Toalettmysteriet

Varför i hela världen fanns det från början en separat toalett i trapphuset till vår lägenhet i Vasastan? Alltså en toa med egen dörr ut till det allmänna utrymmet. Alla lägenheter hade ju sina egna wc:n. Jag tror att jag har en lösning på den frågan.

Det hela började med att vi såg en gammal dokumentär på svtplay, Jag bor på Hägerstensvägen. Den beskriver förhållandena i förorten Aspudden runt 1970. Förfall och social misär. Mer eller mindre utslagna människor i små kyffen till lägenheter.

Efter lite googlande: Husen längs Hägerstensvägen byggdes i början av förra seklet av Byggnads AB Manhem. Av totalt 700 lägenheter var mer än hälften ettor eller enrumslägenheter. Det fanns alltså bostäder som bara bestod av ett rum. Utan vare sig kök eller badrum.

(En avstickare till Södermalm och vår tidigare adress: Samma bolag, Manhem, byggde kvarteret Tapeten. I runt 200 lägenheter bodde det år 1901 omkring 3000 personer. Typ 15 personer i snitt per bostad. Man kan onekligen ana en viss trängsel.)

Lösningen på toalettmysteriet heter alltså enkelrumslägenheter. Alternativt uthyrningsrum. Varje våningsplan på Rehnsgatan innehåller en etta och tre tvåor. Tvåornas sovrum vetter mot trapphuset och man kan se att alla har en egen ytterdörr mot det.

Det förklarar också varför vår hall såg ut som den gjorde på originalritningen. Alltså att en del av vår nuvarande hall ingick i trapphuset. Rumsinnehavaren behövde ju komma in och ut på något sätt.

Och det blåmarkerade toalettutrymmet i trapphallen var avsedd för enrumslägenheterna. Det förklarar också varför rummen, annars lite omotiverat, hade handfat.

Om två veckor ska vi ta oss tillbaka till Sverige. Och vem vet, då kanske jag snubblar över något ny gåta.

3 reaktioner till “Toalettmysteriet

  1. Järnspiselrum var väldigt vanliga i alla fall i Norrköping i början av 1900-talet. Dass på gården (oftast) och en kamin där man kunde koka sig kaffe eller potatis, men inget vatten och avlopp. Förmodligen fanns de i alla större städer.

    Toalett i trappupgången, med en för varje våningsplan, fanns hos en del kompisar när jag var barn. Man fick ha med eget papper … Många lekkamrater hade dass på gården och skötte all hygien vid diskbänken. Jag minns att jag blev helt paff när en kompis tvättade håret i diskhon.
    Frälsis låg ofta mitt i slumkvarteren, även om vi hade det skapligt modernt för den tiden.

  2. Ja, det är inte klokt hur det såg ut i städerna för 70 80 år sedan. Första stället jag bodde på var en genomgångsbostad på Fredagsvägen i Hökarängen. Veckoområdet byggdes i rasande fart efter kriget och lägenheterna saknade toalett och badrum. Dusch och toa, som man delade med grannar, låg i källaren. Själv minns jag inget av det; vi flyttade till en modern tvåa innan jag var ett år. När vi flyttade till Södermalm 1992 var det fortfarande folk i fastigheten som bodde ”halvmodernt”, det vill säga toa i lägenheten, men dusch i källaren. Folk travade över innergården i morgonrock och handduk i turban på huvudet. Tio år moderniserades alltihop.

  3. Ja, det gick fort!
    Jag minns inte vår första bostad på Tomtebogatan, ovanpå det som nu är Myrorna, men släktingar berättade att mamma kokade blöjor på köksspisen. Konstigt nog berättade hon inget senare om hur det såg ut, om tvätt, toaletter och sånt. Jag gissar att det var så vanligt att ingen tänkte på det. Vår andra bistad, Frälsis i Södertälje, minns jag. En pytteliten toalett, med litet handfat. Hur vi badade? Inte en susning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s