bort pengar? Självklart kommer pengarna från vår och andra köpares plånböcker. Vi pratade med en mäklare vi känner som jobbar på ett annat företag än det vi köpte av. Och han sa att de hade en kalkyl på 2000€ per såld nyproduktion, som kunde användas till visningsresor eller värdecheckar att användas till vitvaror och annat.

Så vi fick inte någon visningsresa betald, men en pergola som ger angenäm skugga. Alltid något!

Om en timme är det dags att inta favoritpositionen.

 

 

Publicerat i Allmänt | 5 kommentarer

Maten är halva födan

Vi måste helt enkelt ta oss till Ikea. Inte så mycket för att vi behöver särskilt mycket mer av inredningsdetaljer. Det skulle vara en matta till soffgruppen på taket, vinglas och en soppslev. Men det jag verkligen lider brist på är senap. Och på Ikea har de en senap som smakar exakt som Slotts original.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån svensk. Som krävde svenskt kaffe på grisfesten. Hittills har jag kunnat hitta acceptabla alternativ till saker när jag varit utomlands. Smör till exempel ersätts lätt med majonnäs eller aioli (som stavas allioli här) om man nödvändigtvis vill klistra fast pålägget på mackan. Tomat eller gurka går också bra. Men senap däremot är väldigt känsligt.

Kött
Maken är en riktig köttoman och skulle helst vilja ha nötkött varje dag. Gärna till varje måltid. Helst en riktig blodig entrecôte. Kruxet är bara att i Spanien styckar man inte köttet på samma sätt som i Sverige, så entrecôten är inte alls lika marmorerad och mör här. Ska man ha en entrecôte som ser ut som folk, får man titta i avdelningen för kött från Argentina. Visserligen dubbelt så dyrt men ändå dubbelt så gott.

Lammkotletter är ett annat alternativ. Men även där ser styckningen annorlunda ut. Det är inte själva revbenen, som utgör kotletterna utan bitar längre fram på djuret. Och de är väldigt tunnskurna.

Kyckling, som jag älskar, blir det väldigt sällan. Maken tycker att det är en personlig förolämpning att serveras sån mesig mat.

I Spanien skriver man stolt på förpackningarna att köttet är till 100% spanskt. Vilket inte imponerar på mig, som vet att landet är en värstingnation på antibiotika och annat icke önskvärt i köttproduktionen.

Korv
Det finns gott om färsk korv i kyldiskarna. Den är i regel god, men jag lärde mig den hårda vägen vad ”sin tripa” betyder. Korven flöt ut på grillen eftersom begreppet innebär att korven är skinnfri. Annars köper jag helst korven på Lidl där man har samma goda wienerkorv som i Sverige.

Fisk
Wow, säger jag! Fiskdiskarna är rena konstverken. Jag önskar bara att jag visste hur man skulle tillreda havsfrukterna. Än så länge har vi bara vågat oss på sånt vi känner igen. Grillad forell har det blivit flera gånger. Till exempel.

Grönsaker
Wow, säger jag! Där kan man verkligen gå lös. Aubergine, squash, blomkål och andra personliga favorit kostar en bråkdel mot hemma. Sparris halva priset. Potatis däremot kostar som i Sverige. Vilket inte spelar någon roll med tanke på alla andra smaskiga alterativ.

Ägg
Ordinarie priset på ägg är hälften mot det svenska, extrapriser ännu lägre. Och det är bra med tanke på att bea och hollandaise får man göra själv.

Vin
Det går att handla vin för ingenting. Alltså från 10-25 kr flaskan. Men märken som känns igen från Systemet håller ungefär halva priset.

Vatten
Det sägs att kranvattnet ska vara drickbart i hela EU, men jag är skeptisk. Det luktar klor när man spolar och kollar jag på nätet ligger det en stor avsaltningsanläggning fem kilometer söderut. Och den förser hela Costa Blanca med kranvatten. Dessutom säljs det filter som ska monteras på vattenintaget på disk/tvättmaskiner, eftersom partiklar kan få maskineriet att becka igen.

