J’accuse

Jag sover dåligt om nätterna. Det är inte bara värmens fel. Vår lilla lya ligger visserligen i direkt söderläge med alla fönster åt samma håll. Värmen inomhus är konstant cirkus tre grader högre än utomhustemperaturen. Trots att vi har rullgardinerna nerfällda tills solen har passerat våra fönster.

Nej, det som håller mig vaken är långa samtal. Inte verkliga, de förekommer bara i mitt eget huvud. Och det handlar egentligen inte om konversationer, snarare anklagelseakter. Vad jag skulle vilja säga, men avhåller mig ifrån eftersom de inte skulle göra sakernas tillstånd bättre.

Man skulle kunna tro att en skilsmässa mellan två vuxna utan barn skulle vara en relativt lindrig process. Man skickar in en ansökan till tingsrätten och sen är det klart. Jo, själva skilsmässan är lätt avklarad, men sen har vi det här med bodelning. Den snyter man inte ur näsan. I alla fall inte om den ena parten vill ha kompensation i form av orimligt stor andel av de gemensamma tillgångarna.

Kompensation för vad då? Ekar i mitt huvud. Är det inte snarare ett straff som ska utmätas? Ett straff för att inte livet blev som man drömt om eller önskat. Och felet är givetvis någon annans.

Sonen växlar mellan: Jag skiter i allt. Det är ju ändå bara pengar. Och: Om jag gör henne till viljes hamnar jag på en av stadens parksoffor tillsammans med en massa andra hemlösa, frånskilda män. För den gemensamma hyreslägenheten ska hon självklart ha.

Deras gemensamma juridiska ombud har inte lyckats få dem att komma överens. Och vi säger: Låt det hela gå till tingsrätten så gör en opartisk bodelningsman uppdelningen. 50/50 borde gälla även dem. På så sätt skulle Sonen ha möjlighet att också få ett boende. ”Men det skulle ta flera månader och det orkar jag inte. Jag vill få ett snabbt avslut och kunna gå vidare. Prestera på jobbet, fokusera på annat och leva mitt eget liv”.

Och vad gör jag? Ligger och vrider mig i nattens ljusa mörker och häver ur mig min version av sanningar. Talar till rätta och argumenterar mig blå. Allt till ingen nytta. Det enda som händer är att min nattsömn blir förstörd.

4 reaktioner till “J’accuse

  1. Den sortens samtal känner jag igen … tyvärr. Maken slår ifrån, säger att det inte är någon idé att ens tänka på sånt man inte kan påverka, och somnar. Den skilsmässa som kom oss nära, innehöll ett fyraårigt barn som fyller 18 just idag.

  2. Det är samma hos oss nu. Maken somnar plättlätt. Förr i världen gick jag till jobbet för att komma ifrån tankeältandet, åtminstone dagtid.

  3. Jag har efter lång träning lärt mig att koppla bort och tänka på annat om dagarna. Speciellt när jag är ute och går.
    Lusthusbygget har krävt konkret närvaro – där slapp jag både pandemieländestankar och nya eländestankar som dykt upp. Men … nu är bygget klart …

  4. Ja, promenader är en bra kur. Jag går helst solo, då kan tankarna vandra lite som de vill. Och ett lusthus är inte fel. I alla fall mindre myggigt än skogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s