Förhalning straffar sig

Nu har vi bokat återresan till Spanien. Och fy vad stressigt allting blev! Alla dessa saker som man borde ha gjort men skjutit framför sig. Som att kontakta Försäkringskassan och Skatteverket, till exempel. Och då möts man av: ”Handläggningstid för att få ett utfärdat intyg av Skatteverket är för närvarande ca 6 veckor och vi hanterar alla ärenden i tur och ordning.” Jaha, då hinns det inte med innan vi åker.

Men i förmiddags fick jag i alla fall en tid hos en hudläkare. Jag har lite konstigheter här och där som jag vill ha identifierade. ”Åldersförändring, åldersförändring, basaliom, åldersförändring, basaliom, baslaiom” lät det när Kristina for över min hud med förstoringsglas.

Åldersförändringarna lämnades därhän, men alla basaliomen fick sig en duvning av fryssprej. Jag hoppas att det räcker. Tidigare har jag tagit bort ett antal kirurgiskt framför allt på ryggen. Jag lever på hoppet att Cancerfonden har rätt när de skriver: ”Eftersom basalcellscancer nästan aldrig ger metastaser kan praktiskt taget alla patienter botas.” Och att jag ingår i kategorin ” praktiskt taget alla ”.

Nu börjar jag fundera över den där Rune i Västerås, som jag skrev om i förra inlägget. Varför i hela världen är han så intresserad av min biologiske far? Jag föreställer mig att en släktforskare framför allt vill få fram fakta om sin egen släkt. Inte andras. Är hans egen släkt alldeles för slätstruken och tråkig? Bara generation efter generation av skogsbönder i Värmlands tassemarker. Lite creepy känns det.

I morgon blir det nya duster med Skatteverket och endera dagen bokar jag tid hos frissan. Det var över halvannat år sedan sist. Stressigt värre för en pensionär!

6 reaktioner till “Förhalning straffar sig

  1. Fy, vad läskigt! Själv är jag hypokondriker. Hittar aldrig på fel att oro mig för, men minsta fläck eller värk på ett obegripligt ställe, och jag börjar planera för begravning direkt.

    Rune kanske vet nåt … kanske fosterfarmor hade något med din far att göra, släktmässigt sett…
    spännande.

  2. Och jag tänker: så gammal är jag väl ändå inte. I alla fall inte i mitt eget huvud. Högst 25. De där basaliomen har ändrat karaktär. Numera är de som sår, som inte vill läka ordentligt.

  3. Jag har dåliga gener. Från båda hållen. Dåligt med pigment och känslig hud från modern. Anlag för övervikt och diabetes från fadern. Men vad gör man när man inte kan välja sina föräldrar?

  4. Ja, de ärvda generna får man ju, men jag fick vid 60 en klar känsla att jag var på väg att bli som mamma ( väldigt lika enligt omgivningen). Hon var överviktig med diabetes och högt blodtryck och svikt både här och där, och förstås ”släktens dåliga knän”. Att alla var överviktiga när de hänvisade till det, tänkte ingen av dem på.
    Det var då jag av ren rädsla tog itu med vikten. Blodfetterna minskade till under gränsvärdet och mitt BMI är ok. Den stora tunga bysten har dock inte hängt med.
    Det tog två år med 5:2 och sen några år med 6:1 för att lära kroppen vad den ska ha. Brorsan fick pappas ärftliga hjärtfel, men jag slapp undan. Pappa dog av det, men brorsan blev opererad.
    Det finns inga garantier, men jag är i betydligt bättre form än vad morsan var vid 70.
    Två bekanta i min ålder har nyligen dött, det känns!

    Jag läser förstås alla dina inlägg öven om jag är lite för lat att logga in och svara på allt.

  5. Jag är också framtung och fattar inte att någon frivilligt lägger sig under kniven för att förstora tuttarna. Och betalar tusentals kronor för det. Obegripligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s