Vi köper alltså flaskvatten som vi dricker och matar kaffemaskinen med. På byggmarknaderna säljer man speciella filteranordningar som går att montera in så man kan göra kranvattnet drickbart.

Kaffe
Vi tog med oss vår nyservade Jura i bilen ner. Den är inte så glad i de inhemska spanska kaffebönorna. Kvarnen började låta konstigt och signalera att den saknade bönor trots att magasinet var fullt. Tydligen blandar spanjorerna i sockerrostade bönor som inte gör kvarnen glad. Så nu är det importerade produkter som gäller.

De riktigt stora matvaruaffärerna är kedjor jag känner igen från Frankrike, som Carrefour och Auchan. Även i andra branscher håller de franska kedjorna sig framme. Leroy & Merlin på byggmarknaden och Decathlon när det gäller sport och fritid.

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Dagens ord: adapter

Jodå, vår nya dammsugare fanns på plats. Men innan vi kunde få den i våra händer var vi tvungna att genomlida den sedvanliga spanska ineffektiviteten. Alltså, personalen gör sig absolut ingen brådska utan kan stå och prata med varandra trots att kunderna står och trampar runt omkring. Den här gången stod den ansvariga expediten och hjälpte en kvinna som skulle köpa ett ångstrykjärn. Och det tog tid, nästan så man trodde att hon hade planer på att gifta sig med järnet ifråga.

Jag stoppade ett par andra ur personalen och de kollade i datorn och bekräftade att vår maskin fanns på plats, men det var bara hon i den röda tröjan med strykjärnskunden som kunde hjälpa oss. Inte en tanke på att de kunde ta över kunden några minuter eller att människan kunde fundera över valet själv.

Eftersom vi fortfarande är kvar i stockholmsk mentalitet var vår tanke att dammsugaren skulle hämtas upp på vägen till en middag hos några vänner. När 20 minuter hade gått ringde vi och sa att vi var på väg men blev lite sena. Så småningom fick vi vårt paket och kunde lasta in maskinen i bilen.

Idag tog jag premiärturen! Ljudnivån är helt klart på plussidan. Dammsugaren låter nästan ingenting, men så har den mellannamnet Supersilence. Men röret är dessvärre på minussidan. Enligt Wikipedia är rör ”ihåliga långsmala föremål som oftast har cirkulära tvärsnitt”. Jag skulle helt vilja stryka ”oftast”. Ett rör är cirkulärt, punkt, slut. I Electrolux värld är rör snarare fyrkantiga, men lite rundade hörn. Det gör att jag inte kan använda mitt gamla favoritmunstycke, som förutsätter ett runt dammsugarrör.

De munstycken som tillhör nya sugaren suger sig fast i golv och mattar som om de vore iglar. Därför efterlyser jag nu en adapter som kan koppla ihop mitt gamla munstycke med ett fyrkantigt rör. Är det för mycket begärt?

Publicerat i Allmänt | Lämna en kommentar

Damned sucker

Förra sommaren fick vi ärva en dammsugare av några vänner som just bosatt sig i Nyköping. Alltså inte i den svenska staden utan i en liten färgglad spansk ort 12 mil härifrån. Maskinen i fråga var ett stort åbäke med en av de kortaste sladdar jag någonsin sett. Jag var tvungen att byta kontakt trots att vår lägenhet inte är större än 60 m2.

Till på köpet lät den förskräckligt. Efter 15 sekunders verksamhet gick den upp en oktav och gav ifrån sig ett tjutande ljud som gjorde Maken vansinnig. Inte för att jag vill vara otacksam mot givmilda vänner men var jag beredd att hålla med honom.

I vårt närmaste köpcentrum, La Zenia, finns det en Media Markt med ett stort varuutbud. Där hittade jag en näpen Hoover, som expediten envisades med att säga. Jag som trodde att engelsmännen gått ifrån det begreppet till förmån för vacuum cleaner. Vi hittade en Electrolux vars färg föll mig på läppen och som dessutom var nedsatt i pris. ”Sorry, not in stock”. Det visade sig att inte heller den dyrare kusinen fanns i lager. Kan man köpa något av utställningsexemplaren? Nä, det gick inte heller. Men det gick att reservera en, eftersom den var på ingång.

