Sommar, sommar, sommar

Jag heter Victoria Sannberg och det här är mitt sommarprogram!

En enkel och rak inledning. Men hur kommer jag vidare?

10.VI.21
Vinden ligger på från nordost.
Funderar på att byta lakan i sängarna. Sol och vind ger bra torkväder.
Pandemi, pandemi och pandemihantering. Nej, ge mig lite regeringskris som omväxling.
Om inte JW fixat Dagskrysset i SvD kunde jag lika gärna låta dagstidningarna ligga orörda.

Nja, mina vardagar och reflektioner är ganska platta. Men jag kunde kanske berätta om sädesärlorna på takterrassen. Som byggde ett bo i skorstenen. Den som hanterar ventilationen till badrummet. En unge trillade ut ur boet och trippade runt ett par dagar medan föräldrarna flög runt och då och då försåg den med mat. Men en morgon låg den belly up i ett hörn.

Nästa dag kom ännu en dunig unge farande. Den här gången nedför trappan i den kraftiga vinden. Den skrek hjärtskärande och Maken lyfte upp den igen på terrassen. Med hjälp av sopskyffeln. Men en kvart senare kom den nerdunsande igen. Och igen. Flera gånger. Trots att vi la en kvast som hinder. Efter en dag i utrymmet utanför vår köksdörr hade även den dött. Ingen speciellt upplyftande historia.

Men din mor-dotter-relation? Där måste det väl finnas något att hämta? Okej, vi prövar.

Mina föräldrar skildes när jag var ett år. Och när jag var 10. Men jag hörde dem aldrig bråka. Första gången, när det gällde mamma och min biologiske far, var jag förståeligt nog inte medveten om det hela. Andra gången, när det var mamma och min styvfar, hade jag inte heller någon aning vad som var på gång. Syrran påstod att hon hörde dem bråka bakom stängda dörrar om kvällarna, men det gjorde inte jag.

Ja, där ser ni: inte mycket att hämta där heller. Inget sönderslaget porslin, inga upprörda gräl i offentligheten. Syrran och Brorsan la skulden på mamma, trots att hon var den oskyldiga parten. Styvfadern hade kärleksaffärer vid sidan om. Precis som hans egen far hade haft. Farmor teg och led, men det gjorde inte modern.

Efter skilsmässa nummer två visade modern upp nya sidor. Hon tog Lillsyrran med sig till Mallorca om somrarna. Vi äldre syskon åkte på kollo eller placerades på sommarhem. När semestern var slut hade gänget, som modern höll i hop med i Spanien, återträffar hemma hos oss. Det var högljudda fester och grannarna ringde till polisen. Inte bara en gång.

Det låter kanske värre än det var. För konstigt nog sov syrrorna och jag oss oftast igenom uppståndelsen. Och i övrigt var mamma en pedant. Hemmet var extremt välstädat och måndag till fredag var det jobbet som gällde.

Mamma utvecklades så småningom till en fullfjädrad narcissist. Allt kretsade runt henne. När Brorsans fru fick bröstcancer sa hon: ”Vad har jag gjort för ont för att Berit ska få cancer!” Eller när Syrran hade lyckats gå ner 8 kg: ”Vad synd att det inte var jag. Då hade det ju synts!”.

Men allt det där har jag berättat tidigare. Plus om mammas mytomani. Hon kunde berätta långa och många historier om jobbhändelser som aldrig inträffat, cykelturer hon aldrig gjort, tanter hon aldrig träffat i tvättstugan, folk som berättat om sina liv, trots att människor knappt fick en syl i vädret i hennes sällskap. Berättelser om hur hon sa ifrån på fackmöten ”och flickorna bara jublade”. Hjältinna som vanligt.

Nej, jag sa aldrig upp bekantskapen med henne. Även om tankeutbytet var ganska skralt ju längre tiden led. Inte på grund av demens utan för att hon var så självupptagen och ointresserad av andra. Och jag gick på hennes begravning. Som faktiskt var ganska trevlig. Med middag efteråt på Långbro värdshus.

Men hur kommer man vidare. När man har en barndom som knappast var rosenröd, ett ganska hyfsat arbetsliv, en egen familj där det hänt ett och annat som man helst skulle ha sett ogjort, en något intetsägande vardag. Ja vad gör man? Lite galghumor är aldrig fel. Och jag säger som Ingemar i Mitt liv som hund: ”Jag tänker på Lajka”.

Det var Victoria Sannberg med dagens sommarprogram. Programmet sänds igen i kväll och ni kan alltid lyssna på det i Sveriges radios app.

Men musiken då? Det får bli ett annat inlägg. Eller inte. Den överlämnar jag åt grammofonarkivet.

En reaktion till “Sommar, sommar, sommar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s