Ja, då är vi här igen, 333 mil söderut. Med våra vaccinintyg och hälsodeklarationer i högsta hugg. Utskrivna på papper. Jag litar inte riktigt på de digitala versionerna. Det har hänt mer än en gång att mobilen dött när man behöver den som bäst.
Att hämta hem vaccinationsbeviset var inga problem. Men hälsodeklarationen var lite knepigare. Den ska man fylla i på nätet för att få en QR-kod, att visa upp i Spanien. På första sidan skulle man fylla i för- och efternamn och passnummer. Lätt kan man tycka. Sen skulle man försäkra på heder och samvete att man var frisk som en nötkärna och inte varit nära någon med covid de senaste 14 dagarna. På sista sidan var det dags att ladda upp filen med vaccinationsintyget. Där tog det stopp.
Hur jag än gjorde fick jag ett felmeddelande. I röd text. På engelska. Det var något med namnet. Va fa, ska filen heta något speciellt? Jag döpte om den flera gånger, men inget hjälpte. Tills jag kollade mina egna namn. På första sidan, den med passuppgifter, hade jag skrivit just de namn som står i passet. Där har man förkortat mitt fjärde förnamn till ”E”, men på intyget hade man skrivit ut hela, det vill säga ”Ericsdotter”.
Där var det lite stresspåslag eftersom deklarationen inte fick var äldre än 48 timmar. Och jag tänkte i mitt stilla sinne att det inte skulle förvåna mig om vi aldrig behövde visa upp papperna, eftersom vi skulle landa mitt i natten. Men där hade jag fel. Ett tiotal kontrollanter inspekterade allas intyg innan vi släpptes vidare till bagageutlämningen.
Vi hämtade bilen på långtidsparkeringen. Men i nattmörkret körde vi fel. Jag skyller på vägarbeten i kombination med dålig skyltning. Istället för landsväg 332 hamnade vi på motorvägen mot Madrid. Det blev en liten omväg innan vi hamnade rätt, men vi lyckades hålla sams hela vägen. Annars kan felkörningar ge upphov till livliga diskussioner.
Väl hemma i bostaden var vi glada att kylskåpet kunde leverera varsin kall GT att somna på.
frktjatlund 