Messerschmidt

I P1:s Spanarna krävs det åtminstone tre exempel för att bevisa en spaning. Jag gör ett försök med en introspektiv variant.

Mina barn kallade mig för Fröken Tjatlund efter guvernanten i ”Det blåser på månen”. Hon som, om jag minns rätt, inte kunde räcka över saltet utan att kommentera: ”salt kommer från salare som betyder beströ med salt” eller något i den stilen. Jag antar att det var för att de tyckte att jag ständigt försökte förmedla diverse mer eller mindre väsentliga lärdomar. Och jag kan vara ännu tråkigare än Tjatlund och tillägga: salt var så värdefullt att romerska soldater fick en del av sin lön i form av salt. Därav det engelska ordet ”salary” för lön.

På min sista arbetsplats före pensionen, hände det att jag blev kallad ”Lilla Wikipedia”. Mina närmaste arbetskamrater var som hämtade ur en Bellmanhistoria: en syrian, en tjeck och en nepales. Och det var förmodligen jag som var Bellman. Hur som helst, var det väldigt frestande att lägga ut texten när de undrade över, för mig, självklara företeelser.

Härom dagen la en nyare bekantskap ut foton från en höstpromenad, däribland en bild på ett gäng fjälliga bläcksvampar.
Han: ”jättegod men man får skippa vinet/ölet till maten. Annars otrevligt resultat! 😂😉
Jag: ”jag trodde att det bara gällde den grå varianten”
Han: ”du har säkert rätt!😉 Det brukar du ha, och jag har aldrig provat. ”

Hur ska jag tolka det här? Är jag en mästrande Besserwisser? Mina barns omdöme ursäktar jag med att de saknade erfarenhet och jag kände ett ansvar att ge dem grundläggande information, som skulle hjälpa dem på vägen. Även om jag riskerade att vara låta tråkig som en snusförnuftig guvernant. Fröken Tjatlund kanske är en hederstitel.

Och hur ska jag tolka mina utlandsfödda arbetskamrater? Ja, jag kanske skulle ha hållit en lägre profil, men det ligger liksom inte för mig. När folk undrar något och jag tror mig veta svaret så ligger det nära till hands att jag lägger ut texten. Min Make är inne på linjen att epitetet var ironiskt. Men han är jävig. Eller borde jag skriva jävlig?

Och vad ska jag säga om han med bläcksvamparna? Jag vet inte, för så många gånger har vi inte träffats. Och hur kan han veta om jag har koll på svampar? Det har jag, om jag får säga det själv. Men det ämnet har aldrig tidigare varit på tal oss emellan. Och har jag verkligen uttryckt så tvärsäkert i andra sammanhang.

Ja, det var tre exempel. Det kanske är dags för mig att byta stil. Eller byta umgänge. Båda alternativen är en utmaning så här sent i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s