Tillbakablick

Jag skrev ingenting om Utøya i bloggen när det hände. Kollade för säkerhets skull. Hade jag gjort det, skulle jag blivit förvånad eftersom jag sällan brukar kommentera aktuella händelser. Av flera skäl. När man är mitt uppe i ett skeende är det svårt att ha perspektiv. Och min blogg rör sig mer i det lilla än det stora.

En annan orsak var det som hände dagen före massakern. Som jag inte heller skrev om då. En avdelningschef kom inte till jobbet fredagen den 22/7. Till allas förvåning. Hon som nästan aldrig var borta. Helgen gick och händelserna i Oslo och på Utøya resulterade i svarta rubriker.

På måndagen efter var stämningen bedövad på förmiddagens fikarast. Dels för händelserna i Norge men också på grund av orsaken till avdelningschefens frånvaro. På torsdagen hade hon jobbat som vanligt medan hennes man varit ute på ön i skärgården där de hade ett lantställe. Hon och han hade inte varit gifta särskilt länge och man hade fattat av det hon hade berättat att han var lite speciell. Minst sagt. Men hon tyckte ändå att hon gjort ett kap. ”En tio år yngre toyboy” typ.

På torsdagskvällen hade mannen ringt sin fru. I samtalet framkom det att hans mamma hade kommit ut till ön i egen båt. En mamma som han verkligen inte ville eller borde träffa. Med tanke på hur hans uppväxt sett ut. Hur som helst, kvällen slutade med att mannen tog livet av sin egen mor. Berättade han på telefon.

”Stanna där du är! Jag ringer polisen.” Så småningom hittade polisen rätt ö och mannen greps. Det blev rättegång och han dömdes till 8 års fängelse.

Det mordet drunknade fullständigt i den massiva bevakningen av händelserna i Norge. Vår avdelningschef jobbade kvar under makens fängelsetid. Då och då kunde hon åka till anstalten på besök. Ibland med övernattning. I november 2016 var det dags för muck. Med sparad semester skulle det firas rejält.

Då hade jag gått vidare till annan arbetsgivare. Avdelningschefen slutade också lite senare. Enligt folkbokföringen bor paret på olika adresser numera och är inte längre gifta. Han kanske ändå inte var den där drömprinsen i slutänden.

2 reaktioner till “Tillbakablick

  1. Men så hemskt och dramatiskt. Mord är ju liksom bara något man ser på tv… fast vi har haft sådana i vår lilla ”trygga” stad. En f.d. elev slog ihjäl en gammal tant som vaknade när han gjorde ett spontant inbrott på vägen hem från krogen. ”Dåligt ölsinne”… Och en väninnas son sitter inspärrad för mordförsök… han lekte med vår son när de var små, men vår lille var rädd för honom, så det blev inte så mycket lekt.

    Jag avstår helst från att kommentera ”världshändelser”. Men det betyder inte att jag inte bryr mig. På facebook är det så lätt att få hatkommentarer om man tycker ”fel” saker ur aggressivas synvinkel, och där finns så många besserwissrar som tycker sig ha bättre överblick och gärna snärtar till.

    Men den här dagen för 10 år sen minns jag förstås! Nöjd och glad satte jag mig i trädgården efter ett framträdande som gått väldigt bra – och såg märkliga kommentarer på fb och skjutningar. Det tog tid innan jag fattade vidden av det… eller, fattade… ingen fattar väl egentligen hur något sånt kunde hända? Men snabbt bleknade min glada känsla där i skuggan under äppelträdet…

  2. Nej, förskräckligt är bara förnamnet för det som utspelade sig i Norge för 10 år sedan. En gång kommenterade jag på bloggen aktivisterna som gjorde attacker mot körsnären på vår gata. Oj, oj vad jag fick en massa hätska kommentarer från djurrättsaktivister. Trots att det var de som bröt mot lagen och inte mannen med pälsaffären.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s