När jag ville göra det, efterfrågade hen en handpenning. Njema problema, sa jag och hostade upp 50€. Men då blev det problem med rabatten. Expediten ropade på förstärkning och förstärkaren sa att jag kunde få det lägre priset om jag lämnade in min gamla maskin. Jag misstänker att de inte trodde att jag hade någon.

Kvickt som ögat åkte vi hem till vårt lilla hem och hämtade det tjutande schabraket. Som genererade en rejäl rabatt. Tack för den presenten! ”We’ll call you” sa expediten. För två veckor sedan. Igår gick vi in i butiken igen och frågade efter vår reservation. ”Tomorrow” blev svaret och det ska bli intressant att se om den är på plats i eftermiddag.

Förutom den ständigt flygande sanden pågår det ett bygge tvärs över gatan så jag skulle verkligen behöva en dammsugare.

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer

Expat

Nu har vi bott i vår lägenhet på Costa Blanca i drygt en månad och det känns fortfarande som om vi är på semester. En ovanligt lång sådan; speciellt som vi aldrig mer behöver komma tillbaka till något jobb. Vilket kan kännas lite tomt emellanåt. Inga märkliga arbetskamrater att reta sig på till exempel. Men å andra sidan har vi gott om grannar, som jag kan störa mig på.

Vår bostad ligger i ett kvarter där 33 radhus och lägenheter delar på ett poolområde. I nuläget är det bara vi och en engelsk familj med två barn som bor här permanent. Övriga ägare kommer och går lite hur som helst. Och är de inte själva här så hyr de ut eller lånar ut bostaden till andra.

Första veckan vi var här hade vi ett möte i samfälligheten där tanken var att vi skulle dra upp lite regler för samvaron i poolområdet. Det gick sådär. Deltagarna var några av bostadsägarna: tre spanska familjer, den engelska permanentboende och fyra svenska par. Mannen som ledde mötet var en spanjor med kunskaper i engelska och reglerna som spikades var väldigt strikta.

Somliga protesterade. Den engelska barnfamiljen undrade till exempel varför man inte skulle få hoppa eller dyka i stora bassängen. Eller bolla ute på gräset. Större delen av tiden var det bara deras barn i poolen och på gräset. ”Use common sense” var det stående svaret. Problemet är bara att många av de tillfälliga gästerna verkar sakna sunt förnuft.

Ett gäng med sex norskor bodde i ett av radhusen i några dagar. De drog ut sina solsängar på konstgräset. Inte i närheten av sin egen bostad utan de ockuperade en fjärdedel av poolområdet alldeles utanför vår grind ett par dagar. Trots att solen nästan står i zenit så här års och det finns knappt en gnutta skugga någonstans. Sen flyttade de sig till andra sidan av den öppna ytan så engelska familjen knappt kom ut genom sin grind.

En kväll ägnade sig ett antal svenska tjejer sig åt karaoke i Casa Göransson. Det vill säga de vrålade sånger hela kvällen så det ekade mellan husen. På svenska. Ted Gärdestad hade dött om han hört dem. Eller snarare vänt sig åtskilliga varv i sin grav.

Ett annat otyg är dessa lättflyttade högtalare som kommunicerar med mobiler via blåtand. I hate them! Alltså inte min egen harman/kardon. Den spelar så trevligt på vår takterras. Men folk utan sunt förnuft, som ska dra ut sina speldosor på gräsmattan och plåga hela kvarteret med sin musiksmak. Det är helt klart ett otyg.

Jag har säkert anledning att återkomma the Church Lady, Ritva med maken Arto båda från Bålsta. Som låg och pressade i solen i tre veckor. När Ladyn inte gick till rätta med göteborgsungdomarna som saknade common sense och envisades med att spela boll eller kubb. Trots att hon visade dem protokollet från sammanträdet i samfälligheten. Men både hon och ungdomarna åkte hem i förra veckan.

Publicerat i Allmänt | 2 kommentarer