Ont i foten

Efter att ha konsulterat Dr Google drar jag slutsatsen att jag drabbats av gikt. I höger stortå. Tåleden är svullen och röd och det värker konstant. Utan att jag ens har druckit en enda droppe portvin. Öl vågar jag knappt titta på. Inälvsmat som lever, blodpudding, njure, bräss har inte stått på menyn de senaste 55 åren. Om någonsin. Är boven i mitt drama måhända vin och ost? Eller att jag dricker för lite vatten? Vad vet jag?

Följetången ”Makens iPad” irriterar med nya avsnitt. Jag löste visserligen problemet med den ständiga nedsläckningen. Den person som bytte batteri hade gjort något som tydligen fick skärmen att tro att fodrallocket las på i tid och och otid. När jag tog bort autolåsfunktionen upphörde det problemet.

Nu är bekymret snarare att få plattan att ladda över huvud taget. Det är antagligen glappkontakt någonstans: laddsladden måste vinklas på ett underligt sätt för att kontakt ska uppstå.

Dagarna blir kallare, men det är svårt att säga hur. Vår termometer tycker att det hela tiden är 19 grader ute men det har jag svårt att tro på. Kanske dags att införskaffa en ny. Annars inga våldsamma regn ännu. November brukar vara blötaste månaden på året.

Det är väldigt lite folk i byn. Norrmänen har sin karantän, spanjorerna får inte överskrida provinsgränserna och svenskar gruvar sig över kostsamma coronatester. Hör man andra språk än spanska är det engelska. Britter verkar göra lite som de själva vill.

Det här med korsande av provinsgränser ställer till det. Vår närmaste Lidl ligger inte särskilt långt bort, men för att komma dit måste vi korsa gränsen mellan Alicante- och Murciaprovinsen. Den butiken är väldigt välbesökt så vi brukar åka några kilometer ytterligare söderut till en mindre frekventerad affär.

Inte för att vi har sett några poliskontroller i gränsområdet, men finns det regler så är de till för att följas, kan man tycka. I fredags valde vi en Lidl norrut, med förhoppning om att det inte skulle vara så mycket folk i den butiken eftersom in- och utfart ligger i en vältrafikerad rondell. Och vi lurades av att parkeringen såg förhållandevis tom ut.

Det var knökfullt! Och flertalet var av engelsk härkomst. Det där med att hålla distansen verkade inte vara deras tekopp. Jag gav onda ögat till flera av dem. Speciellt till två tanter som köade upp efter mig till kassan. Men de verkade inte fatta mina mördande blickar.

Nästa gång vi behöver handla tar vi nog en av butikerna på andra sidan provinsgränsen, vad reglerna än säger. Och om min stortå fortsätter att krångla skickar jag Maken med en inköpslista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s